I början av boken (Stealth Conflicts, min anm) har Hawkins ritat upp ett diagram som är svårt att glömma efter att man sett det: de senaste årens krig och konflikter rankade efter antal döda. Det visar en annan värld än den vi är bekanta med från tidningarnas utrikessidor.
Överlägset störst är kriget i Kongo. Därefter kommer Sudan, Angola, Rwanda, Afghanistan, Somalia och Irak. På sista plats (och det är förstås ingen slump att Hawkins har valt att sluta just där) kommer Israel-Palestina.
Större än Israel-Palestina är bland annat konflikterna i Kashmir, Colombia, Sri Lanka, Filippinerna, Tadzjikistan, Peru, Burma och Nepal – hur mycket har vi fått läsa om dem?
Lindgren kommenterar fokuseringen på Israel-Palestina:
Bland all världens konflikter har Israel-Palestina en unik, privilegierad position, skriver Hawkins. Ingen annan konflikthärd bevakas lika utförligt eller lika kontinuerligt. Det är inte ovanligt att Israel-Palestina får mer uppmärksamhet än hela Afrika. […]
Detta intensiva fokus på Palestina samexisterar för övrigt med en närmast total medial likgiltighet för de omkring 4,5 miljoner palestinier som förvägras fullständiga medborgerliga rättigheter i de arabländer dit de flytt, och där de i vissa fall har bott sedan 1948.
Lindgren har mycket rätt, medieperspektiven är oerhört ologiska. Lägg till detta att de flesta journalister inte skriver eget material utan främst kopierar andra.
Får vi mer medier eller mindre? Pipelinen är fetare än någonsin, men informationsinnehållet i flödet ser snarast ut att minska om man är ohövlig nog att granska det i detalj. 2010 skrev Jonathan Stray en tänkvärd artikel för Nieman Journalism Lab.
Han undersökte 800 nätartiklar om samma nyhet – alla utom 121 var identiska, 13 innehöll åtminstone något eget citat och bara sju (0,9 procent) byggde huvudsakligen på eget journalistiskt arbete. De andra hade producerats av journalister som skrivit av varandra utan att behöva lämna redaktionen.
Cornucopia? skriver också om detta ämne 6% av medias artiklar är eget material.
Mellanösternkonflikten är oerhört rapporterad men ur ett snävt och oerhört vinklat perspektiv. Det är mycket svårt som en allmän läsare att få en förståelse för konflikten.
Lindgrens artikel är mycket intressant. När fler och fler börjar läsa olika nyhetskällor framträder mediernas absurda perspektiv tydligare. Då blir det svårt att lita på dem, vilket kan accelerera mediernas nedgång. Frågan är om de kommer byta perspektiv innan det är för sent.