Medicin för ett sjukt land

Sverige är ett vanstyrt land. Under årtionden har socialdemokraterna metodiskt förändrat landet efter sina värderingar. Naturliga auktoriteter som familjen, lärare i skolan eller företagsledare har underminerats. Politiken har metodiskt låtits tränga in i det mesta.

Område efter område har lagts under statens direkta kontroll – skola, sjukvård, pensioner. Resten av samhället har lagts under mjuk kontroll genom bidrag – föreningsliv, medier och kultur har stöpts i en och samma form.

Som final i detta verk har storskalig bidragsmigration genomförts. Detta har medfört att de statliga systemen har överbelastats och blivit än sämre. Utanförskapsområden, som från början skapades av staten, har tillåtits bli normlösa genom slapp rättstillämpning.

Det som är fel idag i Sverige är socialdemokratins verk. Utvecklingen sker med socialdemokraternas goda minne, och det passiva stödet från borgerligheten.

Men det går att vända utvecklingen.

Lägg ned de delar av staten som bara skadar och fokusera på de delar som gör nytta.

Se till att införa kännbara straff för alla våldsverkare och avlöna poliser så att de vill göra sitt jobb. Gör polisen lokalt förankrad genom valda polischefer. 

Grip våldsverkare oberoende av ålder, och se till att de inte längre kan begå brott. Låt människor skydda sig själva.

Stoppa bidragsmigrationen och dra in alla bidrag för utländska medborgare. Utvisa utländska medborgare som begår brott.

Minska bidragen generellt så att det lönar sig att jobba. Ta bort straffskatten på höga inkomster så människor kan skapa sin egen rikedom.

Lägg ned alla bidrag till civilsamhället och låt det stå på egna ben. 

Det är mycket som behöver göras, men vägen framåt är tydlig. Låt staten träda tillbaka och civilsamhället åter växa sig starkt. 

Detta är den medicin Klassiskt Liberala Partiet ordinerar för ett Sverige svårt infekterat av socialdemokrati. 

Karlfeldt – dikt och liv

Lars Anders Johansson är borgerlig debattör och även musiker. Genom hans musik har jag kommit i kontakt med diktaren Erik Axel Karlfeldt. Jag blev intresserad av hans tonsättningar och ville lära mig mer.

I somras åkte vi förbi Tolvmangården i Avesta där Karlfeldt växte upp och där fanns böcker till försäljning. Jag är inte van att läsa poesi, men hoppades genom att läsa en bok om Karlfeldt komma närmare hans diktning. Således inköptes Karlfeldt – Dikt och liv av Staffan Bergsten

Karlfeldt – dikt och liv av Staffan Bergsten

Wikipediasidan om Karlfeldt visar på ett dramatiskt liv och därför var jag väldigt nyfiken. Bokens upplägg är att berätta om Karlfeldts diktning främst, men diktningen vävs in i en fin biografi. Vi får följa Karlfeldt genom livet och se hur hans diktning utvecklas.

Något som fascinerade mig är att alla Karlfeldts dikter följer ett strikt versmått med rim, som i visor. Dikterna är som sånger utan melodi.

I boken lär vi oss att Karlfeldt var en kvinnokarl, och hade ett destruktivt förhållande till sin sexualitet. Han saboterade sin karriär ett flertal gånger genom att ingå olämpliga relationer med kvinnor.

Också i hans diktning är sexualiteten närvarande. Karlfeldt liknade således samtidens musikstjärnor.

Vi besökte i somras Zornmuséet i Mora, som för övrigt var helt fantastiskt. Zorn och Karlfeldt var goda vänner med liknande ideal om manlighet och båda var kvinnokarlar.

Min ansats var lyckad – jag är oerhört nyfiken på att ta mig an Karlfeldts diktning. Jag rekommenderar varmt denna bok, inte bara för diktningens skull utan också för bildning om hur 1900-talets början var. 

Här kommer en dikt som trycktes i sin helhelt i boken – Sub Luna

Sub luna amo.
                 Mörk är min brud,
brinner i bruna kvällar,
                 dansar i månglitterskrud,
doftar som nattglim
                 under en kornblixtsky,
svalkar som morgondaggen,
                 växlar som nedan och ny.

Sub luna bibo.
                 Mörkt är mitt öl,
svartmältat korn dess kärna,
                 skummet som månglittermjöl.
Tankar och löjen
                 sväva kring kannans rund,
sväva som läderlappar,
                 sväva som guldlöv i lund.

Sub luna canto.
                 Mörk är min sång,
suckar som våg i vassen,
                 rullar som bränningens gång,
reser sig trotsig,
                 sjunker tillbaka tung,
ebbar sin tid och flödar,
                 gammal och kvalfullt ung.

Sub luna vivo.
                 Mörkt är mitt liv,
ringa och vanligt i öden,
                 sorger och tidsfördriv.
Gärna jag delar
                 tingens förgängliga lott,
lycklig att lida och njuta 
                 jordlivets fulla mått.

Sub luna morior.
                 Mörk är min grav.
Giv mig åt namnlös torva
                 eller åt vind och hav:
vilan i mullen,
                 eller ett skärat stoft,
fladdrande som min längtan
                 fladdrat mot månklara loft.

Boken finns på google books för den som vill läsa digitalt.

Bidragsmigrationens konsekvenser

Jag och Valdermar Kerpens spelade in podd för Klassiskt Liberala Partiet nyligen. Vi behandlade bidragsinvandring, islamism och återvandring.

Jag skrev nyligen om bidragsinvandringen och den prognos om 300 000 migranter de kommande åren. Den släpptes på en söndag i juli på order av regeringen

Detta kan inte tolkas på annat sätt än som en ren mörkläggning. Man vill inte att medborgarna ska känna till migrationen. Mot bakgrund av detta spelade vi in vår podd.

Ett lands kultur formas av dess medborgare. I takt med stor invandring från mellanöstern ser vi hur dessa värderingar nu får genomslag. Detta kommer att öka ju längre tiden går, och den demografiska utvecklingen kommer också slå in. Detta har jag skrivit om tidigare.

Vi i KLP är emot bidragsinvandring. Bidragsinvandringen är ett av många statliga projekt för att förändra landet, men det har potential som inget annat statligt projekt har. Med tiden kommer Sverige mer och mer påminna om länderna i mellanöstern där migrantströmmarna kommer ifrån. Fnordspotting har skrivit bra om detta.

Jag anser att vi måste motverka bidragsinvandringens effekter. Principen är enkel – migranter som inte kan försörja sig måste uppmuntras att lämna landet. Man ska inte komma hit för att leva på bidrag.

Ett första enkelt steg är att fasa ut tillgång till välfärdsstaten för de som inte har medborgarskap. Det är glasklart.

Något som vi diskuterar internt nu är om vi också ska stötta att ge bidrag för de som vill lämna landet. Kanske blir detta inte nödvändigt, men om det blir det tycker jag det är en acceptabel åtgärd.

Jag anser att frågan om migrationens långsiktiga påverkan måste upp på bordet. Vi för diskussionen inom vårt parti, men detta angår oss alla.