Jag läste Bitte Hammargren för några dagar sedan och reflekterade lite över den världsbild som hon presenterar: Palestina upphöjd till stat – 138 ja mot 9 nej
24 år efter det att Yasser Arafat från exilen i Alger utropade Palestinas självständighet inom 1967 års gränser har nu världssamfundet gett denna stat sitt erkännande – trots att den fortfarande är under ockupation, trots att det finns över en halv miljon bosättare på ockuperat område, trots att palestinier saknar suveränitet och rörelsefrihet för varor och människor och trots att splittringen är djup och bitter mellan Hamas och Fatahs ledarskikt.
Så här förstår jag Bitte Hammargren, och många andra svenska kommentatorer: Yassir Arafat utropade att hela Västbanken och halva Jerusalem tillhör palestinierna. Detta var ett legitimt agerande, och sedan Arafat utropade sin stat är denna stat under ockupation av Israel.
Israel accepterade tvåstatslösningen när FN beslutade om den. Palestinierna och arabländerna förkastade den. Sedan dess har Västbanken inte haft någon officiell status.
1967 års gränser är ingen officiell gränsdragning, utan en vapenstilleståndslinje från 1949. Se wikipediasidan om gröna linjen, där står det som första rad.
FNs resolution 242 kräver Israels rätt till säkra gränser. Dessa gränser ska avgöras i förhandlingar. Palestinierna vägrar förhandla.
Israel har legitima anspråk på delar av Västbanken. Det finns inga moraliska skäl till att Israel skulle dra sig tillbaka till en påhittad gräns när de har legitima anspråk. Det vore absurt om Israel skulle göra det, eftersom det skulle ge deras fientliga grannar möjlighet att attackera dem, precis som de har gjort från Gaza när Israel drog sig tillbaka därifrån.
Alan Dershowitz har skrivit om den palestinska uppgraderingen: Legal implication of the United Nations Resolution on Palestine:
The General Assembly vote declaring that Palestine, within the pre-1967 borders, is a “state”, at least for some purposes, would have nasty legal implications if it were ever to be taken seriously by the international community.
It would mean that Israel, which captured some Jordanian territory after Jordan attacked West Jerusalem in 1967, is illegally occupying the Western Wall (Judaism’s holiest site), the Jewish Quarter of old Jerusalem (where Jews have lived for thousands of years), the access road to the Hebrew University (which was established well before Israel even became a state) and other areas necessary to the security of its citizens.
It would also mean that Security Council Resolution 242, whose purpose it was to allow Israel to hold onto some of the territories captured during its defensive 1967 war, would be overruled by a General Assembly vote—something the United Nations Charter explicitly forbids.
Palestiniernas agerande är djupt omoraliskt, och helt emot tvåstatslösningen. Det är inte värt respekt eller några som helst eftergifter. Det borde innebära sanktioner och straff.
PS: Israels vice utrikesminister Danny Ayalon har gjort en film om Västbanken. Se den.