Johan Norberg har skrivit en krönika i Aftonbladet: Vi blandar ihop vårt eget förfall med världen
För när vi är nostalgiska letar vi egentligen inte efter en verklig, historisk epok. Vi söker vår egen oskuldsfulla barndom. Då allt var nytt och spännande, men ändå tryggt och säkert.
Sedan växer vi upp, lär oss om världens problem, och får egna barn, och då börjar vi oroa oss över allt som kan gå fel. Och som kulturhistorikern Arthur Freeman noterar tvingas vi alla till slut konstatera att vi inte är lika unga, pigga och raska som förr. Då är det lätt att blanda ihop vårt eget förfall med världens.
Thomas Gür sågar Norberg på facebook.
När jag var ny inom politiken var Johan Norberg en stor inspiration för mig. Hans bok “Till världskapitalismens försvar” har påverkat mig mycket. Så även hans film “Globalization is good”.
Johan Norberg har tyvärr blivit mer och mer världsfrånvänd och är inte samma glödande stjärna som förr. Hursomhelst tycker jag att hans text har poänger. Man behöver inte vifta bort dagens problem för att se att vi har en tendens att drömma oss tillbaka till en svunnen tid.
Jag skrev tidigare en apell för rationell optimism. Jag känner i grunden samma sak som när jag skrev inlägget. Jag är en i grunden positiv människa, och vill se möjligheter.
I Klassikt Liberala Partiets första podd pratade jag om hur Vilhelm Mobergs böcker inspirerat mig till optimism. Jag tänker på hans bok “Min svenska historia: berättad för folket.”
Svenska folket har gått igenom oerhörda prövningar. Det som har varit en konstant är att staten har plågat folket på olika sätt.
För länge länge sen dödade Digerdöden svenskarna. Senare var det krig där folk blev dödade av statens fogdar, eller drivna ut i krig i fjärran länder. För strax över hundra år sedan var hungersnöden så svår att människor migrerade i stor omfattning.
Svenskar före oss har gått igenom långt svårare förhållanden och fört livet vidare. Vi lever i en lång tradition av svenskar med en gemensam erfarenhet av statligt förtryck.
Johan Norberg och många andra liberaler har en tendens att vara hurtfriska och vifta bort oron. Det är synd, och skadar optimismens sak. Det går inte att vifta bort oro – den ska tas på allvar och hanteras.
Idag har mycket försämrats i Sverige, och det kommer sannolikt bli sämre innan det blir bättre. Men trots detta är Sverige ett land där man kan leva bra och rika liv.
Vi ska vara vaksamma, förbereda oss för det värsta, men se vad vi har och ta tillvara på det positiva som faktiskt finns där.