I dag inleds den årliga musikfestivalen Peace and love i Borlänge. Vid sidan av spelningar anordnas även talarserien Peace and love forum. Dit har bland annat Paul Rusesabagina, hjälten som porträtterats i filmen Hotel Rwanda, bjudits in. Andra talare är Patrik Sjöberg, Marit Paulsen, och Alice Bah Kuhnke med flera, rapporterar SvD Kultur i dag.
Men på denna lista finns ett namn som sticker ut: Annika Östberg. Östberg dömdes 1981 av en amerikansk domstol till fängelse i 25 år till livstid för dubbelmord. Detta på grund av att Östberg enligt åklagaren hade en drivande roll då hennes dåvarande pojkvän sköt ihjäl restaurangägaren Joe Cox och därefter polisen Richard Helbush (pojkvännen beskrevs som Östbergs marionett under förloppet). I grunden fanns också en sju år gammal villkorlig dom för dråp.
Man kan fråga sig vad en sådan person gör i vad som beskrivs som festivalens ”inspirationsdel”. Vad ska Österberg inspirera till? Platsar Östberg, en person som varit delaktig i att ta tre människoliv, i samma arrangemang som en person som Rusesabagina, som istället har räddat människoliv? Vad gör en person som varit aktivt drivande i mordet av två personer till en lämplig inspirationstalare?
Här är Peace & Love’s artistsida för Östberg.
Annika Östberg berättar om fängelsetiden, den tuffa miljön och hierarkierna bland fångarna men även om den vänskap som odlades bland hennes kvinnliga medfångar. 2008 överflyttades hon till Sverige och den 1 maj 2011 blev hon frigiven. Hon beskriver hur det kändes att för första gången på 28 år få bestämma vilken mat hon ska äta och vilka kläder hon ska bära, bara för att nämna några triviala val i vardagen som vi andra tar för självklara, men som för henne varit en utopi.
Den friheten får aldrig de personer som Östberg hjälpte till att döda. Som SvD Ledarbloggen skriver, Peace & Love kränker de döda genom att hylla Östberg på det sätt som de gör.