Sverige är ett socialdemokratiskt land. Socialdemokraterna har styrt Sverige sedan 1930-talet och implementerat sin långsiktiga plan för landet. Borgerliga har tagit över i korta perioder men inte ändrat inriktningen nämnvärt.
En socialdemokratisk syn på brott innebär att felet inte ligger på brottslingen. Felet är samhällets som har utsatt personen för orättvisor. Därför ska brottslingen inte få ett hårt straff. Särskilt gäller detta ungdomar, som inte ska straffas i någon större utsträckning.
Socialdemokraterna vill hjälpa de som de ser som svaga, eftersom det är de starkas fel att de svaga är svaga. Det gäller i Sverige men även i världen. Därför har Sveriges gränser öppnats för personer från tredje världen, som ofta har låg kompetens och svårt att få jobb.
Socialdemokraterna tror på fackets makt. Därför ska ingångslöner vara höga och fackets makt stor. Det ger en situation där personer med ett jobb har det bra och de ska kunna ha kvar sitt jobb så länge de önskar. Personer utan jobb är hänvisade till bidrag.
Socialdemokraterna tror på hyresreglering och höga krav på bostäder som byggs. Det har lett till att väldigt få nya hus byggs och människor får leva så gott de kan i de hus som finns att tillgå.
I Sverige finns en väl etablerad politisk klass av vänsteraktivister som sprider en bild av att utanförskapet beror på samhällets rasism, väl beskriven i Ljusets fiender.
Polisen är idag försvagad av en stor omorganisation ledd av socialdemokraten Dan Eliasson. Han har fått jobbet på politiska meriter och ser världen genom socialdemokratiska glasögon. Därför oroar han sig mer för förövare än offer, och vägrar se sin organisations brister. Han har socialdemokraternas fulla stöd.
Effekten av detta är att vi har utanförskapsområden. Där bor invandrare och deras barn. De lär sig att deras situation beror på rasism och polisens förtryck. De ser ingen framtid i samhället och en del av dem dras till kriminalitet.
Eftersom de är unga kan de inte straffas har polisen svårt att agera mot dem. Ofta släpps unga förövare omgående efter gripande. Grips de och får sitt straff är det ofta så begränsat att det inte avskräcker. Polisen kan också helt enkelt få order att inte ingripa, och istället förhandlas det med de kriminella.
Följden av detta är att stenkastningen fortsätter, och ökar i omfattning. De kriminella som kastar sten och eldar visar att de kan bestämma och göra precis som de vill. De får sympati från media och den politiska klassen. Med Dan Eliasson i ledningen för polisen kan vi vara säkra på att de mjuka vantarna kommer vara kvar på.
I Radio bubbla den 6/7 lanserades ett förslag: Privat poliskår.
Martin Eriksson argumenterar för att poliser bör lämna poliskåren och istället upprätta privata polisföretag som kan verka i områden där polisen slutat skydda. Det finns många områden som behöver skydd, utöver utanförskapsområden finns även landsbygden.
Detta projekt har så smått börjat röra på sig, är ni intresserade uppmanar jag er att ta kontakt med Martin Eriksson.
Ett politiskt förslag som jag tror kan ändra polisens situation är lokalt valda polischefer som röstas fram av medborgarna. Men det ligger långt bort, och alliansen visar ganska få tecken på att ha en agenda för att förändra något stort i Sverige.
Därför tror jag att vi medborgare är utelämnade till oss själva. Vi måste se om vårt eget hus. Den socialdemokratiska stenkastningen är här för att stanna.