För två år sedan öppnade jag mitt hjärta för gud, och har sedan dess läst bibeln. Den har gett mig många nya perspektiv, både för mig som individ men också förståelse för samhällsutvecklingen.
Jordan Peterson säger att alla människor har en religion, antingen medvetet eller omedvetet. Och många människor tror idag i det sekulära Sverige.
När människor vänder sig bort från gud väljer de istället avgudar. I gamla testamentet gjuter man sig guldkalvar som man dyrkar. I Sverige idag dyrkar man staten.
Staten är din gud som gör att du kan leva av din nästa utan att behöva ta ansvar för det. Du kan stjäla utan att låtsas om det. Det är en stor synd.
I gamla testamentet straffas människorna av gud. I dagens samhälle straffas människorna av konsekverna av sitt handlande. Utkomsten blir trots olikheterna ganska lika.
Västvärlden har glömt sin historia och sin själ och lever i synd. I bibeln straffas Israels folk så hårt att de till slut blir slavar under en främmande härskare.
För mig är parallellerna ganska tydliga till Europa där migrationen stöper om samhället och till slut kommer göra ursprungsbefolkningen till minoriteter. Det är som en invasion, bara långsammare. Och europas folk riskerar förslavning, precis som Israels folk.
Det finns även andra paralleler, Israels folk drabbas till exempel av pest. De flesta kan nog se likheterna med Corona. Om det skriver Jonas Adolfsson på Världen idag.
Men bibeln bjuder också på hopp. I nya testamentet lär jag mig att jag ska leva ett rättfärdigt liv, och gud kommer döma alla människor på domens dag. Den dagen kan komma när som helst, därför är det dags att leva rättfärdigt nu.
Jag har tidigare ägnat mig åt det politiska perspektivet på samhället. Nu känner jag mer och mer att det religiösa perspektivet är mer relevant.
Kristendomen har skapat västvärlden, och sedan väst lämnade kristendomen bakom sig har det gått utför. För mig är det uppenbart att det är dags att gå till källan, och källan är bibeln.