Konservativ och progressiv libertarianism

I andra avsnittet av podcasten The Usual Suspects pratar Mattias Svensson om alt right-rörelsen, börjar 21.33 in i sändningen. Han berör hur alt right influerar en del libertarianer.

Svensson menar att unga söker provocerande frågor. Idag har libertarianismen segrat ihjäl sig och blivit tråkig i och med att bögar får gifta sig och att knarklegalisering blivit rumsrent. De unga försvarar bigotta rörelsers rätt att vara bigotta och det slår över i identifikation med dessa.

Svensson tar upp exemplet om en bagare ska tvingas baka en tårta med ett budskap som han inte står för. Rent lagtekniskt står även Svensson bakom detta.

Han menar också att de stödjer Trump som en provokation mot PK, och argumenterar mot invandring på grundval av äganderätt.

Svensson menar att “alt-rightlutande” libertarianer tror att kultur är statiskt. De tror att institutioner spelar ingen roll för ett samhälles utveckling. Svensson menar att samhällen förändras snabbt av institutioner och tar som exempel skillnad mellan Öst- och Västtyskland och Sverige på 70-talet och Sverige på 80-talet.

Han tar också upp exemplet om att invandrare kommer rösta vänster och så tänker man inte på att öh, åsiktskontroll? Denna analys är enligt Svensson en revolt mot dynamiken som samhällsförklaring.

Svensson menar att rörlighet är en god samhällskraft. Inget samhälle har blivit framgångsrikt genom att fokusera på invandringsrestriktioner. Han menar också att det finns en moralisk skillnad: Behandla främlingen med välvilja. Fienden har rättigheter. Hela den premissen avfärdas av alt right.

Personligen har jag inte mycket över för Donald Trump. Men jag är emot fri invandring på grundval av äganderätt. Jag tror inte att kultur är statiskt, men jag ser inget egenvärde i att förändra en kultur. Jag tror inte att statliga institutioner kan förändra människor och jag tycker inte att statliga institutioner ska förändra människor. 
Jag tror att rörlighet kan vara en god samhällskraft men pratar vi om invandring finns det olika typer av rörlighet. Det finns den situation där en markägare eller en företagare bjuder in en person att bli en del av en gemenskap. Det finns också en situation där staten bjuder in människor med löften om bidrag. 
Där har vi den reella motsättningen kring begreppet “rörlighet”. Det berör inte Svensson. 
Rörlighet har inte heller någon entydigt positiv betydelse. Hedersvåld, terrorism, sexuella övergrepp, islamism och tiggeri är fenomen som är en framträdande del av Sverige idag på grund av rörlighet. Man behöver inte vara intolerant för att se att detta knappast är en förbättring för Sverige.
Exemplen Svensson ger är inte heller tillämpliga på den svenska rörligheten. Här handlar det om människor som kommer från väsensskilda kulturer från den svenska, kulturer som inte är särskilt trevliga. De går inte att förena med vår svenska kultur – någon av dem måste ge vika.
På något sätt verkar Svensson eka den svenska drömmen, att människor som blir medborgare i Sverige blir förvandlade som genom ett trollslag genom svenska myndigheter – de blir svenskar. Verkligheten visar med all tydlighet att det inte är så det fungerar.
Att invandrare röstar vänster är också en rimlig hypotes som Svensson avvisar med argumentet “öh, åsiktskontroll”. Åsiktskontroll eller inte, risken finns att Svensson får välja mellan rörlighet eller frihet. Det är också därför frågan är så central. Den visar också på konflikten mellan demokrati och frihet.
Jag är mycket influerad av tankarna som kommer fram i Radio Bubbla och på Mises.se. Där ser jag en sammanhållande vision som går att tro på. Den progressiva libertarianism som Svensson förespråkar förstår jag inte. För mig leder den till kris och konflikt, en utveckling som vi ser i Sverige idag.
Det är en intressant diskussion som Svensson börjar. Det finns nämligen inte bara en typ av libertarianism, och för mig är den viktigaste distinktionen just kring migration. 
Jag tycker att “alt rightlutande” är en missvisande term. För mig är konservativ libertarianism mest rätt, och något som känns rätt för mig.

Uppdatering: Efter synpunkter har jag ändrat termen radikal till progressiv. Se t ex fnordspotting om ämnet här.

Nyliberal podd från insidan av vänstersverige

The Usual Suspects är en klassisk 90-talsfilm med Kevin Spacey. Jag minns det som en stor filmupplevelse – vem är egentligen Kayser Söze?

Samma namn bär en ny podd av Johan Norberg, Mattias Svensson och Fredrik Segerfeldt. De är klassiska nyliberaler och har varit med länge i den svenska debatten.

Johan Norberg inspirerade mig något oerhört som ung. Hans bok “Till världskapitalismens försvar” och dokumentärfilmen “Globalisation is good” gav mig mina två första politiska aha-upplevelser.

Mattias Svensson har skrivit boken Glädjedödarna som är en riktig milstolpe i kampen mot förmynderi. Segerfeldt tyckte jag var en kompromisslös och tuff nyliberal.

Segerfeldt visade sig dock vara väldigt anti israel. Han dristade sig till och med att försvara israelhatare och antisemiters tankegångar. Jag gick i polemik med honom och upptäckte då tyvärr att han var en rätt oseriös debattör och till det slarvig med fakta. Se detta urgamla blogginlägg från 2010 för en sammanfattning.

Mattias Svensson har alltid varit anti högern. Så till den milda grad att han röstade på Miljöpartiet.  Alla tre är för öppna gränser. Segerfeldt och Norberg har varit engagerade i Migro och deltagit i vänsterns klappjakt på påstådda rasister.

De är insiders i den svenska politiska världen. Mattias Svensson menar i podden att han är alibiliberal på Aftonbladet Kultur. Jag tror egentligen detta gäller i ett större perspektiv och för alla tre. De är alibiliberaler i vänsterns Sverige, accepterade och omtyckta av vänstern.

I podden får alla tre herrarna lägga ut texten var och en för sig. Johan Norberg börjar berätta om sin nya bok Progress, som jag tycker verkar intressant. Mattias Svensson berättar om en bokrecension som aldrig blev av. Fredrik Segerfeldt pratar om Nina Björk och hur vänstern kommer undan med diktaturkramande.

Jag såg nyligen om The Usual Suspects och det var en traumatisk upplevelse. Filmen hade inte åldrats väl. I någon mån kan det sägas om herrarna i podden – jag såg upp till dom och tyckte de var bäst. Nu känns de inte lika relevanta längre.

Trots detta vill jag säga varmt välkommen till denna nya podd. Kanske kan de i detta format lägga ut texten kring deras drömsamhälle med öppna gränser och visa hur detta kan vara tilltalande.

Jag ser fram emot nästa avsnitt och kommer definitivt prenumerera.

Alliansen lägger ned sina röster

Det var meningen att Alliansen skulle få en nystart efter valförlusten. Slicka sina sår och komma med ny politik, skyddade från ansvar under Decemberöverenskommelsen. Men något gick fel.

Politikutvecklingen blev det inget med. Man vill ändra lite här, putsa lite där. Alliansen är på det stora hela nöjt med samhället som det ser ut idag.

Nu har även Anna Kinberg Batra gått ut och sagt att hon inte tänker förhandla med SD. Då är i stort sett hela alliansen överens.

Socialdemokraterna har en lång tradition av att regera ihop med vänsterpartiet. Vänstern hålls utanför regeringen men får påverka politiken. Samma förhållande skulle Alliansen kunna få med Sverigedemokraterna. Men det säger man nej till.

För mig innebär att vara politiker att man gör allt man kan för att förverkliga sin politik, utan att göra för stora avkall på principer.

Sverigedemokraternas politik är ganska normal. Det finns goda möjligheter att hitta gemensamma nämnare utan att Sverige blir ett tredje rike. Om man vill.

Men det vill inte Alliansen. De vill inte ens försöka.

Ingen ny politik. Ingen pragmatisk lösning för att styra Sverige.

Vad ska vi med Alliansen till egentligen?