Efter terrordåden i Paris var EU-politikerna först ut. Legala halvautomatiska jaktgevär ska förbjudas, trots att terroristerna i Paris använde illegala vapen. Sedan kom Stefan Löfven ut på banan och ville ha statliga trojaner i misstänkta medborgares datorer, trots att terroristerna kommunicerade via okrypterade sms. Expressens ledarsida kom också ut och hummade om att FRA var mycket viktigt för en effektiv polis. Trots att väldigt lite talar för att det stämmer.
De åtta partierna har alla den stora staten som ideal. Även bland ledarskribenter och debattörer finns en liknöjdhet och brist på nya perspektiv. Om man bara har en hammare ser det mesta ut som en spik. I Sverige är hammaren statens lagstiftande makt, och spiken är det mesta egentligen. Statens anspråk är närmast oändliga.
Staten är, som de flesta organisationer, självförstärkande. Tjänstemän vill göra karriär. Därför lobbar de mot politiker om att öka sin makt. Politikern i sin tur vill verka handlingskraftig, och politikernas patentlösning är att utöka statens makt.
När jag var ny inom politiken läste jag Ayn Rands liberala klassiker “Och världens skälvde.” Den beskriver en socialistisk värld där entreprenörer kämpar och kämpar lydigt under statens pålagor. Men sen börjar de försvinna en efter en, och alla frågar sig “vem är John Galt?”. Det var chockerande att se hur nära verkligheten denna dystopi var.
En liknande upplevelse, fast starkare, har jag fått genom Radio Bubb.la. Bubb.la är en webbtjänst som samlar nyheter ur ett liberalt perspektiv. Radio bubb.la är en podcast där Martin Eriksson och Boris Benulic går igenom de aktuella nyheterna och kåserar kring dem ur ett nyliberalt eller anarkistiskt perspektiv.
Det är mycket humor i Radio Bubb.la. När man ser världen ur Martin och Boris ögon finns det mycket att skratta åt. Med ett nyliberalt perspektiv är det uppenbart vilka brister som finns hos staten, både i Sverige och världen över.
När jag lyssnar på Radio Bubb.la får jag ett genuint annat perspektiv. Det som slog mig då är den otroliga likriktningen i Sverige. Sverige talar med en röst: staten är god och ska vara stor. Höger och vänster gafflar om justeringar i välfärdsstaten, men man vill ha dem som en knarkare vill ha sin drog.
Det är inte så konstigt egentligen, eftersom staten är som ett gift. Genom bidrag som till synes kommer från ingenstans blir medborgaren beroende. Att politikerna vill ha oss beroende av dem är heller inget konstigt. Alla vill vara behövda.
Sverige behöver en frihetlig opposition och personer som inspirerar. För mig är de bästa exemplen Martin Eriksson och Boris Benulic på Radio Bubb.la. När jag lyssnar på deras radioprogram får jag inspiration och möjlighet att se saker på ett annat sätt. Att slå över till radio bubb.la från statliga P1 är underbart, en revolution i det tysta.
Att kalla saker för nyliberalt är det enklaste sättet att avfärda något i Sverige. Egentligen är det en onödig etikett, eftersom det finns så uppenbara brister med att ha staten som lösningen på det mesta. Förnuftet talar för friheten.