Månad: april 2012

Publicerat

Antisemitismens orsaker i Malmö

Paulina Neuding har skrivit ytterligare en artikel om situationen i Malmö i Jerusalem Post. Malmö: Hared of Jews in a Swedish city. Hon skriver om Ilmar Reepalus antisemitism men att Reepalu själv inte är orsak nog.

Anti-Semitic hate crimes are on the rise in Sweden, and as in France and Great Britain, the violence and harassment is increasingly a consequence of immigration from the Muslim world. And just as in other parts of Western Europe, there is no reciprocity between the two groups: the war in Gaza caused a sharp rise in anti- Semitic hate crime, while there were no reports of Jewish attacks on Muslims.

In the capital of Stockholm, such imported anti-Semitism has not yet provoked any dramatic changes in Jewish life – mainly because of the segregated nature of the city. Immigrants dominate housing projects in the suburbs, while most Jewish activity is downtown. Stockholm’s only kosher store, its main synagogue and the Jewish cultural center are located in Stockholm’s business quarters.

In Malmö it is different. In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority.

Unlike in Stockholm, these demographic changes are immediately reflected in city life, and for Malmö’s 1,500 Jews, life has changed considerably. It is telling that the city’s Jews don’t use slogans or carry signs during their recurring demonstrations against anti-Semitism; they simply wear kippahs and Stars of David. It has become a manifestation in itself to walk through town as a Jew.

På twitter utsätts nu Paulina Neuding för mycket kritik. Framför allt är det stycket om Mohammed som ett vanligt Malmöitiskt barnnamn som får folk att reagera.

En undersökning från Forum för levande historia visade på en högre frekvens av antisemitism bland muslimer.

Per Gudmundson länkar på Facebook till sin blogg där islamologen Jan Hjäpe förklarat fenomenet .

I Världen idag kommenterade Fredrik Sieradzki, ordförande i informationskommittén i Judiska församlingen i Malmö, förföljelserna mot judar och vilka som står bakom:

– Det är uteslutande muslimer. Vi har ett problem i Malmö; att här finns muslimer som inte gillar judar. Men det är något som media väljer att förtiga. Att tala om det anses inte politiskt korrekt och man är väl rädd för att framstå som rasistisk. Men man måste ju ändå säga sanningen.

Eric Rosén på Nyheter24 var en av de första som reagerade. Han ser inget problem med att man säger att antisemitismen huvudsakligen kommer från den muslimska gruppen i Malmö. Men av någon anledning ses steget till att förekomsten av många barn med namnet Muhammed, vilket innebär fler muslimer, troligtvis ökar förekomsten av antisemitism ses alltså som problematiskt.

Mer än problematiskt. Bland annat menar israelvännen Rola Brentlin att Paulina Neuding uttryckt sig rastistiskt.

Självklart behöver inte fler muslimer i Malmö betyda ökad antisemitism. Men det framstår som sannolikt, givet att en överväldigande majoritet av de som utför antisemitiska hatbrott i Malmö är muslimer. Och att gruppen muslimer visat sig vara mer antisemitisk än svenskar i allmänhet.

För mig är inte detta ens en åsikt. Har jag missuppfattat något? Jag måste erkänna att jag förstår att folk på twitter är arga, men jag förstår inte varför.

Neudings artikel har skapat enorma reaktioner på twitter. Men inte på grund av att judar inte kan gå på Malmös gator. Utan för att en del av Neudings artikel kan uppfattas som att barn som heter Muhammed automatiskt blir antisemiter. Då reser sig det svenska politiska etablissemanget som en man.

Om en “svag grupp” (god grupp) avviker från den gängse bilden som ädel och svag är den naturliga svenska reaktionen att se åt andra hållet. Om någon påpekar att verkligheten inte är svartvit är den naturliga reaktionen att attackera den oliktänkande – med full kraft.

Kanske kan Neudings artikel vara början på en viktig debatt. Om inte annat visar den hur svårt det är för det politiska etablissemanget att se igenom marxistiska grupptänk. Den visar också varför Sverige är så blint för antisemitismen i Malmö. 

Publicerat

Condell: Antisemitism driver palestinierna

Ateisten Pat Condell har blivit känd genom sina religionskritiska inlägg på Youtube. Nu har han tagit sig an palestinierna i två inlägg. Det första är lite trevande: The great Palestinian lie

Men här han tillbaka i klassisk arg, stenhård form: Useful idiots for Palestine

Condell menar att antisemitismen är den drivande faktorn i den palestinska saken. Det handlar inte om fred, det handlar om seger och att driva judarna ut i havet. Ungefär samma sak som Lisa Abramowitz skriver i sin Newsmill-artikel: Grundproblemet är att araberna inte accepterar en ickearabisk stat i mellanöstern.
Condell menar också att religon är den drivande faktorn bakom arabernas hat. Han påstår, helt korrekt, att islam påbjuder judehat. Ett nytt exempel på detta är hur algeriska muslimer på tv nyligen prisade barnamördaren Mohamed Merah.
Jag rekommenderar Condells filmer. Han är retoriskt imponderande och oerhört klarsynt. Även för mig som har varit engagerad ganska länge i den här frågan var det ett “wakeup call” att se hans filmer.
Länken kom via Kim Milrell på twitter.
Publicerat

Reepalu hade ingen aaning…

Nu har Reepalu gjort en pudel:

Han har kallats antisemit. Fått kritik av S-ledarna Stefan Löfven och Mona Sahlin samt utrikesminister Carl Bildt (M).

Nu ångrar sig Malmös starke man Ilmar Reepalu (S):

– Situationen för judarna i Malmö är långt, långt värre än jag hade förstått, säger han till Kvällsposten.

Det är förstås helt orimligt att Ilmar Reepalu inte förstått judarnas allvarliga situation. Någon har tagit Reepalu i örat och nu måste han ut och kräla i stoftet.

Socialdemokraterna räddar inte sin trovärdighet genom att säga att Reepalu kan missuppfattas. Att han får sitta kvar visar att socialdemokraterna inte prioriterar kampen mot antisemitismen. Det är OK för en hög socialdemokrat att agera som Reepalu.

Det har varit reaktioner mot Reepalu och det är positivt. Ledarskribenter över hela det politiska spektrat har reagerat. Carl Bildt har kritiserat Reepalu. Det får ändå anses vara starka reaktioner – men de kunde gott vara starkare.

Dessutom är det beklämmande att få vågar vara öppna med vad det handlar om – att Reepalu faktiskt förtjänar kallas antisemit. Det handlar inte om misstolkningar.

Det finns olika grader av antisemitism precis som annan rasism. Reepalu är inte nynazist men han är likafullt antisemit. Det blir språkligt omöjligt att beskriva Ilmar Reepalu om man inte kan gradera antisemitism.

Ulrika Knutson i Fokus är ännu en kritiker som ryckt ut till Reepalus försvar

Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån! Men varför envisas han med att fälla nedsättande eller okunniga kommentarer om Malmös judar?

Paulina Neuding har blivit publicerad i flera internationella medier med sina oerhört välskrivna reportage om Ilmar Reepalu. Amerikanska Tablet Magazine: Malmö’s Mayor Blames Jews for Wave of Anti-Semitism.

Hennes text “Dark Continent” har också publicerats i Turkish Weekly, Project Syndicate, Japan Times

Ilmar Reepalu fortsätter att skapa rubriker – och anledningen är att situationen i Malmö är extrem. Judar förföljs öppet och den politiska ledningen ger sitt tysta stöd.

Se även Ulf Bjereld: Reepalu får en sista chans. 

Publicerat

Sverige bäst på att bränna biståndspengar

TT trumpetar trumfatoriskt ut att “Sverige toppar biståndsligan”. Telegrammet finns i DN, SvD, SVT.

– Det här kommer vi att få mycket gratulationer för, säger biståndsminister Gunilla Carlsson till TT. 

Hon tycker att siffrorna från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD visar både på Sveriges globala engagemang, men också på välskötta finanser. 

– Vi upprätthåller våra biståndslöften när många andra länder sviker, säger hon. 

Att Sveriges bistånd ökade förra året är inte resultatet av något politiskt beslut utan en konsekvens av att regeringen i sin budget bestämt att en procent av BNI ska gå till bistånd. Stiger BNI ökar biståndet som en naturlig följd.

Som de flesta vet har vi ett enprocentmål, vi ska lägga en procent av BNI varje år på bistånd. Vad det går till är sekundärt, det viktigaste är att pengarna ska ut.

Det har dock visat sig att bistånd inte är särskilt effektivt. Det har till och med visat sig att bistånd kan göra skada. Se Fredrik Segerfeldts böcker Biståndets dilemman och Gör ingen skada.

Att vi ger ut mest pengar per BNI är inget att fira. Det är snarare något att beklaga. Oberoende av hur stort bistånd vi ger ut måste fokus ligga på att ge effekt – inte hur mycket pengar vi gör av med.

Att bränna pengar är lätt, att göra gott med pengarna är bra mycket svårare. Är det ens möjligt?

Publicerat

Attack mot israeliska folkdansare i Stockholm

Bloggaren video och film skriver om en händelse i Stockholm:

Unga män från “arabiska vårens” Benghazi (Libyen) är på Sverigebesök. Libyerna hamnar på Plattan i Stockholm där några judar dansar till folkmusik. En av Libyerna välter en stativ och rycker åt sig en israelisk flagga. “Hjälten” springer upp för trappan och försöker att elda upp flaggan men misslyckas, han svär förtvivlat på sina kamrater. En vänlig stockholmtjej kommer till räddningen och ger libyerna en tändare som funkar! “Hjälten” eldar upp flaggan på en bänk och kastar den tillbaka på folket nere på Plattan.

Här är filmen:

Händelsen omskrivs i Jerusalem Post och sätts där i samband med aktioner av vår utrikesminister: Sweden’s Israeli flag burning and its flirt with the Iran-Syria complex

Rabbi Abraham Cooper, associate dean of the Simon Wiesenthal Center, sent me a note about a Swedish man, Johan Lundell, expressing outrage that his society would react indifferently to the burning of an Israeli flag. The two men suspected of stealing the flag from a dance group and burning it are believed to be Libyan immigrants. 

“That such a hate act can be perpetrated with impunity in downtown Stockholm, with no action taken by authorities at the time or since, is an outrage and a danger to Jews,” wrote Rabbi Cooper. “Considering what happened in Norway last summer, the murders now in Toulouse, it is unacceptable to have this act go unanswered by authorities.”

Bloggaren Mina Tankar skrev tidigare om attacken.

Publicerat

Flykt från antisemitismens Malmö

Ögonläkaren och juden Harry Turner berättar i Sydsvenskan att han nu planerar att lämna Malmö:

Sedan 1950-talet har Malmö genomgått monumentala förändringar. Kockums har försvunnit och ersatts av en ny stad, en stad som Harry Turner i allt väsentligt välkomnar. 

– Malmö har blivit multikulturellt och multietniskt. På många sätt en bättre och mer spännande stad. Jag har alltid haft en stark känsla för Malmö, säger han. 

Men den antisemitism som under barn- och ungdomsåren bara var ett marginellt problem, menar Harry Turner i dag har vuxit i omfattning. 

– Jag har upplevt demonstrationståg med tusentalet Malmöbor som skanderade ”död åt judarna” utan att polisen ingrep.

Harry Turner ser också att Malmös politiska ledning tyst stödjer denna antisemitism:

Antisemitismen i Malmö är, menar Harry Turner, sanktionerad från högsta politiska nivå. 

– Ilmar Reepalu har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit. Men hur många gånger kan hans tunga då med trovärdighet slinta? 

Harry Turner upplever att Malmös kommunstyrelseordförande har anslutit till två klassiska antisemitiska förhållningssätt. 

– Det första är den kollektiva skulden. Han tycks mena att vi judar i Malmö bär en kollektiv skuld när vi blir nedslagna, för att vi inte kollektivt har tagit avstånd från Israels politik i Gaza. 

– Det andra är konspirationsteorier. Som när Ilmar Reepalus felaktigt påstod att Sverigedemokraterna hade infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Det är ju inget annat än hjärnspöken, säger Harry Turner. 

Harry Turner har tagit beslutet att lämna Malmö. 

– Som jude i Malmö uppfattar jag den antisemitiska politiken som officiell. Ilmar Reepalu förnekar att han är antisemit, men han uppfyller mina krav för att vara antisemit. Jag menar att den bedömningen bättre görs av offer än av förövare.

Jag tror Harry Turner gör rätt bedömning. Ilmar Reepalus senaste utspel och reaktionerna på det gör rimligtvis att antisemitismen stegras ytterligare. Förövarna är inte dumma, de känner att de har ledningens tysta erkännande för vad de gör.

Och Socialdemokraternas linje är att Ilmar Reepalu “kan uppfattas” som antisemitisk. Det lägger en stor del av tolkningsföreträdet och därmed skulden på de som reagerar mot Ilmar Reepalu.

Det som anas är också att antisemitismen är judarnas problem. Stefan Löfven var tvungen att träffa judiska centralrådet och tala dem till rätta – de har uppfattat Ilmar fel. Igen. Anna Ekström skriver:

Stefan Löfven har suttit i möte med Judiska centralrådet. Han borde ha kallat in Reepalu i stället. Det är Reepalu som gått över gränsen för det som är värdigt en politiker i ett demokratiskt samhälle. Den judiska gruppen ska inte behöva hantera detta över huvud taget. Det råder ingen konflikt mellan judarna och Reepalu, lika lite som det råder någon konflikt mellan judar och dem som attackerar judar i Malmö.

En person som vill bli hela Sveriges statsminister ska inte sända signalen att den judiska gruppen har ett eget problem som inte angår andra. Han ska tydligt tala om att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att förekomsten av antisemitism är hela nationens problem.

Claes Arvidsson var igår nöjd med Stefan Löfvens agerande och menar att han “tar tag i problemet Reepalu“. På vilket sätt, undrar jag?

Harry Turner gör rätt som lämnar Malmö. Frågan är hur tryggt resten av Sverige är för judar.

Publicerat

Reepalu får grönt ljus

I dagens DN uttalar Stefan Löfven sitt fortsatta förtroende för Ilmar Reepalu. Reepalu får kritik men samtidigt Löfvens förtroende.

Ulrika Knutson skrev i Fokus om Ilmar Reepalu och citeras av SKMA:

Alla människor bär på en gåta, och Ilmar Reepalu är inget undantag. Men hans upprepade hackande på stadens judar framstår som ett verkligt mysterium. Varför? Vad tjänar han på det? 

Att den erfarne och slipade kommunpolitikern Ilmar Reepalu skulle prata strunt om judar utan avsikt tror jag inte på. I så fall borde han ha lärt sig knipa näbb för länge sedan. Nej, han vill att detta ska höras. 

Det enda jag kan tänka mig är att Ilmar Reepalu tror att hans nedsättande/okunniga ord om judar kan ge honom kredd bland A) Malmös alla sverigedemokrater med allierade, eller B) Malmös många Israelkritiska muslimer, med eller utan antisemitiska åsikter. 

Kanske tror han att han kan slå två flugor i en smäll, till låg kostnad. Den judiska församlingen i Malmö är ju inte stor. Den består bara av 700 personer.

Löfvens utspel idag innebär att Reepalus kalkylerande har lyckats – och kan mycket väl innebära fler Malmöröster för s i nästa val. Detta innebär grönt kort för fortsatta Reepalu-utspel. Och ett tyst stöd för fortsatta trakasserier av Malmös judar.

Martin Liby Alonso skrev i DN:

En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.

Publicerat

GP recenserar Wagers bok

Merit Wager bloggar om att Göteborgs-Posten nu uppmärksammat hennes bok. Så här skriver Malin Lernfeldt i ledarsticket:

Det är en självklarhet att människor som är i behov av skydd bör få asyl i Sverige. Det är också fullt rimligt att den som kommer hit för att arbeta oavsett ursprung är välkommen, liksom att de som vill återförenas med sin familj får göra det. 

Utöver det finns det en grupp människor som varken har asyl-, familjeskäl eller jobb. Att de skall få stanna är däremot inte lika självklart. Välfärdsstaten har de facto sina begränsningar. Ändå beskrivs fullt rimliga avslag då och då som omänskliga och det ses mellan fingrarna med lögner och lagbrott. 

Problemen med det godhjärtade men naiva synsättet blir allt för tydliga i Wagers bok. Liksom hur det fusk som förekommer förstör för dem som har verkliga asylskäl. Att lyfta fram detta är inte främlingsfientligt utan nödvändigt.

Jag skulle säga att en annan bild framträder när man läser Wagers bok. Bilden som jag ser är att vårt migrationssystem havererat – det är vad miggorna beskriver. De beskriver hur asylsystemet sätts ur spel och hur fusk premieras.

Människor kan kasta sina handlingar och ljuga sig till uppehållstillstånd. Unga män kan komma hit och säga att de är barn och komma undan utan åldersbestämning.

Den bild som jag ser är att stora mängder människor fuskat sig till uppehållstillstånd i Sverige. Migration är en svår process, och den blir inte lättare om vi prioriterar att släppa in människor som väljer att ljuga om sin identitet. Det blir som ett slags omvänd arbetskraftsinvandring.

Oerhört viktigt att Merit Wagers bok uppmärksammas. Hoppas att fler läser – det är jobbigt men mycket viktigt.