Sedan år 2000 har det svenska biståndet ökat från 14 till över 38 miljarder, och det fortsätter att växa automatiskt på grund av målet att 1 procent av BNI ska avsättas. Det är inte så förvånande att antalet anmälningar till Sida om misstänkta fall av korruption och oegentligheter har ökat dramatiskt från 53 stycken 2011 till 120 stycken anmälningar förra året, som en ny sammanställning visar.
Framför allt är det den nya whistleblower-funktion som biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hade med i regleringsbrevet 2010 som har lett till fler anmälningar. Men Sveriges enprocentsmål ökar också risken för korruption. Redan 2003 varnade internrevisorer på Sida för att organisationens medarbetare såg en målkonflikt mellan att utreda korruption och en önskan att betala ut maximalt med pengar. Viljan att maxa med skattemedel utan resultatrapportering är unik för biståndspolitiken.
Bengt Nilsson skriver också på Ethnopress: Sidas, UD-s och Gunilla Carlssons kris
På ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari förra året fick Gunilla Carlssons statssekreterare Hanna Hellquist en fråga från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?” Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.”
I Timbros nyhetsbrev Gör ingen skada kan vi läsa om biståndets effekter
I find that aid does have an impact on the probability of armed conflict. Specifically, I claim and show that institutions mediate the relationship between foreign aid and armed conflict in that higher volumes of aid are linked to an increased probability of armed conflict in states where there are few constraints on executive power.
Så uttrycker sig Margareta Sollenberg i sin avhandling A scramble for rents – foreign aid and armed conflicts, som publicerades i fjol vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Det är häpnadsväckande hur denna galenskap kan fortsätta. Försvaret pungslås gång på gång, men Gunilla Carlsson har problem med att spendera de pengar hon enligt beslut måste spendera varje år.
Det är dags för ett moratorium för bistånd. Kan man inte bevisa att biståndet har positiv effekt ska inga pengar betalas ut.