För en tid sedan läste jag Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Den grep mig djupt, och jag fascinerades av Moberg språk och hur mycket av det gamla han beskrev som fortfarande kändes relevant idag.
Genom Projekt Allmogen fick jag klart för mig att Moberg var en frihetskämpe och fortsatte läsa hans böcker. Jag fick tag i “Min svenska historia: berättad för folket” via Bokbörsen. Även “Rid i Natt!” köpte jag hem och läste.
Till sist har jag även fått tag i Förrädarland.
Boken handlar om Mobergs hemtrakter i Småland och den bäck som skilde dåvarande Danmark och Sverige. Smålänningarna hade såklart samröre med sina grannar på andra sidan bäcken. Men plötsligt kom Gustav Vasa och bäcken var en gräns.
Genom olika personer runt gränsen och deras liv får vi lära oss om livet under Gustav Vasa och danskarnas krig.
Som alltid med Vilhelm Moberg är det lätt att dra paralleller till dagens samhälle. Idag kommer inte knektarna och rövar och våldtar, vilket är en klar förbättring. Men deras makt är lika stor som då, över våra själar och våra liv. Men vi är lydigare idag.
Sverige var då katolskt och en av personerna vi följer är katolsk präst. I bokens slut kommer Gustav Vasas tyska knektar till prästens kyrka för att plundra. Gustav Vasa beslagtog nämligen kyrkans värdesaker och påtvingade svenskarna en ny religion, protestantismen.
Han besöks av en kringvandrande munk, broder Jakob.
“Broder Jakob ryckte på axlarna. Han kände självhärskarna och kostade inte på sig någon vrede över deras regemente. […]
Vandrarmunken hade sett så mycket av Djävulsriket på jorden, att han blivit oförmögen att uppröras över dess framfart, medan sockenherden alltid blev upptänd i sinnet över de svarta änglarnas ondska och grymhet.
Han hade varnat vännen: Akta dig för vredens dödssynd! Och var rädd om ditt hjärta”
Dessa rader talade särskilt till mig. Det finns en tidlöshet över herrarnas galenskaper. Deras vansinne har pågått sedan Gustav Vasas tid in i våra dagar.
Jag har som broder Jakob sett så mycket galenskaper att jag har blivit oförmögen att uppröras. Jag ser till mitt och mina käras väl, och resten är ett skådespel som glider förbi.
Vreden varnar jag inte för, men att låta den få fäste och dominera livet är inte bra. Var rädd om era hjärtan, lär er mer och minns de illdåd som görs och har gjorts.
Det som har hänt angår oss, även om det var hundratals år sedan. Och vetskapen om det som hänt skänker frid.