Månad: oktober 2015

Publicerat

Correndebatt: Falsk falsk motsättning

Michael Cocozza har en replik i dagens Corren på min krönika om Migration och Margret Thatcher. Återpublicerar inlägget här för att kunna bemöta det: En falsk motsättning

Det är en dyster världsbild som Erik Svansbo målar upp i kolumnen Pophöger. Svansbo kallar sig liberal i Corren, den benämning han använder på den egna bloggen, libertarian, torde vara mer rättvisande. Oavsett politisk ståndpunkt krävs respekt för fakta. 

Svansbo påstår att tillväxten sjönk i takt med att skattetrycket ökade och välfärdsstaten byggdes ut under 1900-talet. Detta är fel. Den högsta tillväxten inföll 1950–75 då även skattetrycket ökade från 20 till 45 procent av BNP. Vår nuvarande tillväxttakt ligger på 3,3 procent att jämföra med tidigt 1900-tal 2–2,5 procent, då vi enligt Erik Svansbo hade “fri ekonomi”. 

Han menar vidare att dagens höga skattetryck, 43 procent av BNP, hämmar utvecklingen av innovationer och nya företag. Detta är också fel. I INSEAD:s innovationsindex hamnar Sverige på 3:e plats, bland annat före USA (skattetryck 27 procent). Bidragande orsak till Sveriges fina placering är den del av välfärdsstaten som utgörs av gratis universitetsutbildning med studiestöd. Skattetrycket sänktes under alliansregeringen med 4 procentenheter. Med ny teknik och innovationer inom offentlig sektor kan vi fortsätta att stegvis sänka skattetrycket en bit med bibehållen välfärd. Vi behöver inte den revolution som ligger implicit i Svansbos idévärld. 

Erik Svansbo har under en längre tid på sin blogg och nu i Corren oroat sig över vad som händer med välfärdsstaten om alla dessa migranter nu ska komma och “leva på vår bekostnad”. Resonemanget utgår från att en välfärdsstat kan ha en maximal befolkning om 9 miljoner för att fungera. Som om inte Tyskland med 81 miljoner invånare med skattetryck 37 procent vore en välfärdsstat. 

Det finns konstruktiva modeller för integration, vi behöver inte måla upp en falsk motsättning mellan flyktinginvandring och välfärdsstaten. En hög förvärvsfrekvens är den ekonomiska grunden för välfärdsstaten. De som kommer ska arbeta. 

Avslutningsvis, Svansbo menar att socialdemokrater, socialliberaler och konservativa alla är “socialister”. Därmed ställer han sig vid sidan av en sansad debatt och vandrar istället in i den extrema libertarianska låtsasvärlden.

Det är en mängd påståenden som jag besvarar stycke för stycke.

  1. Jag vet ärligt talat inte om jag ska kallas liberal eller libertarian. Jag kan se de moraliska problemen med en välfärdsstat men i någon utsträckning vill jag nog ha den. Tills jag lärt mig bättre tror jag på en liten stat med försvar och socialhjälp. Definitionsmässigt ser jag det som liberalism.
  2. Angående den ekonomiska utvecklingen under tidigt 1900-tal har Anders Edwardsson skrivit om detta i boken “En annorlunda historia“. En kort sammanfattning av boken finns här i en insändare på helagotland. Att jämföra tillväxt vid enstaka år ger en viss bild men inte hela.
  3. Jag håller med om hela detta stycke. Vad Cocozza har läst in i mina texter kan bara han svara på.
  4. Det här stycket är inte korrekt återgivet, och citatet känner jag inte igen. 
  5. Det finns en väldigt uppenbar konflikt mellan en kravlös välfärdsstat och fri invandring. Ingen vinner på att förneka det. Självklart går det att ha en modell som fungerar men det gör den inte idag. Källa: Vilken nyhetssajt som helst.
  6. Som jag skrev finns det i Sverige en enighet om ett mycket högt skattetryck, över 50% om man lägger samman direkta och indirekta skatter. Enligt skattebetalarnas förening är denna kvot 53%. Jag tycker den nivån är omoraliskt hög. Självklart förstår jag att det inte handlar om definitionsmässig socialism. Men det är en ganska akademisk skillnad när människor inte ens betros med hälften av sina pengar.
Publicerat

Migration och Margret Thatcher

Igår hade jag en kolumn publicerad i Corren.

Människor som bor i fattiga länder har en möjlighet till ett dramatiskt mycket bättre liv i Sverige. Här har de möjlighet till livslång försörjning, sjukvård och kanske även att kunna ta hit sin familj. Skulle de få avslag på sin asylansökan finns ändå möjligheten att leva gömda i Sverige. De kan få vård och deras barn får gå i svensk skola.
Systemet skapar incitament att ta enorma risker, som att åka över ett stormigt medelhav eller smuggla sig på en lastbil genom Europa. 

Kriget i Syrien spelar roll, men inte så stor som framkommit i media. Miljoner och åter miljoner människor världen över uppfyller våra kriterier för asyl. De har nu fått bättre möjligheter att ta sig till Sverige, sedan EU:s gränskontroller luckrats upp. När fler och fler tar chansen att komma till Sverige så ökar följaktligen kostnaderna. 

Alla svenska partier från vänster till höger vill se ett oerhört högt skattetryck. Man kan kalla detta för socialdemokrati, socialliberalism eller konservatism men det är i grunden inget annat än socialism. Lägg därtill att enigheten varit närmast fullständig om att invandringen ska vara nästintill fri. Problemet med en välfärdsstat och asylrätten är dock att man inte kan ha fri invandring.

Publicerat

Hur illa kommer det bli?

Insikten om att den svenska välfärdsstaten står inför en kollaps sjunker nu in i bredare skikt i samhället. Men tyvärr är klockan fem i tolv, eller kanske redan tolv och personligen tror jag inte att det kommer gå att vända utvecklingen. Vi går mot en systemkollaps på ett eller annat sätt.

I dagens livesändning på radio bubb.la intervjuades Tino Sanandaji.

Sanandaji har länge visat på de bristerna i den svenska politiken och vad den kommer leda till. Idag kom många intressanta perspektiv fram.

Anledningen till att Sverige har hamnat där vi är idag stavas i ett ord: socialism. Sedan sextiotalet har vänstern kämpat på många fronter och tagit kommandot över Sverige politiskt och kulturellt.

Tino Sanandaji lyfte i intervjun skolan som ett exempel på detta. Sedan 80-talet har svenska skolan fullständigt brakat samman, vilket korrelerar med att socialistiska ideal fått fullt genomslag. Läraryrket är nedvärderat och lärarutbildningarna är genompolitiserade. Därför kan man inte hoppas på någon snabb förbättring där.

Sanandaji menar att 30% av försämringen i skolan beror på invandringen, och resten på socialismen. Nu ökar invandringens påverkan på skolan så vi går mot en fortsatt försämrad skola och ett utpräglat klassamhälle. Chansen framöver för barnen är privata alternativ och att föräldrarna pressar på hemifrån.

En annan viktig faktor är att de invandrare som kommer till Sverige har vänstervärderingar. Eftersom invandringen är så omfattande kommer den sannolikt tippa vågen i samhällsdebatten till vänster och säkra socialdemokraterna och vänsterns maktinnehav framöver.

Borgerligheten är i grund och botten socialdemokratisk och har lagt de frihetliga värderingarna på hyllan. Det är en mycket lång startsträcka för att kunna utmana denna böjda rygg inför vänstern.

Det går inte att lita på de statliga systemen framöver, men vi kan vara säkra på en sak: Skatterna kommer vara fortsatt höga. Så höga som det går. Brottsligheten kommer vara hög och ökande. Social oro kommer vara ett normalt inslag, och samhället kommer drabbas av grov segregering.

Jag skulle gärna se att andra bloggare och debattörer kunde börja spinna vidare på realistiska framtidsscenarion så att man kan börja “preppa”.

Idag är Sverige ett mycket bra samhälle att leva i men en titt i kristallkulan ger inget hopp. Det enda som faktiskt ger mig hopp just nu är den spirande frihetliga rörelse som utkristalliserar sig kring radio bubb.la.

Se till att lyssna på inslaget med Tino Sanandaji, det var brutalt bra.

Publicerat

Krönika i Corren: Staten ska inte steka hamburgare

I fredags hade jag min tredje krönika publicerat i Corren. Den heter “Staten ska inte steka burgare”

Det är svåra dagar i Sverige. Trots att vi har det väldigt bra är många oroliga för framtiden. De svenska politikerna åtnjuter ett historiskt lågt förtroende och saknar svar på många viktiga frågor. 

Jag har varit aktiv i partipolitiken i många år, och tillströmningen av nya medlemmar är ett jätteproblem. När de får sina uppdrag sätts de att hantera oerhört vitala delar av människors liv. 

Staten har en unik situation. När det gäller det mesta har de monopol, ingen kan utmana den. Tar pengarna slut finns det alltid mer i medborgarnas plånböcker. Detta skapar unikt dåliga förutsättningar för bra resultat. 

En gång i tiden drev svenska staten en hamburgerkedja. Den hette Clock, och ni som varit där minns säkert hur goda hamburgarna var. Ni som inte var där kan säkert föreställa er smaken av en Big Clock. 

Det låter ganska absurt att staten ska driva en hamburgerkedja. Men många andra exempel som finns i dag är lika absurda.

Inspirationen från detta inlägg kommer från Radio bubb.la och diskussionerna där. Mitt i alla galenskap som finns i Sverige är den kanalen ett vattenhål där det pratas konstruktiva lösningar.

Den frihetliga rörelsen har svaren på samhällets utmaningar. Om människor ges frihet kommer de att skapa välstånd. Oavsett hur liberal man är kan man ta inspiration från detta.

Gissningsvis spinner jag vidare på detta ämne i nästa krönika om två veckor.

Publicerat

Replik: försvar för Läkare utan gränser

Signaturen S skriver en kommentar på mitt inlägg om läkare utan gränser:

Full disclosure: Jag har vid sju tillfällen arbetat för Läkare utan gränser, däremot aldrig i MÖ. Jag har även arbetat för andra organisation, bland annat FN, men återkommer till MSF då jag värdesätter neutraliteten. Jag anser mig även vara ”Israelvän” och tycker att rapporteringen därifrån är extremt ensidig, framförallt i svensk media. 

Med det sagt så ser jag inget uppseendeväckande i Cones artikel. I de citat som är med i stycket du själv citerar ser jag inte heller något som jag blir upprörd över. “Called acts of resistance on one side and terrorism on the other”- det är väl ingen hemlighet att raketbeskjutningarna benämns både som motstånd terrorism beroende på vem du frågar? Om Cone själv börjat argumenterar för att raketbeskjutningarna är just ”act of resistance” hade det givetvis varit annorlunda. Angående andra citatet, som beskrivs som ”casually mentioned the rise in “Palestinian attacks against Israeli civilians (mostly settlers),” suggesting that some terrorist attacks are more acceptable than others – jag tolkar det inte alls som ”casually mentioned”. Istället för att enbart prata om dödade palestinier, som många gör, så tar han även upp israeler som mördats. 

Artikelförfattaren på Algemainer påstår att MSF skulle valt sida och plockar fram citat från enskilda personer, i flera fall utan att ange källa och jag vill påstå att ägnar sig och cherry picking. MSF är kända för sin frispråkighet och anledningen till att man ursprungligen bröt sig ur Röda Korset var missnöjet med att hålla tyst om de övergrepp man bevittnade. Medicinsk vård är en del av MSF men ”témoignage”, att bära vittnesbörd, har alltid varit lika viktigt. Från en sådan organisation som kritiserar de övergrepp man bevittnar kan man givetvis hitta kritik mot Israel. 

Rent generellt har MSF haft större problem att ses som neutrala av Hamas snarare än Israel. Israel har en demokratisk tradition och är väl medvetna om humanitära koncept där det handlar om att hjälpa lidande utan att titta på de bakomliggande orsakerna. Det är däremot ett koncept som Hamas har haft svårt att förstå och MSF gjorde dessutom flera misstag efter 2006 där man förhandlade med Fatah istället vilket skapade en stor misstro. Behovet att få tillgång till Gaza gjorde helt klart att man befinner sig i en svår balansgång. MSF har gett ut en bok som heter Humanitarian Negotiations Revealed: The MSF Experience. I den tar man upp flera liknande exempel och skriver självkritiskt om de här problemen i olika konflikthärdar – Israel och Gaza är inte det enda exemplet där man ständigt måste vakta sin tunga. I kapitlet om Gaza finns det här stycket vilket jag tycker är ganska beskrivande: 

“There are settings in which it is hard to avoid polarisation, and the Palestinian Territories is one of them. MSF has only ever worked with the Palestinian population and never in Israel, something that it is reproached for on occasion in the Israeli press. Consequently, the issue of its “neutrality” in the Israeli-Palestinian conflict has often been raised. It has also been raised with regard to its relations with the two Palestinian political factions, especially as, after the violent transfer of power between Fatah and Hamas in Gaza, its teams were confronted with what was for them a whole new scenario. “

Viktig kommentar som jag tycker tar bort udden av mycket av det jag skrev i mitt första inlägg.