Den svenska migrationspolitiken är human, och vi gör plats för så många vi kan inom vårt politiska system. För den som har arbete finns det plats. För de som inte har arbete finns det begränsade platser, som vi viger åt de som har störst behov.
En del argumenterar för att vi ska tillåta illegala invandrare att vara kvar i Sverige. Man anser att det inte är något stort brott att befinna sig i Sverige utan tillstånd.
Men att tillåta människor att existera passivt i Sverige slår undan benen för den reglerade invandringen. Varför ska någon alls följa ett avvisningsbeslut om det går bra att gömma sig och belönas med medborgarskap efter ett antal plågsamma år?
Då går vi från ett system där vi belönar de med störst hjälpbehov till ett samhälle där de starka och förslagna som klarar av att gömma sig under ett antal år till slut belönas med medborgarskap.
Detta system blir också helt omöjligt att kontrollera. Brottslingar kan få sig en fristad. Människosmuggling kan tillåtas frodas.
Per-Åke Fredriksson frågar sig om det finns en human form av tvångsavvisning. Svaret är gissningsvis nej. Men är verkligen alternativet bättre?