Orrenius om offren för Malmös judehat

I dagens Expressen finns en mycket viktig artikel: De är offren för judehatet i Malmö

MALMÖ. Eleverna bildade talkör utanför klassrummet: “Jävla jude! Jävla jude!”
Kvar där inne stod juden – den 65-årige läraren Henryk Grynfeld. I förra veckan hände något unikt: supermakten USA läxade upp en svensk kommunstyrelseordförande. Ilmar Reepalus språkbruk är antisemitiskt, menar Obamas sändebud. 
I skuggan av de politiska grälen finns vardagsverkligheten för Malmös judar.
En verklighet där spelarna i den judiska fotbollsklubben SK Hakoah får höra att de är “judejävlar”. Där 14-årige Jonatan skulle vilja bära kippa – men inte vågar. Och där Henryk Grynfeld konstaterar att judehat är en del av hans arbetsmiljö i Rosengårds skolor.

Läs hela artikeln, för detta är sprängstoff.

Nu borde det stå klart för samtliga att det finns problem bland Malmös muslimer. Det finns en kulturellt och religiöst betingad antisemitism inom gruppen. Det betyder inte att alla är antisemiter, men det betyder att många är det.

Orrenius berättar också om muslimska kritiska röster, som hjälten Siavosh Derakhti:

Han är troende muslim och ogillar starkt Israels politik mot palestinierna. Men när han under uppväxten på Värnhem i Malmö hörde andra tala illa om “judarna” sparkade han bakut. 

– Det är så fel att skylla på judar här i Malmö för saker som Israel gör. Att judar ska behöva vara rädda är sjukt, säger han. 

Under sin gymnasietid på Malmö Latinskola retade Siavosh Derakhti sig på de grumliga föreställningar om judar, romer och muslimer som han mötte. 

– Jag hörde saker om judar: de styr världen, de äger medierna, de äger bankerna. Om romer var det: de är tjuvar, de anpassar sig inte. Om muslimer hör man: ni är terrorister.

Siavosh Derakhti bildade föreningen Unga muslimer mot antisemitism. Han och fyra skolkamrater reste till Auschwitz och filmade besöket.
– Det finns inte längre så många överlevande som kan berätta. Det är vårt ansvar att bära deras historier vidare, säger Siavosh Derakhti.  

Han ser en oroande tendens: vissa Malmöskolor skyggar för att tala om Förintelsen.

– Jag tror lärarna är rädda att det ska bli bråk.

Det svenska etablissemanget vrider sig i plågor när man i panik försöker anpassa verkligheten efter ideologin. Ända sedan Maurico Rojas försökte prata om kultur och blev paria har ämnet varit tabu. Att prata om kultur hos invandrare är lika med rasism.

Men som jag tidigare skrev, det borde för de flesta stå klart att det finns antisemitiska föreställningar bland svenska muslimer. Vad är det stora problemet – att åsikterna finns, eller att debattörer uppmärksammar detta på fel sätt?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.