Bloggen “The Sweden Report” skriver:
I have two months left in Sweden before I return home to USA. Honestly, I’m starting to feel like the guy in a bad movie that manages to get his plane off the ground two seconds before the runway crumbles into the abyss.
Ett mörkt men läsvärt blogginlägg. Länge har jag försökt hålla emot alla dysterkvistar, men nu vet jag inte om det går längre.
Idag har de styrande abdikerat från två centrala politikområden: säkerhet och migration. På båda dessa områden ser vi en skrämmande utveckling.
Ryssland hotar allt mer aggressivt sina grannländer och går sannolikt mot en konfrontation med NATO. Då är Sverige ett mycket lämpligt mål att slå emot, eftersom vi är alliansfria. Patrik Oksanen skriver om detta.
Och så migrationspolitiken, där i stort sett hela det politiska etablissemanget har en gemensam syn: invandring framför allt. Det finns ingen fråga där politiker och debattörer är redo att gå så långt som i invandringsfrågan.
Migrationen gör att kostnaderna skenar, och därför höjer vänstern skatterna. Alliansen släpper fram regeringen tack vare decemberöverenskommelsen. Därför kommer utvecklingen fortsätta tills Sd når egen majoritet.
Medborgarskapet och relationen mellan stat och medborgare är inte det centrala för våra politiker. Möjligheten att göra gott för människor som har det svårt är numer det som får politiker att agera. De som vill ska beredas möjligheten att komma till Sverige, kosta vad det kosta vill.
Politik har blivit en tävling i godhet, skriver Anna Dahlberg träffsäkert på Expressen. Man skulle också kunna säga att de styrande har övergett statsmannaskapet. Det gäller både regering och opposition.
Bloggen Fnordspotting skriver om hur den svenska humanismen mäts i antalet nya svenska uppehållstillstånd.
Ett svenskt uppehållstillstånd ger ett politiskt pluspoäng, alldeles oavsett om detta går till en faktisk flykting, till en person utan asylskäl eller till en anhöriginvandrareutan möjlighet att försörja sig själv.
När det däremot kommer till de rekordmånga asylinvandrarnas möjligheter till att få ett värdigt liv i Sverige, har de politiker som påstår sig stå upp för humanismen sedan länge tappat intresset.
Fri invandring – absolut. Beslutsamheten är fundamental. Lika fundamental är beslutsamheten i att blunda för de utmaningar politiken för med sig.
Johan Westerholm på Ledarsidorna.se skrev i januari om flyktingläger i Sverige som den naturliga utvecklingen. I mars aviserade Migrationsverket att maxgränsen för antal boende på ett flyktingmottagande höjts till 600.
Skattehöjningarna är första tecknet på de stora kostnader migrationen för med sig. Men utöver det kommer de sociala effekterna. De flesta städer har numer ett eget utanförskapsområde ditt de nyanlända flyttar. Utvecklingen när det flyttar in hundratals nyanlända per år lär inte bli positiv. Skolan kommer självklart ta fortsatt stryk. Brottsligheten kommer öka, och den lär inte stanna i förorten.
Länge har jag avfärdat dysterkvistarna som överdrivna. Men nu har jag faktiskt börjat tvivla på framtiden – hur ska det gå?