I Sverige har vi ett enprocentsmål för bistånd. Varje år ska en procent av BNP gå till bistånd. Summan är därför okänd de som jobbar med bistånd, vilket leder till svårigheter. UD brukar regelbundet vid årets slut dumpa pengarna på ett FN-konto, utan uppföljning.
Generellt är biståndsarbetet behäftat med en hel del svårigheter. Utvecklingsbistånd har som syfte att hjälpa fattiga. Tyvärr gör det väldigt sällan det. Ofta gör det till och med skada.
Detta har bland annat granskats av Fredrik Segerfeldt för Timbros räkning. Eller för den delen Bengt Nilsson i Sveriges afrikanska krig.
Personligen har jag granskat hur den palestinska myndigheten använder bistånd. De använder bland annat pengarna till att avlöna dömda terrorister i palestinska fängelser, något som SvD skrivit om. Verksamheten fortsätter oförtrutet. Detta har dock inte hindrat Socialdemokraterna att höja biståndet, som nu ligger på 1,5 miljarder den kommande femårsperioden.
F d generalen Karlis Neretnieks rapporterar nu på twitter att det svenska försvaret nu ligger på 1% av BNP.
Swedish commitment to defence decreases after parliamentary deal. From 1, 1% of GDP today to 1, 0% in 2019. pic.twitter.com/lnFaNTMEH4
— Karlis Neretnieks (@neretnieks) 20 april 2015
Biståndet är en fullkomligt otidsenlig verksamhet, som med största sannolikhet gör skada istället för nytta. Men om detta är det dödstyst, och istället nattmanglas och vänds på kronor för att fortsätta dra ned på försvaret.
Detta är en ypperlig illustration av hur snett vi har hamnat i Sverige. Biståndspolitiken måste omprövas och debatten om detta måste komma igång.