Försvarsbeslutet är taget, och nedskärningarna i försvaret fortsätter. Försvarsbloggarna skriver på Sv: Förvärrat läge efter dagens försvarsbesked.
Jag är glad och stolt att FP har protesterat och inte gett sitt stöd till detta djupt problematiska beslut. Övriga politiker fortsätter oförtrutet att skära ned.
Samtidigt ökade kostnaderna för migration och integration med 20 miljarder från höstbudget till vårbudget. Detta skriver Sd-tidningen Samtiden om. De enda jag har hört kommentera detta är Sd, och journalister och övriga partister fortsätter att närmast håna Sd för att de tar upp ämnet.
Det säger mycket om det politiska läget i Sverige när partierna manglar nätterna igenom för att komma överens om en “ökning” om 10 miljarder. Men för integration och migration ökas budgeten med det dubbla utan en axelryckning.
Idag förenas höger och vänster i synen på staten som ett verktyg för att garantera positiva rättigheter till alla människor, världen över. Staten är ett evigt ymnighetshorn där alla människor kan dricka.
Decemberöverenskommelsen har blivit den tydligaste manifestationen av samhällsordningen av idag. Partierna bakom denna ordning står för den svenska migrationspolitiken, en oärlig form av fri migration och en uppluckring av samhällskontraktet.
Problemet med detta är att det inte fungerar. Det är en öppen fråga hur Sverige ska klara den utmaning som vi står inför, med en ständigt ökande migration och medföljande utanförskap.
Följden av samhällssynen blir en enorm stat som inte klarar de mest fundamentala uppgifterna. Per Gudmundson myntade begreppet Nattvandrarstaten. Det är vad vi ser idag.
Borgerligheten måste hitta tillbaka till grunderna. Staten kan inte göra särskilt mycket bra, därför måste man ha klart för sig vad staten ska prioritera.
Statens uppgift är att skydda sina medborgare och garantera deras rättigheter. Rättsväsende och militär är fundamenten i vårt samhälle.
Sverige ska vara öppet inför nya medborgare som arbetar. Man ska kunna bygga sina drömmar här. Men migrationsprocessen måste bli rättssäker, och vi måste veta vilka som blir medborgare här. Sverige som land kan inte ta emot mängder med människor som inte kan försörja sig.
Både borgerliga debattörer och partister måste hitta tillbaka till grunderna. Samhällskontraktet måste återupprättas för att vi ska komma ur denna zombiefiering av den politiska debatten.