Ask ökar pressen på missbrukare

Beatrice Ask går idag ut och pratar om hårdare straff för narkotikabrott.

För ungefär två år sedan ändrade Högsta domstolen (HD) sin syn på straffen för narkotikabrott och narkotikasmuggling. Tidigare hade straffen bestämts efter listor där sorten och mängden narkotika avgjorde antalet månader eller år i fängelse. Om narkotikainnehavet var en del av eget missbruk eller organiserad försäljning spelade ingen roll.

Från 2011 och framåt har HD utarbetat nya kriterier. Förutom sort och mängd så väger domstolarna nu in hur organiserad handeln varit och i vilket syfte någon haft narkotika. När det gäller narkotikabrott som har direkt samband med eget missbruk har straffen ofta sänkts. 

Den utredning som regeringen tillsätter i dag ska analysera praxis och se över straffen. Den ska överväga att ändra straffskalan och införa nya grövre brottsrubriceringar: ”synnerligen grovt narkotikabrott” respektive ”synnerligen grov narkotikasmuggling”. 

– Vi behöver tydliggöra hur samhället ser på den här typen av kriminalitet, säger Beatrice Ask.

Vetenskapsradion rapporterade förra året om svensk narkotikapolitik: Rekordhög dödlighet bland narkomaner

Dödligheten bland narkomaner har aldrig varit så hög i Sverige som nu. Det visar nya siffror som Vetenskapsradion tagit fram. Sedan 80-talet har antalet som dör av sitt missbruk mer än fördubblats. En av orsakerna är att delar av den svenska narkotikapolitiken går tvärs emot vad forskningen säger, anser drogforskaren Börje Olsson. 

– Man har skapat instrument: gå på enskilda missbrukare för att störa, få dem att tröttna, få in dem på vård och behandling, få dem att lägga av, och på så sätt få ett narkotikafritt samhälle. Men tittar vi på siffrorna är vi ju längre ifrån detta än vi nånsin har varit, säger Börje Olsson, professor i samhällsvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms Universitet. 

Han är mycket kritisk till delar av svensk narkotikapolitik som ända sedan 70-talet haft en nolltolerans mot narkotika, istället för att som i Finland och många andra europeiska länder inrikta sig på att försöka begränsa skadorna av missbruket istället.

Repressiv narkotikapolitik som den svenska är kostsam, skadlig och moraliskt felaktig. Förutom negativa effekter i Sverige slår kriget mot narkotikan sönder hela länder, till exempel i Sydamerika. Läs Erik Jennisches krönika i UNT: Baksidan av narkotikapolitiken.

Göndör otydlig om islamofobi

Eli Göndör är doktor i religionshistoria med inriktning mot bland annat islam. Han skrev för en tid sedan en intressant kolumn i Corren: Begreppet islamofobi bör bytas ut

Velighet och osäkerhet inför vad islamofobi kan vara har gjort det möjligt att avfärda legitima och relevanta åsikter om islam eller islamisk religionsutövning som islamofobiska. Därmed har islam hamnat i en särställning gentemot alla andra idéer och rörelser som i en demokrati får räkna med att utsättas för kritik och ifrågasättande. 

Problemet börjar i begreppet islamofobi som signalerar att det skulle vara moraliskt oacceptabelt att kritisera islam. Om begreppet islamofobi däremot byts ut mot muslimofobi är delar av problemet löst i och med att begreppsbytet i sig sätter andra gränser för vad som är legitimt.

Göndör skriver idag i Aftonbladet: Vi måste se islam som en religion bland andra

Muslimer ska antingen skyddas eller hängas ut och islam ska antingen dras i smutsen eller höjas till skyarna som något osedvanligt exotiskt och välgörande. Att islam som alla andra religioner alltid blir resultatet av dess utövare vid varje givet tillfälle tycks för många var en ny tanke. […]

Förhållningssätt till islam bland muslimer är således lika variationsrikt som människors förhållningssätt till tillvaron rent allmänt. Överkänsligheten för just islam och muslimer är därmed lika obefogad som destruktiv. 

Att dölja vad som bör kritiseras tjänar ingens syfte. De som framför allt blir lidande när det sker är människor som Amun Abdullahi. Genom bemötandet av etablerade svenska medier förlorade hon tron på journalistiken i Sverige och på sig själv.

Men om vi går tillbaka till Göndörs första artikel i Corren finns där en märklig kommentar:

Men när den legitima kritiken av islam eller dess religiösa uttryck övergår i att tillskriva människor åsikter eller karaktärsdrag för att de på något vis anknyter till islam är gränsen överskriden. När religiösa eller sekulära muslimer påstås vara ett homogent kollektiv med gemensamt religiöst beteende eller gemensam religiös uppfattning för att de i någon mening anser sig vara muslimer, utsätts de för fördomar och rasism (min fetstil).

Det finns en bred rörelse som strävar efter att likställa islamofobi och antisemitism, och på så sätt göra religionskritik mot rasism. Göndör tycks hålla med denna rörelse, trots sitt i övrigt klarsynta skrivande.

Så här säger ateisten Sam Harris om islamofobi:

the only way that Muslims can reasonably be said to exist as a group is in terms of their adherence to the doctrine of Islam. There is no race of Muslims. They are not united by any physical traits or a diaspora. Unlike Judaism, Islam is a vast, missionary faith. 

The only thing that defines the class of All Muslims […] is their adherence to a set of beliefs and the behaviors that these beliefs inspire. And, unlike a person’s racial characteristics or gender, beliefs can be argued for, tested, criticized, and changed.

Om islam ska behandlas som en religion bland andra måste vi vara glasklara med att rasism är reserverat för rasförtryck, och säga nej till de som strävar efter att rasistmärka religionskritik eller fördomar mot religiösa.

Relevant: Nationalencyklopedin om rasism och Wikipedia om rasism.

Mats Skogkär – en läsvärd debattör

På twitter har jag stött på Mats Skogkär, ledarskribent på Sydsvenskan. Mats är en högerdebattör med ett tydligt budskap. Så här beskriver en representant för vänstern i Sverige Mats Skogkär:

Den svenska liberala scenen är ganska tom på personligheter som provocerar, men Mats är en av de få. Därför har han utsatts för en smutskastningskampanj från vänsterhåll.

Förhoppningsvis kan detta inlägg göra bilden av Mats Skogkär en smula ljusare, och kanske även reta upp vänstern ännu en smula. Två flugor i en smäll i sådana fall!

Följ Mats Skogkär på twitter, och läs hans artiklar i Sydsvenskan. Han är verkligen en läsvärd debattör.

Ekot skildrar Hamas’ förtryck

Ekot sände idag ett inslag av Cecilia Uddén: Friheten inskränks i Gaza

Det har gått ett halvår sedan bomberna föll över Gaza – i det senaste kriget. Och det är nu länge sedan det rådde brist på några varor. Allt finns att köpa, smugglat genom tunnlarna. Men Gazabornas vardag färgas i dag av det styrande Hamas inskränkningar i yttrandefrihet och personlig frihet. I går greps en kolumnist som vägrat be om ursäkt för sina kritiska artiklar. Och under våren har unga män i Gaza med fel frisyr blivit tvångsklippta av Hamas säkerhetsstyrkor.

En liten släng av israelkritik inledde inslaget. Som pikant kommentar till det kan man säga att bomberna fortfarande faller över Israel – Hamas skickar regelbundet raketer.

Resten av inslaget skildrar dock rätt upp och ned förtrycket i Gaza. Där är det diktatur, precis som på Västbanken. Inga journalister kan verka fritt, och medborgarna saknar frihet. Oliktänkande kastas i fängelse och torteras.

När jag var med i P1 och skällde ut Cecilia Uddén uppmanade jag henne att granska de palestinska ledarna på samma sätt som hon granskar de israeliska.

Mellanösternkonflikten bygger på en fundamental brist på demokrati i de palestinska områdena och arabvärlden. Om journalisterna började belysa detta faktum skulle vi kunna få en ändring och förutsättningar för en verklig fred i mellanöstern.

Husby: Extremister ges medieplattform

I dagens Studio ett diskuterades kravallerna i Husby: Övervåld eller nödvändigt polisarbete i Husby? Rami al Khamisi från organisationen Megafonen Orten deltog. Han vägrade under sändningen ta avstånd från kravallerna i förorten, och det framgick även under sändningen att han deltagit tidigare under veckan. Även då hade han varit otydlig kring avståndstagande från våld.

Megafonen Orten började redan i förra veckan med att uppvigla mot polisen efter det påstådda övergreppet mot 69-åringen/”machetemannen” i Husby. Sedan dess har en serie möten hållits, som trappats upp och utmynnat i kravaller.

Men ändå har organisationen fortsatt att figurerar på nyhetsplats. Företrädare för organisationen har framträtt som “Husbybor”, som till exempel denna artikel berättar: DN:s husbyvittne – journalist som föreläst för Megafonen.

Overifierbara vittnesmål om polisbrutalitet och glåpord förs fram om och om igen – trots att de mycket väl kan ha kommit från personer som DNs “Husbybo”.

För varje dag som gått har Megafonen Orten publicerat inlägg efter inlägg där de försvarat kravallerna och fortsatt hetsa mot polisen.

Enligt Polisen är ligger organisationen själva bakom en del av kravallerna. Från P4:

– Det är tydligt att det finns organisationer eller nätverk som uppmanat på facebook och andra sociala medier att man ska leva rövare, säger Stockholmspolisens presstalesman Kjell Lindgren. 

Syftar ni på Megafonen?
– Ja, men inte bara. Vi har identifierat flera Facebook-grupper, både dolda och öppna. Det är svårt att veta om det är ensamma eller flera personer som ligger bakom. 

I vanliga fall brukar bränder inträffa i samband med skollov, och då betraktas det av polisen som lösa kriminella handlingar.
– Nu handlar det om att vi nu har ett uttalat motiv till varför de här oroligheterna äger rum, och att det skulle höra samman med ett polisingripande, säger Kjell Lindgren.

Om man läser Megafonens program på deras hemsida framgår att organisationen är emot säkerhetsåtgärder:

6. MEGAFONEN KRÄVER att säkerhets- och övervakningsåtgärder ersätts med sociala satsningar. 

VI TROR PÅ att lösningen till kriminaliteten finns i bland annat fler arbeten och bättre skola. Makthavarnas svar på de sociala problemen i förorten är fler poliser och patrullerande vakter. Dessa medel är hämmande för förortsbornas utveckling. Meningen är att det ska få oss att känna oss tryggare genom att fler uniformerade personer håller ögonen på oss. Men hållbar trygghet får vi endast om man satsar på de delarna som formar människors liv på ett positivt sätt.

Detta var organisationens utgångspunkt från första början. Och de kravaller, som föreningen själva vägrar ta avstånd ifrån, bevisar föreningens tes.

För varje medieinslag når Megafonen Orten likasinnade som nu samlas i Husby och andra ställen för att förstöra. Det hela framstår som en ganska rättfram mediekampanj från en extrem organisation.

Kravaller likt de i Husby har en tendens att fortsätta ett tag. Men en enkel sak man kan göra är att stoppa de som sprider kravallerna.

Att inte låta uppviglande extremister få en plattform i riksmedia kan vara ett första steg.

Kämpar palestinierna för frihet och rättvisa?

Olof Holmgren, aktiv inom Palestinanätverket i Malmö, skriver på SVT debatt till svar på Henry Bronetts artikel: Här är fem skäl att bojkotta Israel i ESC.

Visst känns en bojkott av Israel obekväm. Men är inte Eurovision Song Contest samtidigt en liten sak i jämförelse med palestiniernas 65 år långa kamp för frihet och rättvisa?

Holmgren menar att palestinierna kämpar för “frihet och rättvisa”. Men är det verkligen ett korrekt påstående?

Palestiniernas har kämpat i 65 år, men inte för frihet och rättvisa i vanlig bemärkelse. Kampen började när Israel bildades, och var en del i arabvärldens krig mot Israel. Detta krig syftade till att förstöra Israel och driva judarna ut i havet.

Hamas är helt öppna med att man håller fast vid denna linje. Fatah ger samma budskap till sin arabiska publik. Se Palestinian Media Watch.

Varken Hamas eller Fatah är demokrater, vilket garanterar avsaknaden av kritiska röster i Palestina. Men palestinavänner i Väst är också tysta.

Så Olof Holmgren har rätt, palestinierna har kämpat i 65 år. De ledande krafterna kämpar för att Israel ska upphöra, och tillåter ingen opposition. Massiv propaganda har också påverkat befolkningen – stödet för fred med israel är idag lågt.

Den palestinska rörelsen har allvarliga demokratiska problem, och kan inte med trovärdighet sägas kämpa för fred och rättvisa.

Relevant i sammanhanget är också Anna Ekströms text i Expressen: Bemöts av de stora aktionerna – gissa landet

Antisemitiska incidenter i schlagerns Malmö

Många var oroliga när Malmö utsågs till schlagerstad och befarade incidenter. De oroliga ser tyvärr ut att få rätt. Israeliska journalister har blivit hotade under ESC:

Journalisten Leon och hans två kollegor ingår inte i Israels delegation utan besöker Eurovision Song Contest som oberoende journalister. I torsdags kväll letade de efter det hus där de hyrt rum och stötte då på sex män i 20-årsåldern. Männen frågade dem om de var från Israel och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället. 

– De skrek: “Israel! Israel! mot oss och sa att de ville veta var israelerna bodde och att de ville bomba det stället, berättar Leon. 

För att slippa ifrån dem sa Leon att han var från Cypern.

En kvinna kallades “judehora” under körning med taxi Skåne:

Under en taxiresa från den israeliska delegationens fest till Folkets Park i Malmö ska en taxichaufför ha uttalat kränkande ord mot sina sex passagerarare. Eden Viktoria, som satt i taxin, blev rädd och illa berörd och har nu polisanmält händelsen. 

– Det tog inte lång tid förrän han började kalla mig för saker, sen blev gick det över till med judefientliga kommentarer. Han kallade oss för judejävlar och mig för judehora. 

Kränkningarna ska ha framförts på arabiska, men eftersom Eden Viktoria pratar hebreiska förstod hon en del av vad taxichauffören sa, och blev rädd och obehaglig till mods. 

– Jag har hört saker för och är van vid en hel del kommentarer, men det här var utöver det vanliga. Speciellt när han ringde vänner och berättade vart han körde oss och att han hade judejävlar i bilen.

Ledande Malmöpolitiker har under en längre tid uppmuntrat hatet mot Israel som frodas i staden, och även svävat på målet kring antisemitismen. Henry Bronett skriver: Malmötopparnas Israel-fientlighet blir allt märkligare

Inför Eurovision Song Contest i Malmö gårkulturnämndens ordförande Daniel Sestrajcic (V) ut och demonstrerar mot att Israel över huvud taget får delta. Rimligare vore att uppmana till bojkott av diktaturen Vitryssland. Hur kommer det sig att det bara är Israel, Mellanösterns enda demokrati, som politiska toppar som Sestrajcic och Ilmar Reepalu gång på gång protesterar emot?

Malmö vill ha revansch, enligt representanter för Malmö Stad. Den önskningen kommer inte att uppfyllas så länge ledande företrädare för Malmö underblåser hatet mot Israel. Detta hat går självklart hand i hand med antisemitismen.

Om du är i Malmö på lördag – delta i Kippavandringen och visa din solidaritet med Malmös judar.

Pophöger på Parisbesök

Bloggförfattaren i Marais, Paris judiska kvarter

De senaste dagarna har jag spenderat i Paris tillsammans med min familj. Vi var en del i Marais, en väldigt trevlig del av Paris. Förra gången jag var i Paris fick jag veta att det var väldigt trevligt där, och att det var gay-kvarteren i Paris. Denna gång fick jag även klart för mig att det var de judiska kvarteren – hur trevligt som helst!

Det fanns flera judiska butiker, bland annat ett som sålde falafel. Kön ringlade lång. Och även flera judiska boklådor där jag passade på att ta en bild.

Antisemitiska hatbrott har skjutit i höjden i Frankrike sedan dåden i Toulouse. Men i Marais verkar det judiska fortfarande leva och frodas.

Svenska ambassaden i Egypten prisar terrorsympatisör

Mona Seif, aktivist från Egypten, har nominerats till ett prestigefyllt pris:

Egyptian activist Mona Seif of the No to Military Trials Campaign has been announced as one of the three final nominees for the 2013 Martin Ennals Award (MEA) for Human Rights Defenders.

Seif has been a leading advocate against the military trials of civilians since the ouster of long-time President Hosni Mubarak in early 2011. 

The nominees for the Geneva-based MEA established in 1993 are selected by a jury of ten rights organisations, including Amnesty International, Human Rights Watch, Human Rights First, FIDH, World Organisation against Torture, the International Commission for Jurists, Front Line Defenders, International Service for Human Rights, German Diakonie and HURIDOCS.

Svenska ambassadören i Egypten, Malin Kärre, twittrar om händelsen:

Men UN Watch har uppmärksammat en annan sida av Mona Seif: Tweets for Terror

UN Watch today called on the jury of the Martin Ennals Award for Human Rights Defenders, comprised of Amnesty, Human Rights Watch and eight other NGOs, and chaired by Hans Thoolen, to cancel its nomination of Mona Seif, an Egyptian activist who openly advocates terrorism and war crimes, as a top contender for the 2013 prize. She openly incites to violence against civilians, terrorism and war crimes: 

– On July 6, 2011, Mona Seif advocated the blowing up of pipelines exporting gas to Israel. “Fuck Israel,” she wrote. 

– On November 6, 2012, when Amnesty International tweeted a “Demand that @netanyahu & @AlqassamBrigade stop attacks on civilians,” Mona Seif rejected the call, saying “you don’t ask an occupied nation to stop their “Resistance” to end violence!!! SHAME ON YOU!” 

– On November 20, 2012, Amnesty International tweeted: “Stop the madness! Share this image if you want an arms embargo on all sides #Israel #Hamas #Gaza” The image shows innocent civilians in Israel and Gaza. Seif responded: “@amnesty & @hrw r leading a shameful campaign asking Palestinians under occupation & non stop air strikes 2 stop their resistance!”

Kände Malin Kärre till att Mona Seif prisar terrorattacker mot civila? Står hon idag fortfarande bakom påståendet att Mona Seif är en “outstanding egyptian advocate for human rights”?

Och hur kommer det sig att Amnesty och Human rights watch nominerar en terrorsupporter till ett MR-pris?

UPPDATERING: Ambassadör Malin Kärre försöker nu omtolka sina tidigare uttalanden:

Men det är lätt att se att Kärre har fel. Hon har gett sitt stöd för Mona Seifs arbete i sin helhet när hon kallar henne för en “outstanding advocate for human rights”. Trots att Seif alltså stöttar terrorhandlingar mot oskyldiga civila.