Under Lars Leijonborg var partiet framgångsrikt, men mådde inte bra. De interna slitningarna var stora. Under Jan Björklund har partiet mått bra, och gått stadigt bakåt.
Under förra valet var Erik Ullenhag integrationsminister. Han sändes ut upprepade gånger att läxa upp förtvivlade kommunalråd som inte kunde hantera de ökande flyktingvolymerna.
Han publicerade en statlig sida med tvivelaktig information om invandring. Han vilseledde kring utanförskapet i Sverige. Han var också hjärnan bakom det fullständiga haveriet kring etableringslotsar.
Ullenhags haveri har inte fått följder internt. Istället fick Ullenhag hoppa upp ett pinnhål och bli ekonomisk-politisk talesperson. […] Jan Björklund har belönat Erik Ullenhag, och Folkpartiet har slutit upp kring Jan Björklund.
Artikeln har fått stor spridning. I skrivande stund har den delats på facebook 812 gånger och på twitter 105 gånger. Det är dagens mest lästa text på Expressen debatt.
Efter att artikeln publicerats ringde Corren. Det gav upphov till en artikel och en intervju:
Vem vill du se som ledare för partiet?
– Så här är det, jag har inget förtroende för någon ledande folkpartist och det är därför jag går ur partiet. Jag har inte något hopp om en förbättring. Jag är liberal, men inte naiv. Jag tycker att statsmannaskap är viktigt, det saknas i partiet.
Sen ringde Radio Östergötland där det blev ett inslag.
Det är roligt att det blir uppmärksamhet kring mitt utspel. Men det är mest spel för gallerierna. Det som är viktigt för Ullenhag och Björklund är det interna maktspelet, och där har de rejält fast mark under fötterna. Jag har ingen plattform på riksplanet, så mitt ord väger mycket lätt.
Corren har intervjuat Erik Ullenhag om min kritik, och han bekräftar den bild jag hade. Både kritiken och mitt avhopp viftas mer eller mindre bort. För Folkpartiets skull är jag ledsen att en person som lagt ned så mycket tid som jag avspisas så arrogant av en hög företrädare som Erik Ullenhag.
Många har gett mig beröm och det tackar jag å det varmaste för.