Egor Putilov är journalist som har jobbat som handläggare på migrationsverket. Han skriver på sin blogg om situationen med vuxna migranter som ljuger om sin ålder: Barn och “barn”
Det brukar ibland påstås att alla ensamkommande egentligen är vuxna. Det kan jag inte bekräfta. Däremot av de påstått underåriga som jag träffade personligen (cirka 80-90 sökanden) för olika samtal var 50-60 % inom spannet 20-30 år enligt min uppskattning. Tio till femton procent tillhörde den mest provocerande kategorin av ”barn” – mellan 30 och 40 år gamla. Resten kan definieras som ungdomar och gränsfall – mellan 16 och 20 år. Några riktiga barn – minderåriga under 14 år – hade vi bara några enstaka fall. De förekom så sällan att det var en snackis på fikapauser. […]
Den största delen av regeringens migrationslån på 35 miljarder går åt att bekosta just ensamkommandes uppehälle. Det är till och med bekvämt att räkna det totala beloppet: ungefär en miljon per person och år är vad ensamkommande kostar. Genom att multiplicera en miljon gånger 36 tusen hamnar vi någonstans vid lånebeloppet på 35 miljarder. Kostnaden motsvarar nästan den för det svenska försvaret.
Det är välkänt att migranter i stor omfattning ljuger om sin ålder för att få bli klassade som barn och få fördelar av det. Men att omfattningen kan vara så stor som Putilov vittnar om är chockerande.
Miljarder kronor tas från svenska skattebetalare för att svindlas bort. Tusentals människor lever gott i Sverige utan att ha rätt till det.
Och politiker, journalister och myndighetspersonal låter spelet fortgå dag efter dag. Det är häpnadsväckande att krav inte reses mot dessa svindlare och charlataner som varje dag kostar stora belopp.
Med tanke på den hets som har varit kring detta ämne är det inget annat än frånstötande att tänka på hur detta fungerar.