Ögonläkaren och juden Harry Turner berättar i Sydsvenskan att han nu planerar att lämna Malmö:
Sedan 1950-talet har Malmö genomgått monumentala förändringar. Kockums har försvunnit och ersatts av en ny stad, en stad som Harry Turner i allt väsentligt välkomnar.
– Malmö har blivit multikulturellt och multietniskt. På många sätt en bättre och mer spännande stad. Jag har alltid haft en stark känsla för Malmö, säger han.
Men den antisemitism som under barn- och ungdomsåren bara var ett marginellt problem, menar Harry Turner i dag har vuxit i omfattning.
– Jag har upplevt demonstrationståg med tusentalet Malmöbor som skanderade ”död åt judarna” utan att polisen ingrep.
Harry Turner ser också att Malmös politiska ledning tyst stödjer denna antisemitism:
Antisemitismen i Malmö är, menar Harry Turner, sanktionerad från högsta politiska nivå.
– Ilmar Reepalu har upprepade gånger sagt att han inte är antisemit. Men hur många gånger kan hans tunga då med trovärdighet slinta?
Harry Turner upplever att Malmös kommunstyrelseordförande har anslutit till två klassiska antisemitiska förhållningssätt.
– Det första är den kollektiva skulden. Han tycks mena att vi judar i Malmö bär en kollektiv skuld när vi blir nedslagna, för att vi inte kollektivt har tagit avstånd från Israels politik i Gaza.
– Det andra är konspirationsteorier. Som när Ilmar Reepalus felaktigt påstod att Sverigedemokraterna hade infiltrerat den judiska församlingen i Malmö. Det är ju inget annat än hjärnspöken, säger Harry Turner.
Harry Turner har tagit beslutet att lämna Malmö.
– Som jude i Malmö uppfattar jag den antisemitiska politiken som officiell. Ilmar Reepalu förnekar att han är antisemit, men han uppfyller mina krav för att vara antisemit. Jag menar att den bedömningen bättre görs av offer än av förövare.
Jag tror Harry Turner gör rätt bedömning. Ilmar Reepalus senaste utspel och reaktionerna på det gör rimligtvis att antisemitismen stegras ytterligare. Förövarna är inte dumma, de känner att de har ledningens tysta erkännande för vad de gör.
Och Socialdemokraternas linje är att Ilmar Reepalu “kan uppfattas” som antisemitisk. Det lägger en stor del av tolkningsföreträdet och därmed skulden på de som reagerar mot Ilmar Reepalu.
Det som anas är också att antisemitismen är judarnas problem. Stefan Löfven var tvungen att träffa judiska centralrådet och tala dem till rätta – de har uppfattat Ilmar fel. Igen. Anna Ekström skriver:
Stefan Löfven har suttit i möte med Judiska centralrådet. Han borde ha kallat in Reepalu i stället. Det är Reepalu som gått över gränsen för det som är värdigt en politiker i ett demokratiskt samhälle. Den judiska gruppen ska inte behöva hantera detta över huvud taget. Det råder ingen konflikt mellan judarna och Reepalu, lika lite som det råder någon konflikt mellan judar och dem som attackerar judar i Malmö.
En person som vill bli hela Sveriges statsminister ska inte sända signalen att den judiska gruppen har ett eget problem som inte angår andra. Han ska tydligt tala om att antisemitismen inte har någon plats i Sverige och att förekomsten av antisemitism är hela nationens problem.
Claes Arvidsson var igår nöjd med Stefan Löfvens agerande och menar att han “tar tag i problemet Reepalu“. På vilket sätt, undrar jag?
Harry Turner gör rätt som lämnar Malmö. Frågan är hur tryggt resten av Sverige är för judar.