Reepalu har bränt Malmös eurovision-chanser

Ilmar Reepalu skriver idag hoppfullt på Expressens sidan 4: Malmö bjuder hela Europa på folkfest

Nästa år är det dags för alla artister i ­Eurovision Song Contest att stå på samma scen. Tävlingen har blivit en symbol för det gränsöverskridande ­Europa precis som Öresundsregionen med Malmö, Skåne och Köpenhamn är ett ­lysande exempel på. Självklart ska Euro­vision Song Contest 2013 av­göras här.

Men Mathias Sundin skriver på Newsmill: Reepalus antisemitiska utfall har gjort Malmö omöjligt för Eurovision

När Malmö 2009 stod värd för Sveriges Davis Cup-match mot Israel sa Reepalu att matchen inte borde spelas. Det gjorde den, men inför tomma läktare efter beslut av Malmö stad, och med 6000 protesterande och 1000 poliser utanför. Protesterna blev våldsamma, ett antal personer greps och några dömdes sedan för våldsamheter och förstörelse under kravallerna. Internationella tennisförbundet bannlyste Malmö som arrangör av framtida Davis Cup-matcher. 

Det är inte svårt att föreställa sig hur situationen kring Davis Cup-matchen skulle kunna upprepa sig vid Eurovison-finalen. Reepalu har numera en rad antisemitiska uttalanden bakom sig och besöktes nyligen av president Obamas sändebud mot antisemitism. Om Reepalu inför en final i Eurovision Song Contest får frågan om Israels medverkan talar ingenting för att han skulle uttrycka sitt stöd för deras medverkan.

Så sant som det är sagt. Ilmar Reepalu har fått välja – och han har valt att politisera internationella evenemang i Malmö. Då kan man inte stå och slå sig för bröstet och kräva Eurovision i Malmö.

Malmö måste välja, och med Reepalu har man valt antisemitism och hat istället för internationella evenemang.

Reepalu gråter för övrigt ut i Dagens Arena: Mina svar snedvrids, hårdras och feltolkas. Konstigt det här att han ständigt feltolkas. Kan det vara… en konspiration?

Konstruktivt: Skilj på sharia och islam

Bahare Andersson är medlem i Tryckfrihetssällskapet har nyligen medverkat i ett seminarium med Tryckfrihetssällskapet. För en tid sedan skrev hon en debattartikel på Sourze: Stå upp mot sharia – det gör dig inte till islamofob. Samma artikel men lite mer utförlig har nu också publicerats på Axess kulturblogg: Gästbloggare: Expo och rasismens olika ansikten.

Andersson beskriver ett möte med Tryckfrihetssällskapet och hur det skildrats av bland annat Expo:

Varken jag eller någon av de andra föreläsarna beskrev islam som ett hot mot västvärlden. Det är islams politisk/juridiska del sharia som hotar de mänskliga rättigheterna. Så länge politiker och journalister inte förstår denna skillnad kommer hedersvåldet och islamiseringen att växa sig starkare i Sverige.

Ingen av oss som kritiserar sharia vill att muslimer ska sluta tillbe sin gud i det privata. Själv har jag gjort valet att vägra gå i moskén så länge man inte tillåter kvinnliga imamer, homovigslar eller låter muslimska kvinnor gifta sig med män av annan religion. Återigen – samma rättigheter för oss muslimska kvinnor som Svenska kyrkan ger sina medlemmar.

Jag tycker Bahare Andersson har kommit fram med något mycket bra. Jag tycker inte det är något fel att vara “islamofob”, dvs att vara emot religionen islam. Det är lika fel som det är att vara emot kristendomen.

Det är också viktigt med tuff kritik av islam och man får säga att man är emot islam. Men om man säger att man är emot sharia istället tycker jag men är mer tydlig och sammanfattar vad många islamkritiker tycker. Det är väldigt få som har något emot att människor har en personlig religion på samma sätt som kristna har idag.

Något som också är viktigt är att säga nej till hedersvåld. Att stötta föreningar som Glöm aldrig Pela och Fadime är mkt viktigt (jag har ansökt om medlemskap).

Att skilja på islam och sharia kan vara en väg framåt, och som jag upplever det, ärligt och intellektuellt hederligt. Om man kombinerar det med att säga nej till hedersvåld får man en mycket stark hållning.

Bahare Andersson bloggar här.

Ekot: Civil Administration en “ockupationsmyndighet”

Idag på Ekot rapporterade Cecilia Uddén från Västbanken: Israel uppges förstöra palestinska biståndsprojekt:

I dag möts EU:s utrikesministrar i Bryssel. På dagordningen står bland annat Mellanöstern och hur EU kan bidra till konkreta förbättringar på marken i de områden som Israel kontrollerar på Västbanken. Samtidigt kan Ekot berätta att Israel förstör EU-finansierade biståndsprojekt, som brunnar och vattencisterner, på Västbanken.

Vidare skriver Uddén:

Den israeliska ockupationsmyndigheten (min fetstil) har också utfärdat rivningsorder
för ytterligare 110 EU-finansierade projekt, med motiveringen att
projekten är olagliga och saknar bygglov.

Vilken är denna “ockupationsmyndighet”? Jag konfronterade Cecilia Uddén på Twitter, och det visade sig att hon syftar på myndigheten Civil Administration.

När jag frågade henne nekade hon först till att hon hittat på ett eget namn på en myndighet. Men när jag pressade på ytterligare fick jag inget svar på varför hon kallar Civil Administration för “den israeliska ockupationsmyndigheten”.

Begreppet “den israeliska ockupationsmyndigheten” verkar inte ha funnits innan Uddén myntade det. Men numer sprider det sig som en löpeld över internet, eftersom det gått ut som telegram via Sveriges Nyheter.

Googlar man på Israeli Occupation Authority hittar man en del intressanta träffar, som occupiedpalestine.wordpress.com, eller Quodsmedia.

Så Ekot och Cecilia Uddén använder numer terminologi från extrema anti-israeliska sidor i sina nyhetstelegram.

Något pikant är att Uddén också väljer att citera the Guardians anonyma FN-tjänsteman. En andrahandskälla som alltså redan i första läget var problematisk, givet att diktaturerna har ett starkt inflytande i FN.

Utöver detta fick ingen israelisk myndighetsperson kommentera. Så här säger Uri Rothman på Israels ambassad:

Under det gångna året har 73 av 78 infrastrukturrelaterade palestinsk-initierade projekt i område C fått klartecken. Dessa projekt omfattar vägar, skolor, en vårdcentral, sporthallar och fritidsområden för barn. Dessutom ingår en rad förnybara energiprojekt som också blivit godkända. Mer än 300 miljoner dollar har av utländska bidragsgivare kanaliserats till dessa projekt – endast fem stycken blev inte godkända, medan 93% alltså fick klartecken. […] 

Trots dessa positiva tecken och påvisbara förbättringar av situationen i området, är frågan om byggnation och tillståndsförfarande i område C komplex och även beroende av överenskommelserna med Palestinska Myndigheten i Osloavtalet .

NGO Monitor har också skrivit om EU-rapporten: EU Document Repeat False Claims and Increase Tensions. Kortare pressmeddelande här.

PS: Axess har tidigare skrivit om hur Cecilia Uddén använde sin finska twitterkompis som sanningsvittne i palestina. Man kommer inte helt osökt att tänka på detta.

Europatåget har spårat ur

Dick Erixon skrev idag om EU: Europa måste starta om från ruta ett

EU är en katastrof inte bara när det gäller oförmågan att hantera ekonomi, utan också när det gäller att undergräva det demokratiska styrelseskicket.[…] 

Tony Blair sa en gång att allt som fick prefixet Europa omedelbart tappade all lyskraft. Så är det. Europa har blivit synonymt med politikerklass, maktkorruption och ansvarslöshet. 

Nuvarande Europasystem är ohållbart. Vi som vill Europasamarbete och vill skapa en Europagemenskap måste inse att det system som byggts fullständigt har misslyckats. Vi måste börja om.

Som folkpartist tycker jag detta är särskilt viktigt. Folkpartiet är det mest europavänliga partiet. Det är en mycket positiv sak. 
Men tyvärr har denna europavurm förändrats till att bli en vurm för EU-projektet som det ser ut idag. Folkpartiet framstår som fullständigt aningslösa.
Exakt hur feltänkt europaprojektet är kan vi nu se i Grekland. Landet kuppades in i Eurosamarbetet utan att ha förutsättningar för att hantera det. Tack vare detta växer nu hatet mellan greker och tyskar. Så till den grad att nazister nu finns i parlamentet.
I The Telegraph uttalar sig Greklands vice premiärminister Theodoros Pangalos:

“The majority of the people voted for a very strange mental construction,” he said. “We want to be in the EU and the euro, but we don’t want to pay anything for the past.” […] 

“There is a school of thought that says the Germans are bluffing. They need Greece and will never throw us out of the eurozone. But what will happen, which is almost certain, is they will not give us the money to pay our debts. 

“We will be in wild bankruptcy, out-of-control bankruptcy. The state will not be able to pay salaries and pensions. This is not recognised by the citizens. We have got until June before we run out of money.

Han pekar också på vad denna kris kan leda till – en statskupp:

The deputy prime minister also warned that chaos could boost the neo-fascist Golden Dawn party, which won an unprecedented seven per cent of the vote, and 21 seats, in Sunday’s election.
“In the places where the police voted, the fascists got 25 per cent,” he said. “They are a serious threat. They have used violence already – you don’t know where it will stop 

Folkpartiet måste sansa sig. Det är inte bara EU som har spårat ur – Folkpartiets kärleksaffär med EU i dess nuvarande form måste få ett slut. 

Vänsterns ledamöter lever på bidrag

SVT har gjort en utmärkt granskning av före detta riksdagsledamöter som lever på riksdagens inkomstgaranti. De har intervjuat miljöpartisten Mikael Johansson som levt på bidraget i 1,5 år:

Vad har du sökt för jobb under de här 1,5 åren?
-Jag har egentligen inte sökt nåt jobb över huvud taget. 

Varför inte?
-Därför jag har tyckt att jag varit inriktad på det här med vad jag vill göra med mitt liv. Då har det varit överskuggande att ägna tiden åt. 

När tycker du att det är rimligt att du försörjer dig själv genom ett vanligt jobb?
-Det vet jag inte. Det är så svårt att säga, för jag har inte tänkt i de banorna. 

Är det rimligt att det gäller så helt olika villkor för er som tidigare riksdagsledamöter som för andra arbetslösa?
-Det kan jag tycka är orimligt. 

Men du använder dig ändå av det här generösa stödet?
-Ja, det gör jag.

Obetalbart.

DN skriver om undersökningen och visar också vilka det är som tar ut bidraget:

De som utnyttjar inkomstgarantin i högst utsträckning är tidigare ledamöter för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna (63 respektive 59 procent av ledamöterna), följt av Miljöpartiet (40 procent). 

För allianspartierna är sifforna som följer: Kristdemokraterna 31 procent, Centerpartiet 23 procent, Moderaterna 13 procent och Folkpartiet 13 procent.

Det är alltså en förkrossande övervikt för vänstern bland de riksdagsledamöter som lever på bidrag. Inget konstigt där egentligen – de står för en bidragspolitik och har följaktligen inget emot att leva på bidrag.

Detta bidrag måste avskaffas. Riksdagslönen är generös och ger utrymme för eget sparande. I övrigt har vi trygghetssystem som gäller för riksdagsledamöter precis som alla andra.

Men räkna inte med att ledamöterna frivilligt kommer rösta för att ta bort sina priviliegier. Det måste till rejäl press för att detta ska hända.

Irshad Manji attackerad i Indonesien

Irshad Manji är på en turné för att reformera islam och i Jakarta blev hon attackerad av islamister. Från Jakarta Post

Liberal Muslim activist and author Irshad Manji and her assistant suffered minor injuries after hundreds people from the Indonesian Mujahidin Council (MMI) attacked the writer’s book launch at the Institute for Islamic and Social Studies (LKiS) Foundation in Yogyakarta on Wednesday. 

According to tempo.co, Emily, assistant to the liberal Muslim activist, injured her right arm and her tape recorder was damaged in the attack. Irshad was injured by a plate thrown by an attacker, despite efforts of the organizers to protect her. 

Dozens of men and women were also beaten by the mob.

Tankesmedjan European Foundation For Democracy där Manju är Senior Fellow har uttalat sin avsky för attacken:

Following the attack on Irshad Manji, EFD calls on the EU and national governments to support reformist Muslims both in Europe and further afield 

The European Foundation for Democracy is appalled at the attack by Islamic fundamentalists on EFD Senior Fellow Irshad Manji in Jakarta, Indonesia this week. […]

Irshad said ‘Four years ago, I came to Indonesia and experienced a nation of tolerance, openness and pluralism. Things have changed. Islamic radicals have been allowed to close down legitimate debate about issues which Indonesians hold dear to their hearts – the reform of Islam from within. But we will not be silenced. Our work of speaking truth to power has in fact been strengthened by this cowardly attack. We are not going away and will continue to fight for freedom of speech!’

Irshad Manji säger nu till Jakarta Post att hon ändrat sin syn på Indonesien som världens största muslimska demokrati.

Diskriminering och förtryck åt flera håll

Amnesty International har nyligen släppt en rapport om förföljeser av muslimer i Europa: Choice and Prejudice: Discrimination Against Muslims in Europe. Amnesty Sverige skriver om detta

De europeiska regeringarna måste göra mer för att utmana de negativa stereotyper och fördomar som finns om muslimer och som ökar diskrimineringen, särskilt inom utbildning och arbete. Det säger Amnesty i den nya rapporten “Choice and prejudice: discrimination against Muslims in Europe” som släpps i dag. […]

Rapporten avslöjar den utbredda diskrimineringen som muslimer utsätts för, på grund av sin tro i flera delar av livet, men särskilt inom utbildning och arbete. Den fokuserar på Belgien, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Schweiz, länder där Amnesty redan tidigare har lyft frågor som restriktioner för böneplatser och förbud mot heltäckande slöja.

Soeren Kern på Gatestone institute skriver om Amnesty Internationals rapport och att bilden kanske inte är så svartvit

A new report from Amnesty International lashes out at “widespread discrimination” against Muslims in Europe. The report directs particular ire at laws banning Muslim veils in public spaces, and excoriates European politicians for helping to “foster a climate of hostility and suspicion against people perceived as Muslim.” 

Amnesty International omits, however, all instances of discrimination initiated by Muslims against Christians and others in Europe who have taken them in, and who may well feel dismayed by what might be seen as an escalating procession of Muslim demands, threats and attacks.

Kern radar sedan upp en lång lista på vad han ser som övertramp i islams namn. Jag citerar några av de viktigaste:

Consider Belgium, where radical Muslims have launched a propaganda and intimidation campaign aimed at turning the country into an Islamic state. Muslim neighborhoods in Brussels — the so-called capital of Europe — have already become “no-go” zones for Belgian police officers, who are often pelted with rocks by Muslim youths. 

In Britain, hundreds of Muslim children every year are subjected to forced marriages. In England and Wales, more than 65,000 Muslim women and girls have been the victims of female genital mutilation, and another 24,000 girls under the age of 15 are believed to be at a high risk. 

Also in Britain, tens of thousands of Muslim immigrants are practicing bigamy or polygamy, possibly at times to collect larger social welfare payments from the British state. At the same time, radical Muslims have launched a campaign to turn twelve British cities, including London, into independent Islamic “emirates” to be ruled by Islamic Sharia law. 

In Denmark, Muslim criminal street gangs have taken over large parts of Danish towns and cities; in Copenhagen, some suburbs have also been transformed into “no-go” zones, off limits to non-Muslims. […]

In France, where there are now more practicing Muslims than practicing Roman Catholics, there are 751 Sensitive Urban Zones , also off-limits to non-Muslims apparently because they are too dangerous; in these French “no-go” zones over which the French state has lost control, an estimated five million Muslims currently reside.

In Germany, thousands of Muslim women and children are the victims of forced marriage every year. At the same time, Islamic Sharia courts are operating in all major German cities, and German authorities say they are “powerless” to do anything about them.

Kern har en viktig poäng. Diskriminering av muslimer är viktigt och måste bevakas. Men idag har också muslimers förtryck blivit en faktor i Europa.

Människorättsaktivister behöver höja blicken – verkligheten är inte så enkel som man tror.

Jag ska till Almedalen

Jag vill på detta sätt meddela att jag kommer vara i Almedalen från lördag till lördag i år. Om det är någon som vill ha med mig i något sammanhang så går det bra att kontakta mig.

Rubin: Egypten vill ha demokratiskt valda islamister

Pew Research Center genomför globala opinionsundersökningar och har nu gjort en undersökning om Egypten: Egyptians Remain Optimistic, Embrace Democracy and Religion in Political Life.

Despite economic difficulties and political uncertainty, Egyptians remain upbeat about the course of the nation and prospects for progress. Amid rancorous debates over the presidential election and the shape of a new constitution, most Egyptians continue to want democracy, with two-in-three saying it is the best form of government. 

Barry Rubin bloggar om detta: What Do Egyptians Want? A Democratically Elected Islamist Dictatorship

Yes, friends, it’s once again time for that exciting game of Spin the Polls by the Pew Foundation. Here are the rules:

  • Rule 1: Pew does a good job on the poll itself.
  • Rule 2: The Pew analysis ignores or misunderstands the implications of the poll.
  • Rule 3: The Western media and government misread the poll, often misinterpreting the results into the exact opposite of what they actually mean. They then adopt the wrong policies.
  • Rule 4: If correctly interpreted the polls are a gold mine that can help us comprehend the present and predict the future. […]

If I were writing the headline it would be: “Egyptians Want Radical Islamist State More Than Anything Else.”

Och fortsätter man att läsa Pews egen sammanfattningstext, som följer på de hoppfulla orden ovan, får man det ganska väl bekräftat:

Egyptians also want Islam to play a major role in society, and most believe the Quran should shape the country’s laws, although a growing minority expresses reservations about the increasing influence of Islam in politics. When asked which country is the better model for the role of religion in government, Turkey or Saudi Arabia, 61% say the latter. (min fetstil)

61% av Egyptierna ser Saudi som deras drömsamhälle. Rubin argumenterar för sin tes och skriver vidare om något mycket intressant:

The Pew poll’s headline says that Egyptians are optimistic but that they also believe the economic situation is not good. Half of them claim things have gotten worse since Mubarak fell. Why then do 53 percent (albeit 65 percent) believe the country is headed in the right direction?

The answer is that they are happy with the political direction—toward radical Islamism—but do not think it will improve their material lives. They make a distinction between material benefit and spiritual-ideological preference. Such a choice is never understood in the West, especially by those who argue that everyone wants the same things in life, so an Islamist regime must deliver prosperity or fall, and consequently that radicals must moderate in order to fill their people’s stomachs. 

Remember what Ayatollah Ruhollah Khomeini, architect of Iran’s revolution, said back in 1979: People in the West don’t understand that we didn’t make this revolution to lower the price of watermelons. 

Om man tvivlar på Rubins tolkning av Pews rapport går det bra att läsa rapporten i sin helhet.

Svenska mellanösterkorrar som Cecilia Uddén och Bitte Hammargren rapporterar ofta från Egypten. De är hänförda över den politiska processen, men pratar sällan om vart den leder. Det vore relevant att få med den dimensionen i rapporteringen.

Sam Harris om islam

Igår fick jag ett tips av min vän Mårten om ateisten och författaren Sam Harris. Jag började idag läsa hans blogg och stötte på detta inlägg: Islam and the Future of Liberalism

My criticism of Islam, as of any other religion, is aimed at its doctrine and the resulting behavior of its adherents. I am not talking about races of people, or nationalities, or any other aspects of culture. 

And yes, there are more moderate strands of the faith: The Ahmadis, for instance, resemble what many liberal Westerners imagine the “true” face of Islam must be like. I still find their creed disconcerting: According to one of the websites affiliated with this movement, Ahmadis believe that the “Holy Qu’ran is the word of God which is to guide mankind forever, and the Holy Prophet Muhammad was the perfect model of Islamic teachings whose example shall forever be binding on every Muslim to follow.” 

To my ear, the words “forever” and “perfect” and “every” and “binding” convey the scent of despotism about as well as “a thousand-year Reich”—especially when one considers the actual contents of the Qur’an and the example set by Muhammad.

Han pratar om vanliga muslimer och deras värderingar:

Recent events in Afghanistan demonstrate, yet again, that ordinary Afghans grow far more incensed when a copy of the Qur’an gets defaced than when their own children are accidentally killed by our bombs—or intentionally murdered. I doubt there is a more ominous skewing of priorities to be found in this world.

Should people be free to draw cartoons of the Prophet? There must be at least 300 million Muslims spread over a hundred countries who think that a person should be put to death for doing so.[…]

These attitudes must change. The moral high ground here is clear, and we are standing on it. (min fetstil)

Of course, millions of Muslims are more secular and are eager to help create a global civil society. But they are virtually silent because they have nothing to say that makes any sense within the framework of their faith. (They are also afraid of getting killed.) That is the problem we must keep in view.

Den svenska debatten är kvävande – tack gud för internet och fria tänkare världen över. Läs Sam Harris’ blogg!