På youtube finns en informationsfilm om DDR som visades för svenska skolbarn.
Det känns komiskt att se hur socialismen skönmålades för svenska skolbarn. Skrattet fastnar dock i halsen när man drar paralleller till dagens Sverige.
I DDR var hela ekonomin socialiserad. I Sverige är lite mer än hälften av ekonomin socialiserad. Sjukvården drivs i stort på samma sätt som i DDR, genom planekonomi.
I filmen får familjen köa för att få sin bil. I Sverige får du köa för att få din vård.
Visst är det också skrämmande att se hur barnen indoktrineras i skolan? Även där finns det paralleller till den svenska statliga skolan.
Som Anders Edwardsson berättar i En annorlunda historia grundades den svenska skolan av socialdemokraterna, i syfte att utbilda barnen att bli goda socialdemokrater. Det uttalade syftet finns inte längre kvar, men traditionerna lever vidare.
De får lära sig att FN är de bästa som finns, att den svenska välfärden är världsledande och självklart också den senaste upplagan av den statliga värdegrunden. Om föräldrarna inte skickar sina barn till skolan kommer staten att straffa dom, och till slut kommer barnen att dras till skolan vare sig de vill eller inte. (Detta beslut genomdrevs av Alliansen med Liberalernas Jan Björklund i spetsen.)
Socialdemokraterna har fortfarande kvar sin strävan att kontrollera samhället genom politiken. Steg för steg byggs lagarna ut genom statsmaskin, politiserad skola och lydiga borgerliga politiker.
Självklart är 60% socialiserad ekonomi bättre än 100%. Men varje del av statens socialisering är brutalt skadlig, och gör samhället lite tråkigare, lite gråare, lite ofriare. Staten strävar alltid efter att utöka sin storlek, och så sker också i Sverige även om ingen längre öppet pratar om socialisering.
Visst har vi det bra i Sverige, men är vi verkligen fria från galenskaperna i DDR?
