Signaturen S skriver en kommentar på mitt inlägg om läkare utan gränser:
Full disclosure: Jag har vid sju tillfällen arbetat för Läkare utan gränser, däremot aldrig i MÖ. Jag har även arbetat för andra organisation, bland annat FN, men återkommer till MSF då jag värdesätter neutraliteten. Jag anser mig även vara ”Israelvän” och tycker att rapporteringen därifrån är extremt ensidig, framförallt i svensk media.
Med det sagt så ser jag inget uppseendeväckande i Cones artikel. I de citat som är med i stycket du själv citerar ser jag inte heller något som jag blir upprörd över. “Called acts of resistance on one side and terrorism on the other”- det är väl ingen hemlighet att raketbeskjutningarna benämns både som motstånd terrorism beroende på vem du frågar? Om Cone själv börjat argumenterar för att raketbeskjutningarna är just ”act of resistance” hade det givetvis varit annorlunda. Angående andra citatet, som beskrivs som ”casually mentioned the rise in “Palestinian attacks against Israeli civilians (mostly settlers),” suggesting that some terrorist attacks are more acceptable than others – jag tolkar det inte alls som ”casually mentioned”. Istället för att enbart prata om dödade palestinier, som många gör, så tar han även upp israeler som mördats.
Artikelförfattaren på Algemainer påstår att MSF skulle valt sida och plockar fram citat från enskilda personer, i flera fall utan att ange källa och jag vill påstå att ägnar sig och cherry picking. MSF är kända för sin frispråkighet och anledningen till att man ursprungligen bröt sig ur Röda Korset var missnöjet med att hålla tyst om de övergrepp man bevittnade. Medicinsk vård är en del av MSF men ”témoignage”, att bära vittnesbörd, har alltid varit lika viktigt. Från en sådan organisation som kritiserar de övergrepp man bevittnar kan man givetvis hitta kritik mot Israel.
Rent generellt har MSF haft större problem att ses som neutrala av Hamas snarare än Israel. Israel har en demokratisk tradition och är väl medvetna om humanitära koncept där det handlar om att hjälpa lidande utan att titta på de bakomliggande orsakerna. Det är däremot ett koncept som Hamas har haft svårt att förstå och MSF gjorde dessutom flera misstag efter 2006 där man förhandlade med Fatah istället vilket skapade en stor misstro. Behovet att få tillgång till Gaza gjorde helt klart att man befinner sig i en svår balansgång. MSF har gett ut en bok som heter Humanitarian Negotiations Revealed: The MSF Experience. I den tar man upp flera liknande exempel och skriver självkritiskt om de här problemen i olika konflikthärdar – Israel och Gaza är inte det enda exemplet där man ständigt måste vakta sin tunga. I kapitlet om Gaza finns det här stycket vilket jag tycker är ganska beskrivande:
“There are settings in which it is hard to avoid polarisation, and the Palestinian Territories is one of them. MSF has only ever worked with the Palestinian population and never in Israel, something that it is reproached for on occasion in the Israeli press. Consequently, the issue of its “neutrality” in the Israeli-Palestinian conflict has often been raised. It has also been raised with regard to its relations with the two Palestinian political factions, especially as, after the violent transfer of power between Fatah and Hamas in Gaza, its teams were confronted with what was for them a whole new scenario. “
Viktig kommentar som jag tycker tar bort udden av mycket av det jag skrev i mitt första inlägg.