Idag inträffade en intressant dialog mellan Johan Ingerö, presschef hos Göran Hägglund, och Jens Runnberg, politisk redaktör på Dalarnas tidning.
Diskussionen på twitter kretsade kring journalistikens perspektiv och om det är rätt att journalistiken alltid ska utgå från den svagares perspektiv. Jens Runnberg, som är en väldigt vettig person, försvarade denna hållning.
@JohanIngero Journalistik ska granska makten. Det är inbyggt i uppdraget. @mattias_neo
— Jens Runnberg (@jensrunnberg) 22 april 2014
Personligen tycker jag, som Johan Ingerö, att denna hållning är djupt problematisk.
@jensrunnberg Att man kan vara svagare utan att ha rätten på sin sida. Till exempel: En psykiskt sjuk missbrukare är i de @mattias_neo
— Johan Ingerö (@JohanIngero) 22 april 2014
@jensrunnberg flesta avseenden svagare än en välbeställd villapappa. Men han kan vara fysiskt starkare. Och därmed exvis kunna @mattias_neo
— Johan Ingerö (@JohanIngero) 22 april 2014
@jensrunnberg råna den senare. Så vem är “den svage” i den situationen? Och vem har rätten på sin sida? @mattias_neo
— Johan Ingerö (@JohanIngero) 22 april 2014
Jag fick samma åsikt som Jens Runnberg försvarar från Ekots utrikeschef där hon försvarade Cecilia Uddéns öppna vinklingar av sin journalistik.
Hej Erik Svanbo,
Cecilia säjer i sin kommentar till det pris hon fått att hon ofta väljer den “för stunden svagare partens” perspektiv när hon rapporterar. Det är t ex barnen i Gaza under Israels invasion, eller Gazabornas liv under Hamasregimens förtryck eller Sderotinvånarnas skräck för raketer från Gaza.
Tycker du att det är en förkastlig och felaktig hantering av fakta? Det är den förmågan, som kännetecknar en god korrespondent!
Bästa hälsningar
Christina Gustafsson
Utrikeschef Ekot
För mig framstår detta som en rent marxistisk hållning. Verkligheten är tillräckligt komplex som den är, och det är svårt att skildra något objektivt. Men om en korrespondent inte ens bryr sig om det, utan skriver läsaren på näsan med ett vinklat maktperspektiv, blir journalistiken mycket mindre värd.
Förutom att vara vänsterinriktad ser jag en sådan hållning som oerhört förlegad. Det kanske funkade förr i tiden när läsare inte hade möjlighet att söka egen information. Men idag är det lätt att avslöja en vinkling genom att söka en annan källa.
Om vi ska knyta tillbaka till israel-palestinakonflikten gör ett förment välmenande perspektiv från den “svages” sida att en svår konflikt fördummas. Och en välmenande journalist kan utnyttjas.
Det handlar inte bara om att ta perspektiv för de oskyldiga offren, utan minst lika ofta att ta perspektiv för en svagare person som per definition är en förövare. Terrorgrupperna är oerhört medvetna om att journalisterna har det perspektiv som Runnberg och Gustafsson försvarar, och utnyttjar det systematiskt.
Den journalist som vinklar till den svagares perspektiv gör sig själv och journalistiken en stor otjänst. Jag tror att den här typen av vinkling är en viktig anledning till att förtroendet för journalister är väldigt lågt idag.