Den här valrörelsen är politiskt ointressant. Riksdagspartierna ligger nära varandra men bråkar ändå till döds. Principerna hörs inte av, eftersom riksdagspartierna är överens om statens stora makt och roll i samhället.
Jag minns frustrationen när jag lämnade Folkpartiet, att känna ilskan över Alliansens feghet och slapphet. Den ilskan har inte mattats av, men nu har jag kanaliserat min energi i ett nytt parti.
Om jag inte haft KLP hade jag varit oerhört frustrerad. Nu gör jag något konstruktivt och sprider frihetens idéer till fler. Min förhoppning när jag gick in i KLP var just detta, att vara frihetsrörelsens parlamentariska gren och sprida idéerna.
Jag tvekade att gå in i politiken igen innan jag gick med i KLP. Men när jag såg denna video med Toine Manders där han berättade om sitt val att engagera sig politiskt kunde jag inte stå emot:
Jag tycker fortfarande det är tragiskt att jag och andra tvingas engagera oss för att försvara våra rättigheter, men så ser samhället ut idag.
Långsiktigt bygger vi något som kommer påverka samhället. Kortsiktigt gör vi den 9e september till en meningsfull dag. Det gör mig stolt.