Det verkar ha skett en viss tillnyktring i migrationsdebatten. DN har skrivit en bra ledare, och även Expressen. Men det säger tyvärr inte särskilt mycket, eftersom debattklimatet är så illa som det är just nu.
Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg har skrivit en ny debattartikel om invandring: Sverige klarar inte så stor invandring. Enligt kontroversiella Dispatch International har Sandelin och Arnstadt fått denna artikel refuserad av Sveriges största morgontidningar.
Artikeln fokuserar på invandringens utformning och praktik, på migrationsverkets sätt att kontrollera asylsökande och annat väldigt konkret. Ur artikeln:
Invandringen har efterhand ändrat karaktär. Ett brett spektrum av invandrare har ersatts av i huvudsak asylsökande från muslimska länder som Syrien, Somalia och Afghanistan. Dessa asylsökande är illa rustade för ett liv i det utpräglat högteknologiska Sverige.
Arbetsför-medlingens statistik visar att över 60 procent av de nyanlända och deras anhöriga högst har vad som kallas ”förgymnasial utbildning”. Det betyder att många är faktiska eller praktiska analfabeter, vilket gör det extra svårt för dem att hitta jobb på en arbetsmarknad där enligt Eurostat bara 2,5 procent av jobben är sökbara för dem.
Sandelin och Arnstadt Arnstberg pekar också på ett viktigt faktum – de som får uppehållstillstånd är endast en minoritet flyktingar. Enligt författarna har också de generösa asylreglerna gett upphov till trafficking:
Rikskriminalen beräknade 2010 att flyktingsmugglingen omfattade 90 till 95 procent av de asylsökande som kommer hit, då främst från Irak, Somalia och Afghanistan. Smugglarna förser de asylsökande med flyktberättelser som kan accepteras av mottagarlandets migrationsmyndigheter.
De asylsökande avråds från att visa upp pass eller andra relevanta identitetshandlingar. Minst nio av tio asylsökande har därför vid ansökningstillfället under många år inte visat upp några giltiga pass för svenska myndigheter.
Det är inte en human flyktingpolitik när Sverige urholkar asylrätten för de verkligt behövande genom att bevilja asyl till människor som vi inte med säkerhet kan säga vilka de är och vilka avsikter de har gentemot sitt nya hemland.
Författarna är pessimistiska och ser en mörk framtid – “slutet för Sveriges status som välfärdsland”. Det är lätt att avfärda den typen av drastiska uttalanden. Men hur ska den stora mängden av lågkvalificerade migranter hanteras?
På denna nivå förs ingen debatt överhuvudtaget. Men verkligheten finns där ändå. Migranterna kommer, och hamnar i långvarigt utanförskap utan realistiska chanser att ändra sin situation.
Utöver detta är det dags att se att vi måste skärpa upp migrationsverkets tillämpning. Jag har tidigare bloggat om Per-Åke Fredrikssons förslag om beviskrav i asylärenden. Som det är idag värnas inte asylrätten.
