Liberal migrationskamp mot väderkvarnar

Fredrik Segerfeldt skriver på migro.se om Anna Dahlbergs ledarstick från igår:

En av anledningarna till att vi startade Migro var att vi kände att det höll på att ske en glidning i debatten kring invandring och integration. Allt fler krafter – personer och institutioner – anpassade sig till Sverigedemokraternas agenda, och började diskutera frågan ur ett problemperspektiv. Invandringen, och särskilt integrationen, framställs som ett problem som behöver en lösning.

Det är häpnadsväckande att personer med liberala värderingar anser att vissa frågor endast får angripas på ett visst sätt. Problemen med integration och migration får inte diskuteras, för då rycker Migro ut med rynkade ögonbryn och hyttande fingrar.

Hur det nu än är, så får nog Fredrik Segerfeldt gå i polemik med sig själv. För han börjar raskt “diskutera frågan ur ett problemperspektiv” (fy!) med en radikal lösning: drastiskt sänkta bidrag.

Vi måste alltså begränsa invandringen, eftersom varje människa som kommer kostar en massa pengar. Men eftersom det handlar om att ge människor grundläggande skydd och eftersom många av dem kommer från en levnadsstandard vi inte ens kan föreställa oss, vore det då inte bättre att ta emot många fler men se till att de kostar mindre? 

Låt oss ta de utgifter som går till flyktingmottagandet idag, och dela upp det på fem gånger fler personer. Låt oss vara tydliga med att man inte kommer till Sverige för att leva på välfärdsstaten, men man får rättsstatens skydd och möjlighet att försörja sig med eget arbete. Dra ned bidragen till ett minimum, kanske 1000 kronor i månaden. Människor kan då leva i trygghet, i frihet från våld och får ändå en levnadsstandard som är dubbelt så hög som den misär de flydde ifrån.

De analfabetiska migranter som kommer till Sverige kommer fortfarande ha oerhört dåliga förutsättningar att få jobb, även om de har låga bidrag. Rimligtvis kommer de ändå leva sina liv i utanförskap av ett svårt slag. Man får inte mycket boenden i Sverige för 1000 kr mån.

Utöver detta finns det dilemma som frihetliga liberaler borde betänka – äganderätten. Jag tycker också att människor är värda skydd, och jag skulle kunna tänka mig att bidra till det personligen. Men jag anser mig inte ha rätten att besluta över mina medmänniskors pengar – eftersom jag är liberal.

Detta argument är inte giltigt för de flesta svenskar, men Fredrik Segerfeldt har gjort sig känd för att vara nyliberal. Han borde åtminstone kunna se ett dilemma i att lova bort sina medmänniskors pengar till vällovliga ändamål. Se mitt gamla inlägg om detta ämne.

Men nu håller jag på att diskutera frågan ur ett problemperspektiv igen. Fy på mig!

Jag är liberal, och jag har principer. Jag ser att öppenhet är oerhört viktigt, och att invandring i grunden är något positivt. Men det finns problem också, och jag kan inte för mitt liv förstå varför just dessa problem ska vara förbjudna att diskutera. Det är ganska svårt att lösa problem om man inte kan få diskutera dem.

Se även Peter Santessons debatt med en annan migroföreträdare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.