Månad: april 2013

Publicerat

Breaking the Silence: Naiva visselblåsare

Igår hade Studio Ett ett reportage om Breaking the Silence, en NGO som vittnar om övergrepp inom militären.

Whistleblowers är en viktig del av varje demokrati, så Breaking the Silence är en del av en viktig rörelse.

Men organisationen är mer än bara vittnesmål om man ska tolka deras talesperson Dana Golan. Hon säger i inslaget att Israel inte behöver ockupationen för sin säkerhet. Det är ett starkt politiserat uttalande, och märkligt.

Det borde vara relativt enkelt för vem som helst att se att Israels säkerhetssituation har försämrats drastiskt sedan det ensidiga tillbakadragandet från Gaza. Istället för ockupation har man fått raketregn.

Om Västbanken tilläts gå samma väg som Gaza skulle raketerna nå långt in i viktiga delar av Israel. En sådan utveckling är den sannolika om Israel drar sig tillbaka.

Så “ockupation” är enligt mig helt nödvändig för Israels säkerhet. Det borde vara relativt enkelt att se.

Det är svårt att ta en organisation som gör den typen av uttalanden på allvar, och inte särskilt svårt att se hur en sådan organisation inte vinner inflytande. Knappast någon intäkt för en högersväng, som antyddes i studiosamtalet.

Publicerat

Waberi, (m) och muslimska brödraskapet

Peter Santesson på Inslag.se har skrivit ett mycket intressant inlägg om Federation of Islamic Organisations in Europe där Islamiska förbundet är medlem.

Så här skriver Santesson:

Tidigare har jag kommenterat att Islamiska förbundet är ”grundande medlem” i FIOE. Medlemsskap i denna europeiska paraplyorganisation är enligt forskaren Lorenzo Vidino en ”formal indicator” på att en organisation är en del av New Western Brothers och den globala brödraskapsrörelsen.

Vice ordförande i FIOE är sedan 2010 moderaten Abdirisak Waberi. Detta anger Waberi på sin hemsida.

Är det rimligt att vara engagerad i en organisation med täta kopplingar till muslimska brödraskapet och samtidigt företräda moderaterna i riksdagen?

Publicerat

Dags för biståndsmoratorium

Idag skriver SvD Ledares Ivar Arpi: Enprocentsmålet för bistånd leder till korruption

Sedan år 2000 har det svenska biståndet ökat från 14 till över 38 miljarder, och det fortsätter att växa automatiskt på grund av målet att 1 procent av BNI ska avsättas. Det är inte så förvånande att antalet anmälningar till Sida om misstänkta fall av korruption och oegentligheter har ökat dramatiskt från 53 stycken 2011 till 120 stycken anmälningar förra året, som en ny sammanställning visar. 

Framför allt är det den nya whistleblower-funktion som biståndsminister Gunilla Carlsson (M) hade med i regleringsbrevet 2010 som har lett till fler anmälningar. Men Sveriges enprocentsmål ökar också risken för korruption. Redan 2003 varnade internrevisorer på Sida för att organisationens medarbetare såg en målkonflikt mellan att utreda korruption och en önskan att betala ut maximalt med pengar. Viljan att maxa med skattemedel utan resultatrapportering är unik för biståndspolitiken.

Bengt Nilsson skriver också på Ethnopress: Sidas, UD-s och Gunilla Carlssons kris 

På ett seminarium på Timbro i Stockholm den 12 januari förra året fick Gunilla Carlssons statssekreterare Hanna Hellquist en fråga från en person i publiken. ”När man hör dig prata och när man hör vad Gunilla Carlsson har sagt de senaste åren får man intrycket att ni på UD attesterar en budget på 35 miljarder samtidigt som ni inte har någon aning om det gör någon nytta om man ser till biståndets primära uppgift. Stämmer det?” Svaret från Hellquist var tydligt och rakt: ”Jag skulle kunna nyansera det något, men ja, det stämmer ganska bra.”

I Timbros nyhetsbrev Gör ingen skada kan vi läsa om biståndets effekter

I find that aid does have an impact on the probability of armed conflict. Specifically, I claim and show that institutions mediate the relationship between foreign aid and armed conflict in that higher volumes of aid are linked to an increased probability of armed conflict in states where there are few constraints on executive power. 

Så uttrycker sig Margareta Sollenberg i sin avhandling A scramble for rents – foreign aid and armed conflicts, som publicerades i fjol vid Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.

Det är häpnadsväckande hur denna galenskap kan fortsätta. Försvaret pungslås gång på gång, men Gunilla Carlsson har problem med att spendera de pengar hon enligt beslut måste spendera varje år.

Det är dags för ett moratorium för bistånd. Kan man inte bevisa att biståndet har positiv effekt ska inga pengar betalas ut.

Publicerat

Singelsläpp: Ode to Britta Persson

Jag har tidigare lagt upp en del folkmusik på min blogg, men jag har faktiskt gjort popmusik också. Jag och min pluggkompis Erik Lövquist gjorde långa programmeringslaborationer tillsammans.

Detta var 2005, när Britta Persson precis släppt sina första demolåtar. Vi beställde både hennes egenpressade demos och tyckte det var riktigt bra. Jag hade lyssnat på David Bowies “Song for Bob Dylan” och tyckte de skulle vara coolt att göra en hyllningslåt till Britta.

Sagt och gjort, vi träffades hemma hos mig och spånade ihop en låt i ett kreativt flow. Vi spelade in via Garageband och skickade låten till Britta. Hon blev väldigt glad och delade den på sin hemsida.

Tyvärr har vi inte haft något bra ställe att lägga upp låten på tidigare, så den har legat och vissnat på min dator. Nu har Soundcloud kommit, och jag är väldigt imponerad av den tjänsten. Därför har jag lagt upp vår låt där. Håll till godo!

Publicerat

Konsekvent antirasism manar till eftertanke

Som aktivist mot antisemitism har jag funderat på vad konsekvent antirasism innebär. För många  innebär detta att likställa antisemitism och islamofobi. Både Expo och Svenska Kommittén mot antisemitism använder detta likställande i olika utsträckning. 

Sam Harris är en amerikansk ateist som är en stark kritiker av islam. Han får ofta anklagelsen av islamofobi riktad emot sig, och har nu skrivit en text till svar mot dessa anklagelser: Response to Controversy.

Så här skriver Harris om islamofobi:

The meaning of “Islamophobia” is not at all like the meanings of those other terms. It is simply not easy to differentiate prejudice against Muslims from ordinary racism and xenophobia directed at Arabs, Pakistanis, Somalis, and other people who happen to be Muslim.  

[…] the only way that Muslims can reasonably be said to exist as a group is in terms of their adherence to the doctrine of Islam. There is no race of Muslims. They are not united by any physical traits or a diaspora. Unlike Judaism, Islam is a vast, missionary faith. 

The only thing that defines the class of All Muslims […] is their adherence to a set of beliefs and the behaviors that these beliefs inspire. And, unlike a person’s racial characteristics or gender, beliefs can be argued for, tested, criticized, and changed. 

Harris pratar också om antisemitism:

[…] we have a 2000-year-old tradition of religiously inspired hatred against Jews, conceived as a distinct race of people, both by those who hate them and by Jews themselves. Anti-Semitism is, therefore, a specific form of racism that, as everyone knows, has taken many terrible turns over the years […]. 

“Sexism,” generally speaking, is a bias against women, not because of any doctrines they might espouse, but because they were born without a Y chromosome. 

The meanings of these terms are clear, and each names a form of hatred and exclusion directed at people, as people, not because of their behavior or beliefs, but because of the mere circumstances of their birth.

Rasism är bland de grövsta formerna av fördomar som vi har. Den som är konsekvent antirasist måste vara noga med vad som benämns som rasism.

Fördomar mot muslimer och kristna ska bekämpas men kallas för rätt saker. Muslimer och kristna kan inte utsättas för rasism, eftersom de inte förenas av etnicitet.

Jag respekterar antirasisterna på Expo, men antirasism är ett luddigt begrepp. Själv föredrar jag att ta min utgångspunkt i tron på människans lika värde och på förnuftet.

Humanism kan vara det ord jag letar efter.

Publicerat

Finns en monolitisk islam?

På Folkpartiet Östergötlands årsmöte talade i år Jasenko Selimovic, statssekreterare hos Erik Ullenhag. Han höll ett gripande tal om hur han kom till Sverige och det mottagande han fick. Mycket av detta finns återgivet i hans brev till Jonas Hassan Khemiri.

Jasenko Selimovic pratade sedan om islam. Han menade att det fanns mängder med fördomar om islam, och att islam inte är en monolitisk religion.

De muslimska länderna är representerade i FN i Organisation of the islamic conference. Tanken med detta är att representera ummah, den globala muslimska nationen.

De muslimska länderna har liknande problem. Kvinnoförtryck, intolerans mot homosexuella, judar och andra religioner. Några exempel:

  • Judarna har drivits ur arabvärlden, och nu drivs de kristna bort. Gatestone Institute gör listor månad för månad över attackerna mot kristna från muslimska extremister. Här är listan för Januari.
  • Antisemitismen bland muslimer Europa är också stark. I Frankrike ökar antisemitiska attacker kraftigt efter attentatet i Toulouse. En del talar nu om slutet för europas judar.
  • Thereligionofpeace.com är en islamkritisk sajt som också listar de många övergrepp som görs av muslimska extremister. Dessa övergrepp går att härleda till islamistiska påbud, direkt från Koranen och från tunga religiösa företrädare i den muslimska världen.

Ateisten Sam Harris skrev något väldigt intressant 2006 i sin text The end of Liberalism?

Increasingly, Americans will come to believe that the only people hard-headed enough to fight the religious lunatics of the Muslim world are the religious lunatics of the West. Indeed, it is telling that the people who speak with the greatest moral clarity about the current wars in the Middle East are members of the Christian right, whose infatuation with biblical prophecy is nearly as troubling as the ideology of our enemies. Religious dogmatism is now playing both sides of the board in a very dangerous game. 

While liberals should be the ones pointing the way beyond this Iron Age madness, they are rendering themselves increasingly irrelevant. Being generally reasonable and tolerant of diversity, liberals should be especially sensitive to the dangers of religious literalism. But they aren’t. 

The same failure of liberalism is evident in Western Europe, where the dogma of multiculturalism has left a secular Europe very slow to address the looming problem of religious extremism among its immigrants. The people who speak most sensibly about the threat that Islam poses to Europe are actually fascists.

Samma sak ser vi i Sverige, där Sd och Avpixlat är relativt ensamma i sin kritik av islamism.

Islamismen är en stark och inflytelserik kraft bland Europas muslimer. Deras värderingar får genomslag i vårt samhälle idag. De representerar en tolkning av islam som är i högsta grad monolitisk, och som finns representerad världen över, bland annat genom Muslimska brödraskapet.
Diskussionen om islam har jag tidigare skrivit om när jag citerade Barry Rubin: Meningslös debatt om islams natur. Självklart kan islam reformeras och kombineras med ett västerländskt samhälle. Men detta kommer inte ske om problemet tonas ned.

Relevant i sammanhanget är Lena Andersson i DN: Att lägga livet till rätta.

Publicerat

Khaled Mashal: Kan en extremist vara moderat?

På Ekot idag sändes ett inslag av Cecilia Uddén om Khaled Mashal: Hamas återvalde pragmatikern Mashaal till ledare

Mashaal betraktas som en relativt pragmatisk och moderat kraft inom Hamas – det var han som indirekt förhandlade om vapenvila med Israel efter det senaste Gazakriget i november och Mashaal har också med stöd av Egypten och Qatar arbetat för försoning mellan Hamas och Fatah och den palestinske presidenten Mahmoud Abbas. 

TT skriver också om Mashsal: Hamas exilledare omvald

Tidigare har han svartmålats som extremist men ses numera som moderat i arabvärlden och av en del i väst.

Båda verkar bygga sin rapportering på denna längre text från Reuters: Palestinian Hamas Islamists re-elect Meshaal as a leader.

Skillnaden är att både Uddén/Ekot och TT utelämnar delen där Meshal benämns som islamist. Istället kallar Ekot honom rätt av för “pragmatiker”, och TT menar att han “svartmålats som extremist”.

Så här sa Meshal när han talade i Gaza: (Khaled Meshaal, Hamas leader, vows to never recognize Israel)

“Palestine is ours from the river to the sea and from the south to the north. There will be no concession on an inch of the land,” […]

“We will never recognise the legitimacy of the Israeli occupation and therefore there is no legitimacy for Israel, no matter how long it will take.”

Hamas covenant (lag) säger följande om judar i artikel sju:

“The Day of Judgement will not come about until Moslems fight the Jews (killing the Jews), when the Jew will hide behind stones and trees. The stones and trees will say O Moslems, O Abdulla, there is a Jew behind me, come and kill him.

Hamas har upprättat en religiös extremiststat i Gaza och vill, som alla islamister, upprätta ett globalt kalifat. De är svurna antisemiter som säger sig vilja förstöra Israel, och som omsätter sina ord i handling.

Det framstår som absurt att utmåla en ledare för Hamas som moderat, eftersom organisationens grundinställning är extrem. Det är dessutom rent vilseledande att utelämna att Hamas är islamister.

Ett beklagansvärt misstag från Ekot och TT, tyvärr inte första gången.

Länkarna kom via Mats Skogkär på twitter.