Mellan 2004 och 2008 publicerade Folkpartiet fyra rapporter med titeln ”Utanförskapets karta”. Syftet var att undersöka utanförskapets utveckling genom att räkna antalet svenska bostadsområden med låg förvärvsfrekvens och svaga skolresultat. Det visade sig att antalet sådana områden vuxit kraftigt från tre stycken år 1990 till 156 stycken år 2006. Folkpartiet kritiserade den socialdemokratiska regeringen för misslyckandet och garanterade att vända trenden om det kom till makten 2006.
Den Nya Välfärden har i rapporten ”Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie” följt upp hur det har gått med utanförskapet. Rapporten är skriven av fil dr Tino Sanandaji, som använt exakt samma metodik som Folkpartiet.
Hur har det då gått?
Mellan 2006 och 2012 växte antalet utanförskapsområden från 156 till 186. Antalet invånare i dessa områden ökade under samma period från 488 000 till 566 000 personer. […]
– Folkpartiet förtjänar en eloge för sina noggranna studier, säger Patrik Engellau, ordförande i Stiftelsen Den Nya Välfärden. Men partiet var uppenbarligen övermodigt när det ”garanterade” att vända trenden. […] Det borde mana inte bara Folkpartiet, utan även andra partier, till eftertanke. Dagens invandringspolitik verkar inte fungera hur kompetenta och välvilliga de politiker än må vara som hanterar den.
Folkpartiet får nu “äta upp” sitt beslut att vara kritiska i opposition.
Men skulden är inte bara Folkpartiets. Idag finns ett brett konsensus kring den svenska migrationspolitiken. Det pågår också en strid om verklighetsbilden, något som Tino skriver om i ett blogginlägg. Även liberala debattörer argumenterar för att den svenska invandringen är en nettovinst för samhället.
För de flesta är det dock uppenbart att många av de migranter som kommer till Sverige hamnar i ett permanent utanförskap.
Den nya välfärden och Tino Sanandaji genomför här ett mycket viktigt arbete.