I ett gammalt nummer av polistidningen intervjuas polisen Mikaela Kellner om sitt arbete i prostitutionsgruppen – “Många tar vi med brallorna nere”
Så här säger hon om de män som köper sexuella tjänster på nätet:
– Det ser ju så snyggt ut. Många köpare är övertygade om att de här tjejerna vet vad de håller på med.
Verkligheten är en annan, vilket ofta visar sig när prostitutionsgruppen i Stockholm, där Mikaela Kellner jobbar, har slagit till.
– Det rör sig om jättemycket pengar som de inte kan tjäna på något annat sätt. Ofta har de familjer att försörja i hemlandet och hallikarna tar en hel del.
Och vad händer då när kvinnorna blivit “räddade” av den svenska polisen? Familjerna i hemlandet får magiskt mat på bordet?
Den svenska sexköpslagen är en otroligt förljugen lag. Genom att förbjuda endast köpandet av sexuella tjänster påstås man rädda sexsäljarna. Men oberoende av om de känner sig missnöjda eller nöjda är sexsäljandet ett val de har gjort.
Den svenska sexköpslagen slår brutalt mot de som den säger sig skydda. Istället för att kunna få hjälp och stöd måste sexsäljarna fly undan den svenska polisen. Men Mikaela Kellner och hennes kollegor är nitiska – de lyssnar till och med genom hotellväggar om folk har förbjudet sex:
Hon sticker heller inte under stol med att de trots att de jobbar med allvarliga saker kan tillåta sig att se den absurda humorn i vardagen.
– Jag kunde ju inte låta bli att skratta åt min kollega här om dagen när han satt med ett sådant här stetoskop och lyssnade mot väggen efter samlagsljud. Det ser ju för roligt ut, men det är ju så vi jobbar.
Trafficking är och ska vara olagligt. Men prostitution är inte trafficking.
Sexköpslagens försvarare borde ta sig en funderare. Vad är egentligen skillnaden mellan prostitutionsgruppen och moralpolisen i Iran och Saudiarabien?
Länken kom via Rose Alliance på twitter. Följ dom!