DDR och Sverige

På youtube finns en informationsfilm om DDR som visades för svenska skolbarn.
 

Det känns komiskt att se hur socialismen skönmålades för svenska skolbarn. Skrattet fastnar dock i halsen när man drar paralleller till dagens Sverige.

I DDR var hela ekonomin socialiserad. I Sverige är lite mer än hälften av ekonomin socialiserad. Sjukvården drivs i stort på samma sätt som i DDR, genom planekonomi.

I filmen får familjen köa för att få sin bil. I Sverige får du köa för att få din vård.

Visst är det också skrämmande att se hur barnen indoktrineras i skolan? Även där finns det paralleller till den svenska statliga skolan.

Som Anders Edwardsson berättar i En annorlunda historia grundades den svenska skolan av socialdemokraterna, i syfte att utbilda barnen att bli goda socialdemokrater. Det uttalade syftet finns inte längre kvar, men traditionerna lever vidare.


De får lära sig att FN är de bästa som finns, att den svenska välfärden är världsledande och självklart också den senaste upplagan av den statliga värdegrunden. Om föräldrarna inte skickar sina barn till skolan kommer staten att straffa dom, och till slut kommer barnen att dras till skolan vare sig de vill eller inte. (Detta beslut genomdrevs av Alliansen med Liberalernas Jan Björklund i spetsen.)

Socialdemokraterna har fortfarande kvar sin strävan att kontrollera samhället genom politiken. Steg för steg byggs lagarna ut genom statsmaskin, politiserad skola och lydiga borgerliga politiker.

Självklart är 60% socialiserad ekonomi bättre än 100%. Men varje del av statens socialisering är brutalt skadlig, och gör samhället lite tråkigare, lite gråare, lite ofriare. Staten strävar alltid efter att utöka sin storlek, och så sker också i Sverige även om ingen längre öppet pratar om socialisering.

Visst har vi det bra i Sverige, men är vi verkligen fria från galenskaperna i DDR?

Drömbilden av demokratin

Aleksandra Boscanin skriver i Göteborgs-Posten: Politikerna ska tjäna folket

Tidigare i veckan blev det officiellt: Public service-kommittén föreslår att radio- och tv-avgiften ska ersättas med en skatt. Dagens finansieringsmodell må vara förlegad, men det är beklagligt att utredningen har landat i just denna lösning. […]

Det finns anledning att tro att den konsensus som finns i kommittén inte återspeglas hos väljarna. Det är problematiskt. […]

Politikerna är valda för att tjäna folket, inte tvärtom.

Sverige är formellt sett ett sekulärt land, men i brist på en vanlig religion har vi en ny – demokratin. Religionen lärs ut i den statliga skolan från det att barnen är små. Religionen upprätthålls av staten och alla statens vänner, precis som i en konventionell religiös stat.

I det religiöst föreställda tillståndet är riksdagsledamöter högstående människor som agerar altruistiskt för folkets bästa. I verkligheten är det inte lika vackert.

Politiker är valda av sina partier, och måste ta hänsyn till partiet både uppåt och nedåt. De omgivs av politiker och tjänstemän i sin egen bubbla, precis som alla andra. Partiledarna ska ha sitt, partikamraterna ska ha sitt.

I ett fritt samhälle drivs människor att skapa värde till varandra. I en demokrati drivs människor att ta av andra människors skapade värde.

Människor har alltid värderingar, men till syvende och sist är de bara människor. Människor utnyttjar de möjligheter de har tillgängliga.

Politikerna ville ha stats-tv på medborgarnas bekostnad, de kunde besluta om det och följaktligen gjorde de det.

Det är naivt att tro att det skulle fungera på något annat sätt.

Den borgerliga illusionen

Entreprenören Henrik Jönsson har gjort en film om riksdagspartiernas beslut att höja skatten för att finansiera statlig tv och radio: 8 miljarder skäl att ifrågasätta public service

 

Han ställer en berättigad fråga: Varför stöttar SAMTLIGA partier en SUPERSKATT för public service?

Svaret på det är enkelt: de har samma ideologi. I ärlighetens namn ska sägas att Vänsterpartiet faktiskt är värre då de är kommunister. Men de har mycket gemensamt med de andra partierna.

Liberala Partiet har gjort en graf som visar skillnaden mellan regeringens och moderaternas budgetförslag

Staplarna visar respektive förslags för statens utgifter redovisat i procent av bnp.

Trots att det inte fanns någon press på de borgerliga valde de att rösta för en rejäl skattehöjning. Hur tror ni de kommer reagera när statsfinanserna pressas framöver? Gissa en gång.

De borgerliga är en del av staten, och agerar för staten och sitt eget bästa. Det är dags att avslöja dem som de statskramare de är.

Dags att bygga nya institutioner

Den svenska politiska världen är liten, och kraftigt förskjuten till vänster. Diskussion om samhällsutveckling sker helt inom en socialdemokratisk världsbild, om hur man kan peta och fixa här och var och få samhället att fungera bättre.

De borgerliga partierna har minimala förändringsambitioner. Har man tur kan det bli ett nytt jobbskatteavdrag. Tyvärr är det lika illa på borgerlighetens debattforum, både i de bidragsfinansierade och de fria tidningarna.

Inom den här borgerligheten ryms det som kallas högern. Framför allt är det en identitet och en gemenskap mellan debattörer. Men vad är en sådan högergemenskap värd, när man i grund och botten har accepterat socialdemokraternas världsbild?

Inom borgerligheten pratas det mycket om att ta avstånd. Man ska ta avstånd från Sverigedemokraterna, nazisterna och göra vänstern nöjda.

Martin Eriksson på bubbla har valt ett annat förhållningssätt kring avståndstagande. Han vill föra dialog med alla som är villiga att lyssna på frihetliga tankar. Han har medverkat i vänsterpoddar, t ex en förlorad sak, och har även medverkat i nationalistiska podden Motgift. För det har han utpekats som nazist av två centerkillar i podden Blödande hjärtan.

Att två unga centerpartister rasiststämplar en debattör de inte gillar är egentligen inget att reagera på, men tyvärr är inte de blödande hjärtana något undantag i borgerlig samhällsdebatt. Det mesta är på denna nivå. Borgerligheten har förlorat förmågan att föra en intellektuell debatt.

Men det finns hopp. Det byggs frihetliga institutioner i Sverige, utan statliga medel och kvävande svensk åsiktskorridor.

  • Radio bubbla och bubb.la är något så fantastiskt som en frihetlig nyhetsförmedling. Bubb.la är min nyhetsförmedling, och radio bubbla är mitt studio ett. 
  • Bubbla BBS är forumet för alla som stöttar bubblaprojektet ekonomiskt. Genom detta forum har jag lärt mig att jag inte är ensam, utan en del av en verklig rörelse.
  • Svenska misesinstitutet driver debatt på ett högt akademiskt plan, mycket värdefullt och en brunn att ösa ur när man vill fördjupa sig.
  • Projekt Allmogen väcker liv i den svenska frihetliga historien. Genom att känna Sverige frihetliga historia kan den svenska socialdemokratiska historieskrivningen desarmeras.
Sist men inte minst finns Klassiskt Liberala Partiet. För mig är KLP verktyget för att förverkliga alla de insikter som förvärvas genom det nya frihetliga institutionerna.

Den svenska högern är död, länge leve den svenska högern.

Demokratins kärna är våld

Två beskrivningar av dagens händelser i Katalonien:

  • Spanien skickat ut sin polis och brutalt misshandlat oskyldiga människor som ville uttrycka sin åsikt.
  • Spanien har med lagens rätt försvarat demokratiskt fattade beslut
Vilken beskrivning är rätt? Båda, eftersom det inte finns någon motsägelse mellan dessa påståenden.

Spanska premiärministern Mariano Rajoy kommenterar:

Today, all the Spaniards have seen that our state rule of law keeps its strength and reality, and restricts those who wish to subvert the state of law.’

Medborgarna i en demokrati måste följa de beslut som politikerna fattat. Om medborgaren vägrar kommer polisen.
Demokratins försvarare i Barcelona
Politikerna vet att om Katalonien får sin självständighet riskeras Spaniens ekonomi, och fler regioner i Europa kan inspireras till självständighet. Därför vet de inte vilket ben de ska stå på just nu.
Självklart kan inte Margot fördöma Spaniens regering. För mycket står på spel, och i grund och botten skulle hon kunna ta samma beslut som Spanien.

Våra moderna demokratier har ingen grund i frihet, och vi medborgare är utlämnade till politikernas godtycke.

Demokrati är en järnhand i silkesvante.