Carlssons lön gjorde nytta

Ekot har ett avslöjande idag – biståndsministerns lön betalades av biståndsbudgeten. Det kan man ha åsikter om, men något kan med säkerhet sägas: biståndspengarna hade effekt. Ministern och hennes medarbetare fick lön. Så mycket kan man tyvärr inte säga om resten av biståndet.

Jenny Nordberg på SvD skrev nyligen en artikel: Sverige är FN:s jultomte

De senaste tre åren har Sverige skickat 24 miljarder svenska kronor till FN. Mer än hälften är ett kontantbidrag till budgeten som de får göra vad de vill med. Andra länder vill helst bidra till specifika hjälpprojekt, men Sverige sätter en stolthet i att inte ställa några frågor eller krav, utan litar på att FN gör av med pengarna på bästa vis. 

Att Sverige gör så är ”nästan som en väl förborgad hemlighet” inför skattebetalarna enligt en tjänsteman på UD. Det gör oss dock uppskattade inom FN, eftersom Sverige, som en ambassadör uttrycker det, uppträder som deras ”jultomte”. Det brukar dessutom bli en extra bonus just runt jul, när UD panikskickar miljarderna som blivit över i biståndsbudgeten rakt in i detta FN:s svarta hål.

Dessa miljarder, eller resten av miljarderna som skickas ut, har det varit tyst om. I många fall gör pengarna direkt skada. Den kenyanska ekonomen James Shikwati vill helt stoppa biståndet.

Medans andra myndigheter har tajta svångremmar, som till exempel försvaret, har biståndshandläggarna ett omvänt problem. Var ska alla pengar göras av?

Biståndspolitiken och den högstämda retoriken kring är djupt omoralisk, för att inte säga direkt skamlig.

Migrationsdebatt: Största möjliga tystnad

Migrationsverket larmade nyligen om extrem belastning: “Situationen på Migrationsverket är desperat“.

Även innan Syrienbeslutet rapporterade många kommuner om svåra situationer för att hantera alla asylsökande. Bland annat har bostadsbristen varit svår, och den lär inte bli bättre nu. Ivar Arpi skrev på SvD: Många får asyl – få får bostad.

Merit Wager bloggade: Att vi har varit på väg mot ett katastrofläge har varit känt mycket länge. Och det stämmer – Wager och miggorna har larmat, men ingen har lyssnat.

Så här skriver Dick Erixon:

Om det politiska etablissemanget i handling skulle stå för det godhetens budskap man förmedlar i ord, krävs helt andra villkor för arbetsmarknad och välfärdssystem. Det krävs en omfattande liberalisering av arbetsrätten, lägstalönerna i kollektivavtal måste sänkas dramatiskt och bidragssystemen göras om till meritokratiska försäkringar istället för att bygga på politiska förmåner konstruerade som rättigheter för alla. 

Själv ser jag gärna att vi, i ordnade former över lång tid, går i denna riktning. Men inget parti i riksdagen säger sig vilja ha denna utveckling. Ändå står man och hävdar att man är för ett öppen flyktingmottagning. Det går inte ihop. Partierna ljuger väljarna rakt upp i ansiktet.

En migga bland många vittnar till Wager: Vi har slutat att göra juridiskt korrekta asylprövningar. I takt med att kvalitén på utredningarna minskar ökar ansökningarna. Som Bitte Hammargren skriver är det lysande tider för människosmugglarna.

Appropå Syrien så är Sverige en utmärkt destination för terrorister som behöver gömma sig. Göteborgs-Posten skriver: Terror kan även drabba vår stad

Enligt en färsk regeringsrapport från forskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren, Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland, beräknas bland annat ett trettiotal radikaliserade yngre svenskar ha rekryterats till al-Shabaab. 

Rapporten beskriver också hur radikala personer, i samband med upplopp i förorter, passat på att utnyttja tillfället i rekryteringssyfte för att främja religiös extremism. Det kan handla om att de har försökt att provocera polisen och sen försökt övertyga ungdomar om den radikala vägen och målat upp hur förtyckta muslimer är. […] 

Att poliser med specialkompetens bedömer Sverige är tacksamt att vistas i för extremistiska grupperingar för att samhället har en medioker tillsyn av dessa grupper, är inte tillfredsställande.

Det finns till och med uppgifter om att svenska jihadister varit inblandade i terrordådet i Kenya.

Just nu är det dödstyst i media och den politiska debatten kring migration, trots att mängden asylsökande är hög och bristerna i processen är synligare än någonsin.

En reflektion: Främlingsfientliga medier som Avpixlat är nitiska när det gäller att hitta negativa vinklingar på migration och integration. Lika nitiska är de breda medierna när det kommer till att undvika ämnet.

Tystnaden är djupt obehaglig.

Obegriplig nyhetsvärdering kring Israel-Palestina

Nyhetsvärdering från världsmedier i allmänhet och svenska medier i synnerhet är intressant. När det kommer till mellanöstern extra intressant. Den avsomnade bloggen TT-kritik har under flera år visat hur problematisk rapporteringen från mellanöstern är.

I dag har vi fått ännu ett exempel på detta när Reuters rapporterar om händelse: EU tells Israel to explain seizure of Palestinian aid. Denna artikel i sig är problematisk, eftersom händelsen som rapporteras verkar vara en ganska uppenbar PR-aktion från palestinska aktivister. Nyheten i sig är snarare att en fransk diplomat slog en IDF-soldat under aktionen.

Hursomhelst, det är trots allt möjligt att läsa sig till vad som hänt i artikeln. Här finns en förkortad svensk version: EU kräver Israel på besked. Detta korta telegram kan mycket väl leta sig ut i svenska lokaltidningar, och här finns det ingen möjlighet att förstå vad som hänt.

Utöver diplomater som attackerar idf-soldater med slag händer det faktiskt saker i Israels närområde. Mest anmärkningsvärt är att Egyptens nya styre har blivit mycket negativa till Hamas. Khaled Abu Toameh menar att Egypten gått i krig mot Hamas.

Detta krig innebär bland annat att Egypten har satt Gaza i blockad, en blockad som enligt palestinska Ma’an nu intensifieras. När Israel hade blockad mot Hamas var det toppnyheter.

För några dagar sedan försökte en grupp palestinska flyktingar fly från Egypten med båt. Denna båt besköts av egyptiska säkerhetsstyrkor och två palestinier dödades. Al Ahram online rapporterade: Two palestinian refugees killed in emigration attempt from Egypt. Men som bloggaren Elder of Ziyon rapporterade var det inga andra medier som tog upp frågan.

Om Israel låg bakom attacken på palestinska båtflyktingar hade vi sett rapportering. Men inte nu.

Vad ligger bakom journalisternas nyhetsvärdering? Tyvärr känns följande beskrivning mest träffande: Om Israel kan lastas är det nyheter, annars inte.

Har vi en moralisk flyktingpolitik?

Många i Sverige idag ser migrationspolitiken som ett lätt sätt att visa sig som god. Ett exempel på detta är det senaste uppropet från Expressen där kändisar skriver på mot rasism. Eller Aftonbladets “Vi gillar olika”.
Men för den som vill skryta med svensk flyktingpolitik finns det fallgropar. Anna Dahlberg skrev en viktig text idag: Den vilseledande flyktingdebatten 

Förra söndagen stod integrationsminister Erik Ullenhag (FP) i Agenda och hyllade beslutet att ge syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd. Han beskrev inkännande krigets fasor och förklarade med stigande patos att det handlar om vilket slags Sverige vi vill vara […] 

Vad ingen har berättat för dem är det finstilta: Det finns ingen legalt sätt att söka det där permanenta uppehållstillståndet som Ullenhag viftar med

Sverige utfärdar inte visum för asylsökande – så det enda sättet för asylsökande att ta sig till Sverige är genom trafficking. Den asylpolitik som Erik Ullenhag framhåller som moralisk förutsätter människosmuggling.

En annan viktig aspekt är att de flesta som får uppehållstillstånd i Sverige idag är inte flyktingar – de klassificeras som “skyddsbehövande“. Bedömningen av vem som är skyddsbehövande är ofta felaktig – se till exempel detta blogginlägg från Merit Wager.

Lägg till detta att en stor andel av de asylsökande har en identitet som inte går att styrka – enligt Merit Wager endast 5-10%.

Det är sant att Sverige tar emot stora mängder asylsökande. Men har inte vi ett större ansvar än att bara ta emot många?

Kan ett system med så omfattande brister som det svenska verkligen beskrivas som moraliskt?

Sanandaji om multikulturalismens död

Ett sevärt klipp från Axess seminarium från 2011 finns också på Galne Gunnar TV: Tino Sanandajis anförande Multikulturalismen är en lögn!

Min uppfattning är att Tino Sanandaji har rätt – multikulturalismen i Sverige är död. Men årtionden av multikulturalism har självklart satt spår. Sananadaji beskriver hur kritiker av multikulturalism möts av “vrede och hot om social isolering”. Denna tendens lever kvar mycket starkt kring diskussion av de problem som migrationen för med sig i Sverige.

En bra illustration är det som drabbade Neuding och Lundberg efter deras DN Debatt-artikel från 2010. Eller de attacker som Sanandaji själv fick utstå efter sin debatt mot Johan Norberg.

Tino gör en tillbakablick över invandringen i Sverige, och pratar om hur nazisterna uppkom som en reaktion på invandringen under 80-talet. Det multikulturella etablissemanget uppstod som en motrörelse till nazismen, och krossade den.

Men är nazismen död? Invandringen i Sverige har fortsatt att öka sedan 90-talet, i medial och politisk konsensus. Trycket för att tysta debatt om detta har varit mycket starkt, men i grunden kontraproduktivt. Detta ledde till sist till att Sd kom in i riksdagen. Linjen är fortfarande att tysta Sd med “vrede och hot om social isolering”, trots att partiet växer sig starkare och starkare.

I deras spår kryper nazisterna fram igen. För några år sedan vände etablissemanget ryggen åt Sd i Almedalen. I år vände de ryggen åt Svenskarnas parti.

Sanadajis viktiga ord väcker saknad. Vad hände med debatten om integration, invandring och multikulturalism? Sedan vredesutbrottet mot Neuding och Lundberg har det varit dödstyst. Men Sd fortsätter att öka, och ser sannolikt ut att bli tredje största parti i nästa val.

Jag ser ingen rasism i Sd:s politik. Att minska invandringen, till exempel, är en legitim politisk ståndpunkt. Men i deras led ryms rasister, och de bereder vägen för mer extrema partier.

Det antirasistiska etablissemanget är framgångsrikt när det agerar för att tysta debatt. Men det är handfallet när det gäller att stoppa främlingsfientliga partier. Det enda som kan stoppa främlingsfientligheten är en öppen debatt, och i förlängningen en långsiktig och rättssäker invandringspolitik.

Neudings mod har förändrat Sverige

Via en youtube-rekommendation igår kom jag över ett klipp med Paulina Neuding från ett Axess-seminarium om invandring. Klippet kommer från en kanal kallad Galne Gunnar TV som är en invandrings- och islamkritisk kanal men med en hel del intressanta klipp.

Seminariet är från 2011 och heter Integrationspolitikens tillkortakommanden, och det är väldigt intressant att se två år tillbaka och vad som har hänt sedan dess. Klippet heter Paulina Neuding – Invandringspolitikens misslyckanden.

 

Neuding pratar om tre fundamentala insikter om invandring:

  • Vi har en invandring av en omfattning vi inte sett sedan tidigare. Unikt i vår historia.
  • Stor invandring från auktoritära samhällen – samhällen där mannen agerar som despot.
  • Vi kan inte förutsätta att människor väljer Sverige för de värderingar vi håller kära. Med en stor invandring kommer vi se en förskjutning i värderingar. Det kommer ske och det har redan skett.
Neuding tar sedan upp ett exempel – kvinnors situation i Rinkeby. Detta har Neo uppmärksammat, bland annat i artikeln “Gäst hos verkligheten” som finns online på Neos hemsida.
Fokuseringen på kvinnors situation i Rinkeby möttes inte av attacker, utan snarare tyst resignation. Neudings ord från 2011 är fortfarande relevanta:

“Jag önskar att man kunde få samma indignation över att kvinnor inte fikar längre i Rinkeby centrum som en ledare om aborter eller om att kd inte ska infinna sig på Pride.”

Hur ser kvinnors situation ut på Rinkeby torg idag? Gissningvis ingen skillnad mot 2011, eller möjligtvis en försämring. Rinkeby är isolerat och bortglömt, till skillnad från det andra exemplet som Neuding tar upp – Malmö.

Så här säger Neuding:

“Nu ska jag nämna det där tråkiga med judar i Malmö igen, jag märker att det inte har något nyhetsvärde längre” 

Att sätta Neudings uttalande i kontexten av vad som hänt de senaste åren är överväldigande. Tack vare Neudings uppmärksammande av judarnas situation i Malmö har detta blivit enormt uppmärksammat. Så till den grad att det faktiskt påverkat USAs president att besöka en synagoga under sitt Sverigebesök, som Ivar Arpi och PM Nilsson uppmärksammade i veckan.

Judarnas situation i Malmö är uppmärksammad, och orsaken klar. Det handlar som Neuding tar upp om invandring från mellanöstern och norra Afrika och de värderingar som är dominerande där. De har följt med invandrarna och blivit dominerande i Malmö. Som Ivar Arpi skrivit så fortsätter också antisemitismen i Malmö att öka, trots uppmärksamheten.


Sverige står fullständigt handfallet inför det problem som Neuding så klarsynt belyste 2011 – invandring från auktoritära samhällen påverkar värderingarna i Sverige.

Den debatt som Neuding startade 2011 var omvälvande och kulminerade bland annat i en riktad kampanj från vänster och höger för att förstöra Neudings karriär. Den misslyckades, men tyvärr driver hon inte denna fråga lika hårt som 2011. Det är förståeligt men djupt beklagligt.

Paulina Neuding har gjort ett enormt arbete för att uppmärksamma judarnas situation i Malmö. Det har blivit en nationell angelägenhet tack vare hennes enträgenhet. För detta borde hon hedras.

Upppdatering: Se Tino Sanandajis inlägg Paulina Neudings revansch.

Säkerhetspolitik underminerar regeringens förtroende

Jag har i grund och botten ett gott förtroende för vår regering. De flesta frågor hanteras på ett statsmannamässigt sätt. Men i vissa fundamentala frågor beter sig regeringen Reinfeldt arrogant och ansvarslöst.

Asylprocessens är inte rättssäker. En överväldigande majoritet av de asylsökande har inga identitetshandlingar, men tillåts ändå bli medborgare efter en summarisk undersökning.

För en brottsling är detta perfekt – bara att kasta passet och ljuga ihop den historia som ger medborgarskap för tillfället. Vi vet inte vilka som blir medborgare i Sverige. Det är en säkerhetsrisk, och underminerar asylrätten. Se tidigare inlägg i ämnet.

Den största osäkerheten är givetvis vårt försvar. Regeringens vettlösa agerande riskerar stabiliteten i Östersjöregionen, som Stefan Olsson från Frivärld skrev i UNT. Moderaterna slaktar metodiskt försvaret, med småpartiernas goda minne.

Ryssland genomförde i påskas en historisk provokation, ytterst allvarlig. Sverige svarar med att lägga ned marinen.

Förtroendet för regeringen Reinfeldt undermineras när man på ett så ansvarslöst sätt hanterar grundläggande säkerhetspolitiska frågor.