De stora partierna brottas just nu med tiggerifrågan. Moderaterna har lanserat sitt förslag om förbud mot organisering av tiggeri. En knepig kompromiss enligt mig. Vill man förbjuda tiggeri så gör man det och står för det.
Folkpartiet väljer en annan linje. Man uppmärksammar problemet men väljer att agera mot det med ett kraftfullt slag i luften.
Så här skriver partisekreterare Maria Arnholm i ett brev till medlemmarna.
Folkpartiet försvarar den fria rörligheten i Europa och vi säger nej till förbud mot tiggeri. Det som långsiktigt kan göra att färre människor tvingas söka sig till tiggeri i rika EU-länder är att situationen förbättras för dem i deras hemländer. När partistyrelsen träffas på fredag kommer frågan om utsatta EU-migranter att vara en av de frågor som diskuteras.
Med all respekt för Folkpartiets partistyrelse tror jag inte att romernas situation kan åtgärdas med diskussion i det forumet. Det hjälper inte heller att Veronica Palm (s) åker ned till Rumänien och säger till på skarpen.
Debatten om förbud mot tiggeri är en rökridå, eftersom frågan inte handlar om det. Tiggeri bland svenska medborgare är en viktig signal att något inte står rätt till. Självklart ska det vara tillåtet att visa sin nöd genom att tigga, så att andra kan hjälpa.
Men det vi ser i Sverige idag är en form av arbetskraftsinvandring, där fattiga EU-medborgare försörjer sig långsiktigt i Sverige genom tiggeri.
Antingen ser man tiggeri som en legitim form av arbetskraftsinvandring, och då bör man argumentera för det. Eller också anser man att fattigdom ska vara grund för asyl, och då bör man argumentera för det.
Tycker man inte det bör man rimligen ta konsekvensen och säga att utbrett tiggeri av utländska medborgare i Sverige inte är acceptabelt.
Att vägra tiggeriförbud är att acceptera storskaligt och sannolikt ökande tiggeri under överskådlig framtid.
Relaterat:
- PM Nilsson i dagens industri vill förbjuda tiggeri.
- Samma linje driver Torkild Strandberg (fp)