Dottern visar glatt upp en tröja hon precis har köpt för 99 kronor.
–Den är fin. Men alldeles för billig, säger jag. Jag försöker förklara att det inte finns en chans att produktionen har gått till på rätt sätt. I en kedja där alla ska ha betalt – lågprisvarubutiken som sålt den, designern, transportföretaget, fabrikören i Indien med flera – blir det bara en spottstyver kvar till arbetarna som sytt den och bönderna och lantarbetarna som skördat bomullen.
Laestadius Larsson har missat något viktigt. Människor har skitjobb för att alternativen är sämre. Skitjobb kan för många vara en väg vidare.
Att köpa billigt driver konkurrens, vilket driver företagare att söka nya vägar att tjäna pengar. De söker låga löner – vilket driver dem till nya länder.
För mig blev Johan Norbergs film Globalisation is Good en ögonöppnare. Filmen tar 40 minuter och den rekommenderas varmt:
Det var Gordon Gecko, stekaren i filmen Wall Street, som yttrade de berömda orden “Greed is good. Greed works”.
Laestadius Larsson hänvisar till Rättvisemärkt. Men deras system har stora brister – de skapar en konstgjord marknad där bönder betalas en högre kostnad än marknadspriset. Det skapar överproduktion. Utöver det krävs kooperativt ägande för att få märkningen, vilket inte alla har råd med.
Paradoxalt gynnar inte Rättvisemärkt de fattigaste. Se rapporten “Vad Rättvisemärkt inte berättar”.
Men det räcker inte med felaktiga ekonomiska teorier från Laestadius Larsson. Hon smaskar på med lite moralism också:
Vi har överlag för många saker. Och det beror på att varorna är för billiga.
Om Laestadius Larsson tycker att hon har för mycket saker är det bara att beklaga. Sälj det du inte önskar, och låt andra människor njuta av sina ägodelar.
Mot slutet kommer också lite krav på förbud:
Personligen är jag inte främmande för tanken på varningstexter. Denna tobaksvara kan skada din hälsa och är beroendeframkallande, står det på min snusdosa. Cigarettpaketens varningstexter är mer brutala: Rökning dödar. Det är lag på att det ska stå så. Ett politiskt beslut som har föregåtts av en lång opinionsbildande verksamhet. Varför inte märka varor som inte produceras på ett schysst sätt med texter som ”kuperad gris”, ”detta djur har aldrig sett solens ljus”, ”kan vara sydd av minderåriga” och ”tillverkad av arbetare med slavkontrakt”? Och belägga dem med en extraskatt, liknande tobakskatten?
Galenskaper som det som Laestadius Larsson förespråkar måste bekämpas. Det finns mängder med människor som tycker hennes naiva och moralistiska tankar är rimliga.
Jag tycker det är utmärkt om folk väljer att shoppa mindre för sin egen skull. Men sluta moralisera över andras val. De egoistiska snåljåparna slår ett slag för världens fattiga.