Sakine Madon är en erfaren svensk opinionsbildare. Att hon tilläts prata i Sveriges Radios Sommar var för mig en överraskning, eftersom hon inte tillhör åsiktsnormen som normalt hörs där. Jag lyssnade idag på hennes Sommarprogram.
Sakine berättade om sin karriär och det är inte utan att man blir lite rörd när man tänker sig att hon gått från en osnuten krönikör i Stockholm City till att idag ha en respekterad roll som politisk redaktör på VLT. Hon är en etablerad debattör helt enkelt.
Sakine har något unikt. Hon kombinerar ett kritiskt öga med en lugn och metodisk ådra som krävs för att inte förbrännas som debattör i den svenska debatten. Hennes sommarprogram innehåller flera mycket viktiga poänger som hon upprepar med en ängels tålamod. Själv har jag liksom gett upp, lämnat det och gått vidare.
Hon pratar om identitetspolitik, Lars Vilks och den svenska konsensuskulturen inom journalistkåren. Särskilt intressant är det att hon lyckades väcka ett drev kring frågan om att journalister vinklar för att inte gynna Sd. Vänstereliten gick igång som om det var 2014 och drevade loss, till ingen nytta förstås. Som jag skrev tidigare är vänstervrålarna numer marginaliserade.
Dessutom spelade Sakine musik som ligger mig varmt om hjärtat. Jag är precis som Sakine ett stort fan av Slayer och det är något speciellt att höra Sakines självsäkra ställningstaganden följas av Slayers “Disciple”.
Sakine slår också ett slag för optimismen, att det är en plikt att vara optimist. Det är glädjande att höra i dessa tider av depression.
Sakine är en person som får mitt gamla folkpartihjärta att banka. En hederlig liberal och en hjälte.
PS: Sakine är förutom sin övriga gärning (följ henne på twitter) aktiv med en ny youtubekanal tillsammans med Johanne Hildebrandt. Se gärna deras första avsnitt: