Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet: Palestinska splittringar står ivägen för fred. Arpis text är en betraktelse över läget i mellanöstern, men tyvärr är argumentationen felaktig. Står verkligen splittringen mellan Fatah och Hamas ivägen för freden i mellanöstern?
Eftersom Israel är en demokrati har landet mycket att vinna på fred. Eftersom deras motpart inte har demokrati har deras ledare inte landets välstånd som främsta motivationsfaktor. Istället är det andra saker – makt för sig själva och sina närmaste, men även religion.
En enighet mellan Hamas, som är religiösa extremister, och Fatah, som är korrupta autokrater, kommer svårligen leda till bättre förutsättningar för fred. Visst får Israel en part att samarbeta med, men om Fatah ska komma överens med Hamas kommer de rimligen få närma sig deras position.
Under 60 år har de palestinska ledarna hjärntvättat sin befolkning till hat och kamp mot Israel. Folket är genom denna hjärntvätt inte benägna att acceptera fred (som jag tidigare skrivit om). Lägg till det att båda palestinska områdena är diktaturer – ingen avvikare kan känna sig säker.
Idag är stämningen på Västbanken så negativ att de palestinier som ens träffar israeler utsätts för protester och potentiella attentat. Den palestinska ledare som idag slöt fred med Israel skulle rimligen mördas.
För fred krävs en lång process, där väst helt måste ändra perspektiv och sätta hård press på palestinierna. Palestinierna måste överge sina drömmar om att upphäva “nakba”, denna föreställning som är totalt dominerande bland palestinier och arabiska despoter.
Och om detta ska ske måste debattörer börja förtydliga de verkliga hindren för fred i mellanöstern.