Velighet och osäkerhet inför vad islamofobi kan vara har gjort det möjligt att avfärda legitima och relevanta åsikter om islam eller islamisk religionsutövning som islamofobiska. Därmed har islam hamnat i en särställning gentemot alla andra idéer och rörelser som i en demokrati får räkna med att utsättas för kritik och ifrågasättande.
Problemet börjar i begreppet islamofobi som signalerar att det skulle vara moraliskt oacceptabelt att kritisera islam. Om begreppet islamofobi däremot byts ut mot muslimofobi är delar av problemet löst i och med att begreppsbytet i sig sätter andra gränser för vad som är legitimt.
Göndör skriver idag i Aftonbladet: Vi måste se islam som en religion bland andra
Muslimer ska antingen skyddas eller hängas ut och islam ska antingen dras i smutsen eller höjas till skyarna som något osedvanligt exotiskt och välgörande. Att islam som alla andra religioner alltid blir resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle tycks för många var en ny tanke. […]
Förhållningssätt till islam bland muslimer är således lika variationsrikt som människors förhållningssätt till tillvaron rent allmänt. Överkänsligheten för just islam och muslimer är därmed lika obefogad som destruktiv.
Att dölja vad som bör kritiseras tjänar ingens syfte. De som framför allt blir lidande när det sker är människor som Amun Abdullahi. Genom bemötandet av etablerade svenska medier förlorade hon tron på journalistiken i Sverige och på sig själv.
Men om vi går tillbaka till Göndörs första artikel i Corren finns där en märklig kommentar:
Men när den legitima kritiken av islam eller dess religiösa uttryck övergår i att tillskriva människor åsikter eller karaktärsdrag för att de på något vis anknyter till islam är gränsen överskriden. När religiösa eller sekulära muslimer påstås vara ett homogent kollektiv med gemensamt religiöst beteende eller gemensam religiös uppfattning för att de i någon mening anser sig vara muslimer, utsätts de för fördomar och rasism (min fetstil).
Det finns en bred rörelse som strävar efter att likställa islamofobi och antisemitism, och på så sätt göra religionskritik mot rasism. Göndör tycks hålla med denna rörelse, trots sitt i övrigt klarsynta skrivande.
Så här säger ateisten Sam Harris om islamofobi:
the only way that Muslims can reasonably be said to exist as a group is in terms of their adherence to the doctrine of Islam. There is no race of Muslims. They are not united by any physical traits or a diaspora. Unlike Judaism, Islam is a vast, missionary faith.
The only thing that defines the class of All Muslims […] is their adherence to a set of beliefs and the behaviors that these beliefs inspire. And, unlike a person’s racial characteristics or gender, beliefs can be argued for, tested, criticized, and changed.
Om islam ska behandlas som en religion bland andra måste vi vara glasklara med att rasism är reserverat för rasförtryck, och säga nej till de som strävar efter att rasistmärka religionskritik eller fördomar mot religiösa.
Relevant: Nationalencyklopedin om rasism och Wikipedia om rasism.