Det pratas en del om politikerförakt. Bör man se detta fenomen positivt eller negativt?
Två av de viktigaste principerna för mig är äganderätt och frihet från våld. Jag är idag tvingad att lämna ifrån mig hälften av mina inkomster varje månad till skatteverket. Mina pengar används sedan av tjänstemän och politiker. Om jag inte lämnar ifrån mig pengarna tar polisen mig med våld och bestraffar mig.
Den möjlighet jag har att påverka systemet är att vart fjärde år lägga en lapp i en låda och i någon liten mån påverka sammansättningen av politiker i de offentliga församlingarna. Dessa politiker fortsätter sedan att använda mina och andras pengar för att berättiga sin egen existens.
Är då detta ett moraliskt förfarande? Mitt svar på detta är nej. Det är omoraliskt att ta människors pengar mot deras vilja. Det är omoraliskt att göra sig god på andra människors bekostnad.
Förakt mot de människor som gör omoraliska handlingar är en rimlig reaktion. En kriminell som känner av omgivningens förakt får på detta sätt en fingervisning om att han eller hon inte gör något bra.
En politiker som känner av omgivningens förakt kan komma på bättre tankar och istället ägna sig åt något som för samhället framåt.
Möjligheten i politikerföraktet är att människor kan fås att inse att politiker inte kan eller ska hjälpa oss. Vi har själva ansvar för våra liv, våra nära och kära och vårt närområde.
Personligen är jag snäll och inte särskild lagd åt förakt. Men enkel logik ger vid handen att politikerförakt är en naturlig och rimlig reaktion på de övergrepp vi utsätts för av det politiska systemet.