Israel-palestinadebatten är svår att förstå, eftersom den i ganska liten grad handlar om vad som sker i verkligheten. Istället är det en politisk debatt som mest av allt handlar om symbolpolitik.
Västvärlden är genomgående anti-israeliskt inställd. USA under Barack Obama har lämnat den tidigare israelvänliga linjen och sällat sig till EUs mer kritiska linje. Arabvärlden och världens diktatorer är öppet fientliga.
Historiskt sett har arabvärlden försökt krossa israel militärt. Det var inte framgångsrikt. Men sedan Yassir Arafat valde man istället en marxistisk linje där israel utmålades som förtryckare. Genom terror och israels aktioner på det bröts västvärldens stöd för israel helt ned.
Numer är det mycket svårt för en vänsterlutande politiker att prata om israel-palestina utan att förlora sig i dogmer och romantiska föreställningar. För en journalist är nästan omöjligt.
Jag är väldigt besviken på hur de moderata krafterna inom palestinierna utmålas. Fatah är antidemokrater som är djupt fientligt inställda till Israel. De stöttar terror både genom ideologi, ekonomisk stöd och i faktiskt terrorism.
Personligen har jag stor förståelse för realpolitik. Det går inte att göra saker som är ideologiskt rätt alltid, det krävs kompromisser. Men när det gäller hanteringen av Fatah finns ingen rimlig riktning.
Fatah utmålas som fredsvänner, trots att de inte är det. De stöttas monetärt, trots att pengarna går till propaganda och stöd till terrorister. Ingen nämnvärd press sätts på de moderata krafterna, vilket gör att de lugnt kan fortsätta sin terrorfrämjande verksamhet och förstöra nästa generations palestinier.
Min poäng är att utgångsläget var riktigt dåligt. Carl Bildt dolde inte sin motvilja mot Israel. Men dåligt kan alltid bli sämre.
Sverige går nu i direkt diplomatisk konflikt med Israel. Lägg till detta vårt ekonomiska bistånd till palestinska myndigheten och israelfientliga NGOer och det blir förståeligt varför Israel är upprört. Sverige hamnar i sällskap med världens diktatorer, precis som socialdemokratin har gjort förr i tiden.
Att erkänna Palestina som ett litet land i Norden är ett kraftfullt slag i luften. Det är en drastisk aktion som skapar diplomatiska spänningar. Därför blir det sannolikt inga stora länder som gör Sverige sällskap.
Margot Wallström börjar sin karriär som utrikesminister genom att undergräva sin egen ställning. Det lilla inflytande vi hade i mellanöstern är numer nära noll.
Det blir den främsta konkreta effekten av regeringens erkännande av Palestina.