Reepalus språkbruk är antisemitiskt, so what?

Från Ekot:

Hanna Rosenthal besökte Malmö tidigare i veckan och träffade Ilmar Reepalu, men ville då inte kommentera vad som sagts. Men vid en presskonferens i Stockholm igår sa hon bland annat att Reepalus uttalanden om judar varit fördomsfulla. 

– Jag är förvånad över att hon inte kan se vad vi faktiskt gör och ge oss credit för allt det positiva. Hon var förvånad över allt det positiva som gjordes, men i bilden utåt är det återigen att kleta på mig, klistra på mig saker som jag överhuvudtaget inte delar. Klistra på mig att jag är någon sorts antisemit och sådana saker. Det förvånar mig att hon gör på det sättet, säger Ilmar Reepalu. 

Vid presskonferensen i Stockholm i går deltog också integrationsminister Erik Ullenhag. Både han och Hanna Rosenthal sa att Reepalus uttalanden solkar bilden av Sverige utomlands.

Jonathan Leman kommenterade händelsen i Studio Ett.

Ilmar Reepalu har återigen blivit “missförstådd”. Men händelsen tillför inget nytt, efteresom konsensus numer är att Ilmar Reepalu uttryckt sig “problematiskt”, “grumligt” eller annat. Integrationsministern har understrykit detta.

Naomi Abramowicz skriver:

Trots det ramaskri som Reepalus uttalande väckte så var det förvånansvärt nog flera journalister som underströk att Reepaluinte alls var antisemit. Karl Rydå, ledarskribent i UNT, uttalade sig på följande vis i en ledarartikel om Reepalu; ”Ilmar Reepalus uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt.” Ulrika Knutson, skribent i Fokus, använder en liknande retorik; ”Jag påstår inte att den gamle arkitekten Ilmar Reeplau skulle vara antisemit – långt därifrån!”.

Hur extrema uttalanden ska Reepalu behöva komma med för att hans uttalanden ska behöva betraktas som antisemitiska; räcker inte hans meritlista på den fronten? Är det först när klampande stövlar och en tysk brytning hörs som man kan tillstå att detta faktiskt är antisemitism? Rädslan för att yppa ordet ”antisemit” verkar tyvärr större än den rädsla som finns för den faktiska antisemitismen.

Som Jackie Jakubowski skrev i DN: Att ständigt förringa flagranta uttryck för judehat stryper debatten

Det är nämligen i Sverige möjligt att stödja, urskulda, ja till och med uttrycka judefientliga åsikter utan att uppfattas som – och kallas – antisemit. Den som insisterar på att tala klarspråk om dem som sprider judehat och kallar dem vid deras rätta namn (om dessa inte är Sverigedemokrater eller gamla nazister) får finna sig i att bli anklagad för att ha en dold politisk agenda eller gå Israels ärenden. Det tycks vara värre att påstå att någon är antisemit än att vara det.

Reepalu har uttryckt sig antisemtiskt. What else is new? Socialdemokraterna har fortsatt förtroende för Reepalu. Shneur Kesselman blir fortsatt förföljd på Malmös gator.

Vad som däremot är riktigt viktigt för vänstern är att Paulina Neuding formulerat sig otydligt/klumpigt när hon belyste antisemitismen. Nu är det dags att välja sida.

Som Johan Ingerö skrev på twitter:

Eltahawy: Varför hatar dom oss?

Mona Eltahawy skriver i Foreign Policy om arabiskt kvinnohat: Why Do They Hate Us?

Name me an Arab country, and I’ll recite a litany of abuses fueled by a toxic mix of culture and religion that few seem willing or able to disentangle lest they blaspheme or offend. When more than 90 percent of ever-married women in Egypt — including my mother and all but one of her six sisters — have had their genitals cut in the name of modesty, then surely we must all blaspheme. When Egyptian women are subjected to humiliating “virginity tests” merely for speaking out, it’s no time for silence. […]

Not a single Arab country ranks in the top 100 in the World Economic Forum’s Global Gender Gap Report, putting the region as a whole solidly at the planet’s rock bottom. Poor or rich, we all hate our women.

En mycket viktig text och ett mycket viktigt fenomen som duckas för av de flesta av världens feminister. Läs den i sin helhet. Elthawy skriver också om vad som måste göras:

First we stop pretending. Call out the hate for what it is. Resist cultural relativism and know that even in countries undergoing revolutions and uprisings, women will remain the cheapest bargaining chips. You — the outside world — will be told that it’s our “culture” and “religion” to do X, Y, or Z to women. Understand that whoever deemed it as such was never a woman. The Arab uprisings may have been sparked by an Arab man — Mohamed Bouazizi, the Tunisian street vendor who set himself on fire in desperation — but they will be finished by Arab women.

Men jag tycker Elthawy själv duckar. För det framstår som ganska uppenbart varför de arabiska männen hatar sina kvinnor: För att deras religion föreskriver det.

Kan man gilla Billy Bragg?

Jag kallar mig pophöger och jag menar det – därför kommer jag självklart besöka Way out West i höst. Jag har lyssnat in mig på de artister som kommer, och bland dem finns även vänstertrubaduren Billy Bragg. Hans senaste skiva Fight Songs har fått sig en genomlyssning.

Min första kontakt med Billy Bragg fick jag genom Mermaid Avenue-albumen med tonsatta texter av Woody Guthrie. Dom skivorna är bara lätt politiska. Men Fight songs är klassiska vänsterlåtar.

Bland annat finns där Bush War Blues och Price of Oil. Ni förstår säkert vad det handlar om, klassisk Bush-bashning.
Eller låten The Lonesome Death of Rachel Corrie – en hyllning till ISM-aktivisten som dödades när hon försökte hindra en israelisk bulldozer från att röja skog mot gränsen till Egypte/demolera en oskyldig palestiniers hem (se Wikipedia).

Billy Bragg är väl inte annorlunda än vilken yttervänster som helst. Massor av känslor, anti-kapitalism som manifesterar sig i västhat. En tro att man är moraliskt överlägsen och leder någon slags rättfärdig kamp mot människors egoism.

I fallet Rachel Corrie är det särskilt intressant. Enligt IDF försökte Rachel Corrie hindra israeliska bulldozers när de röjde skog mot egyptiska gränsen, eller när de rev hus som rymde smuggeltunnlar mot Egypten. Detta under pågående beskjutning från palestinska krypskyttar.

Rachel Corrie är de facto en kombattant för Hamas. Och hon får en snyftig hyllningslåt om hur hon trodde på “non-violent resistance”. Vad är icke-våld värt om man stöttar kombattanter som använder våld?

Sen är det ju hela det här kittet med att palestinierna vill förstöra Israel och att deras hat driver mellanösternkonflikten. Men det kanske man inte ska begära av en vänstertrubadur att se igenom.

Erik Helmersson hyllade Billy Bragg på twitter idag.

Twitterdialog om Billy Bragg

Jag är kluven. Känns oerhört typiskt liberalt att alltid gulla med vänstern.

Men en känsla som glädjer när man hör Billy Bragg är minnena från 90-talet när den här typen av musik faktiskt togs på allvar. Ju mer tiden går känns vänstern passé, och då blir det kanske lättare att hylla en agitator som Billy Bragg.

S upphöjer ful fisk

Per Gudmunson bloggar om hur Socialdemokraterna i Stockholms stad väljer en problematisk person till sin arbeterarekommun:

I helgen valdes Omar Mustafa in i styrelsen för Stockholms arbetarekommun, det vill säga styrelsen för Socialdemokraterna i Stockholms stad. Omar Mustafa är ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige (IFIS), och har som sådan utmärkt sig för att hårdnackat försvara att den antisemitiske Salah Sultan inbjudits som gäst till organisationens stora konferens.

Islamiska förbundet i Sverige betraktas som knutet till Muslimska Brödraskapet. SVT:s Uppdrag Granskning beskrev i ett reportage 2006 Brödraskapets taktik i Sverige.  […] 

Brödraskapets taktik riktar sig heller inte enbart mot Socialdemokraterna – exempelvis är IFIS förre ordförande Abdirisak Waberi riksdagsman för Moderaterna. […]

Jag vill vara tydlig med att påpeka att jag inte tror att Omar Mustafa är antisemit eller att Abdirisak Waberi tycker att det är okej att makar slår sina fruar. Men uppenbarligen anser de att de har som uppgift att stärka islam i Sverige genom att försvara alla uttryck av islam, även de problematiska uttrycken.

Roland PM beskrev i SvD igår islams moraliska övertygelser som en “åder av friskt vatten”. Jag håller med Rolands hållning i princip. Men min känsla är att de organiserade muslimska förbunden i Sverige inte känns särskilt positiva.
Som bland annat Gudmundson upprepade gånger vittnat om finns stora problem med antisemitism och extremism. Ådern känns inte helt frisk.

Och dessutom finns den problematiska tendensen att försvara islams alla uttryck. Samma sak upplevde jag när jag pressade muslimer för fred och rättvisa i Almedalen.

Aagård: “Israel mördar barn”

Anna Ekström bloggar om en Aftonbladet-text idag. I en recension av en bok om Folke Bernadotte passar Aftonbladets Martin Aagård på att slå fast att Israel “mördar och svälter barn i Gaza”.

Jag passade på att fråga honom mer i detalj om hur det gick till när Israel planerade dödandet av barn. Men Aagård svarade undvikande.

Den här frågan duckade han särskilt hårt:

. hur ser du på likheter mellan antisemitiska myter om ritualslakt av barn och slentriananklagelser om att Israel mördar barn?

Immigration: Ljus eller mörk framtid?

Axess hade för ett tag sedan en mycket läsvärd text om Malmö: Rapport från en belägrad stad

När jag går tillbaka till bilen tar jag en sväng bort till den arabiska restaurangen Abu Nouas, på Ystadvägen, drygt hundra meter från Sevedsplan. Förr hette den Wendi’s. Hösten 2004 mördades en av ägarna, den unga kinesiskan Yixi Zhou, när krögarparet överfölls inne på restaurangen av ett ungdomsgäng från Hermodsdal. 

Jag följde rättegången. Gärningsmännen såg tagna och ångerfulla ut men gänget på åskådarplats provocerade med sin stil, sina leenden och en till synes total avsaknad av empati. En av dem, med irakisk bakgrund, härmade Wendi med en rasistisk rörelse mot ögonen samtidigt som denne gråtande beskrev hur hans hustru kämpade mot mördarna med en dammsugarslang. Den eroderade empatitröskeln drabbade mig som ett slag isolar plexus och ingenting som hänt i Malmö sedan dess har chockat mig som det.

Texten är som synes väldigt mörk, men innehåller också strimmor av hopp.

Hélène Lagercrantz är rektor på Örtagårdsskolan i Rosengård. Hon har varit där i tio år och går i pension senare i år. Två barn till den mördade mannen på Fosievägen går här, pojken som fick benet amputerat efter en nyårsraket går här och för någon vecka sedan besköts en praktikant på skolan på Hårds väg, gatan som leder till skolan.  […]

– Hur ser du på framtiden?
– Malmös framtid som stad är nog ljus. Hur det kommer att se ut på Rosengård är det svårt att sia om. Om tiderna blir bättre och om det skapas arbete för fler boende på Rosengård tror jag att även Rosengård har en chans.

Även andra som intervjuas uttrycker hopp för framtiden.

Det officiella politiska samtalet om migration saknar som jag upplever det verklighetsförankring. Det officiella Sverige duckar för de svåra frågorna om immigration, kultur och kriminalitet. Samtidigt fortsätter invandringen hög takt. Det är i städer som Malmö och Södertälje konsekvenserna blir som tydligast.

Mängder med människor kommer hit utan att kunna uppfylla de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden. Det finns två vägar, antingen liberaliserar man arbetsmarknaden och sänker ingångslönerna. Eller så stryper man invandringen.

Den tredje vägen, som vi följer nu, var leder den? Jag vet faktiskt inte vad den officiella politiska visionen är för immigrationen. Som jag upplever det finns det ingen plats för detta i den allmänna debatten. Den svenska immigrationspolitiken är bra som den är, och den som påstår något annat, eller ställer kritiska frågor, har inte rent mjöl i påsen.

Det inofficiella politiska samtalet som förs bland invandringskritiska som Avpixlat och Merit Wager är verklighetsförankrat. De fokuserar på verkliga problem med kopplingar till migration, men kan överdriva det negativa. Ibland slår också det uppenbart främlingsfientliga igenom (anm, ej hos Wager).

Vad är en realistisk prediktion? Johnny Munkhammar ser en ljusnande framtid: Tydligt minskande utanförskap. Kan Sverige lyckas trots bristande migrationspolitisk kontroll, obefintlig politisk debatt och dåligt fungerande polis?

Accelererande brottslighet i förorterna

Martin Margren, polis och bloggare, skriver om en utryckning till Rinkeby:

Vi skickas däremot till Rinkeby då han sprungit i den riktningen. Då vi parkerar precis utanför tunnelbanan så börjar förolämpningarna hagla inifrån biljetthallen där ett gäng på ca 15 lokala ungdomar hänger vid spärrarna. “Äckliga grisar”. “Snuthoror”. Med mera. När vi kliver ur så ber vi en man ifrån “Lugna Gatan” att hålla koll på vår bil då vi vet vad som händer annars. Vi är mycket tydliga. […] 

Vi går ner och vaktar vid spåret. Kort därefter får vi höra att mannen har hittats och nu förs upp på Rissnesidan. På väg upp möter vi SLs ordningsvakter. En av dem säger till kollegan att han sett hur de bryter gatsten utanför. Han hade dock inte gjort något åt detta, utan fortsatt ned. Då vi kommer upp så visar det sig att någon slängt en gatsten ett tiotal gånger på vår bakruta. Det blev inget genomslag eftersom rutan är laminerad, men halva bilen är full med glassplitter. 

Kollegan, som fått syn på killen ifrån Lugna Gatan påpekar att han skulle hålla koll på vår bil. Han svarade att han hade behövt gå på toa. Vi var nere i max tio minuter… Det visade sig även att SLs ordningsvakter hade parkerat och bevakat sin bil utom synhåll för ingången och vår bil.

Martin skriver vidare:

Ibland undrar jag om folk i allmänhet och politiker i synnerhet har någon aning om hur illa det står till i flera av de segregerade förorterna. Att subkulturer där stora ungdomsgrupper fostras in i kriminalitet tillåts frodas och spridas. Att många ungdomar definierar sig i motsatsförhållande till samhället till den grad att de attackerar polis och brandkår. 

Och de som framförallt blir lidande av den här trista utvecklingen är varken vi poliser eller allmänheten (trots att folk ifrån dessa områden är extremt överrepresenterade bland regionens yrkeskriminella). Det är den stora majoriteten av laglydiga invånare i samma segregerade förorter som inte kan känna sig trygga i sin egen hemmiljö.

Martins kollega Ashkan Kashbi menar dock att kriminaliteten kommer lämna förorterna och påverka resten av samhället. Vilket verkar rimligt.

Han skriver också om att många av de brott som anmäls skulle kunna utredas, men läggs ned.

Utvecklingen i förorterna borde rimligen vara accelererande, givet att invandringen fortsätter i hög takt. Förorterna fylls på med rotlösa ungdomar som inte hittat sin plats. De blir ett lätt byte för utanförskap och kriminalitet.

Det svenska politiska etablissemanget duckar för den här utvecklingen – frågorna är för svåra. Men utvecklingen fortsätter och den kommer rimligtvis påverka oss.

Media kan göra mycket. Aftonbladets Polisgranskning är ett mycket viktigt initiativ som också borde kunna ta sig ut till förorten.

Antirasism som ideologiskt vapen

Drevet mot Paulina Neudin har till slut letat sig ut i traditionella medier. Det är Jonathan Leman från Expo som för någon dag sedan skrev på Expressen Kultur.

Neuding glider mellan att diskutera vissa individers förföljelse av judar till att räkna hur många nyfödda som heter Mohammed och diskutera kriminalitet bland personer med utländsk bakgrund och i det sammanhanget avfärda sociala och ekonomiska bakomliggande förklaringar. 

Det är farligt när etablerade debattörer uttrycker sig på ett sätt som närmar sig intoleranta gruppers resonemang.

Alltså, om man avfärdar “sociala och ekonomiska bakomliggande förklaringar” är ute på tunn is.

Tino Sanandaji på bloggen Super-Economi bryter ned diskussionen om Paulina Neuding: The “Mystery” of rising Antisemitism in Malmö

Let’s repeat the results found in the government survey of Antisemitism. Among Muslims adults in Sweden, 39% score high on the Antisemitism index. Among all adults in Sweden, including immigrants and natives, the number is 5%. Among native born Swedish adults, the number is 3%.

Knowing this order of magnitude disparity, it is close to a mathematical certainty that rising Muslim population share in Malmö will increase the prevalence of Antisemitism. Only strong and implausible forces in the opposite direction could prevent this, e.g. Muslims with anti-Semitic views abandon them when they arrive in Malmö and Malmö alone.

Indeed, Antisemitism has risen in Malmö as the population share from the middle east has risen. The Jewish Association themselves point to Muslim immigrants as the driving source. Occam’s Razor suggests to anyone with a minimum analytical ability that the two trends are connected. If you have this minimum level of logic, you also understand that this does not imply that all, most, or even a high percentage of Muslims commit such crimes. It’s just that the percentage is even smaller among native Swedes. […]

There are lots of admirable things about Sweden. However, it’s hard to defend a society that makes math a Thoughtcrime.

Lemans analys är precis det som Sanandaji pekar på – logiken görs till ett hatbrott. Det är förbjudet att inte acceptera  vänsterns förklaringsmodeller med sociala och ekonomiska faktorer för situationen i Malmö.

Detta resonemang är att förneka verkligheten. Och när nu Paulina Neuding tvingats löpa gatlopp – är det då inte naturligt att ge sig på de som är hennes rapportörer, judarna i Malmö? Även de menar ju att de som förföljer dem uteslutande är muslimer. Med vänsterns logik är de då nästan att jämställa med rasister.

Antirasister borde tänka ett varv till innan man ger sig till den här typen av resonemang.

Slopat identifikationskrav vid anhöriginvandring

Merit Wager bloggar om att migrationsverket nu avskaffar identifikationskravet för anhöriginvandring

I Sverige har man också tagit bort kravet på att asylsökande ska kunna styrka sin identitet och väntar därför en mycket stor ökning av anhöriginvandrare (läs mer på Migrationsverkets sajt), främst av somalier, påstått eller faktiskt från Somalia, som är undantagna försörjningskravet.  

De behöver inte heller styrka sin identitet utan man ska, via dna-prov, kontrollera om den som vill anhöriginvandra (som vi inte vet vem han/hon är) är släkt med den person som fått PUT i Sverige (som inte heller har styrkt sin identitet).

En migga skrev tidigare till Merit Wager om detta:

Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer […]

Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.

Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad, påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

När man läser Merit Wagers bok med vittnesmål från “miggor” blir det klart att Migrationsverket fungerar mycket dåligt. Man lever inte upp till lagens krav, eller också har man hittat undantag.

Människor behöver inte styrka sin identitet. Effekten blir en i praktiken oreglerad invandring. Vilket i sin tur skapar en grogrund för trafficking och att människor kommer till Sverige på fel grunder. Vilket i sin tur slår undan benen på asylrätten och vår lagstiftning.

Diskussionen om invandring borde inte i första hand handla om hur stor invandringen ska vara. Den borde handla om hur migrationen fungerar idag och hur våra lagar efterlevs.

 

Betnér inkonsekvent och dåligt påläst

Igår gick andra avsnittet av Betnér direkt som man kan titta på via Kanal 5 Play. Det är ett riktigt intressant koncept med Betnér som en annorlunda programledare som tar ställning. Betnér har gjort sig känd som libertarian, orädd och rätt smart. Därför hade jag rätt höga förväntningar.

Gårdagens avsnitt handlade om religion. Inbjudna var Siewert Öholm, Helle Klein och Cherin Awad. Betnér har själv en bakgrund som kristen, men är numer ateist. Han var uppenbart påläst om kristendomen och grillade framför allt Siewert Öholm med citat ur bibeln.

Han refererade bland annat till bibeln som “den här boken som är full av sagor och påhitt”. Men om Koranen sa Betnér urskuldande: “Jag kan inte koranen tillräckligt väl måste jag erkänna”.

Öholm menade tidigt i programmet att man måste förhålla sig till gamla testamentet. Det tolkade Betnér som att Siewert Öholm menade man måste följa allt som står där.
Sedan håller han upp bibeln och säger “den här boken som är full med sagor och påhitt”

Hossein Madanee ställde en relevant fråga på twitter

Skulle Magnus Betnèr våga hålla Koranen i handen o säga samma sak han sa om Bibeln?!!

Nu sa inte Betnér särskilt allvarliga saker om Bibeln. Men han sa inget om Koranen, trots att där finns mängder med riktigt problematiska citat.

När Cherin Awad får säga sin syn på koranen säger hon:

“det finns nog en ganska grundläggande syn att man ska ta boken, koranen, som den är”

Trots detta kommer inga kritiska frågor till Cherin Awad. (UPPDATERING: Cherin Awad mildrade sedan sitt ställnigstagande och menade att koranen ska tolkas). Istället driver Betnér linjen att Siewert Öholm är bokstavstroende. Sen kommer denna passage som jag tycker är talande:

Betnér: Men om man läser bibeln som Siewert gör, då måste man väl vara emot det (jämställdhet)

Siewert Öholm: Återigen får du faktiskt tala om Jesus…

Betnér: Ja, fast nyss så talade du ju om hur viktigt gamla testamentet var för förståelsen av Jesus

Öholm: ..Jämställdheten mellan män och kvinnor… Jag tycker det är nästan hånfullt att du tar den kristna kyrkan som det dåliga exemplet där. (vänder sig mot Cherin Awad) I så fall så har väl du större problem med jämställdheten mellan män och kvinnor.

Betnér: Ja, fast nu var det ju inte det jag frågade…

Cherin Awad: Ja men nu tycker jag du hoppar på mig litegrann Siewert och det tycker jag är lite jobbigt faktiskt. Jag tycker såhär, dels så tänker jag personligen att för mig så handlar det inte om att islam skulle vara förtryckande. Däremot är jag mycket medveten om att det finns muslimer som förtrycker kvinnor.

Men för mig, jag menar, jag kan lika gärna välja att se att inom den muslimska historian så gav man kvinnor rösträtt för 1400 år sen, i Sverige fick man den 1921, till exempel. Man gav kvinnan arvsrätt, det hade man inte. Du kan ju välja att plocka och se vad du vill.

Öholm: Nä det kan jag inte alls, plocka såna här udda detaljer.

Men om du förnekar kvinnoförtrycket inom islam då tycker jag inte att du är rättvis.

Helle Klein: Men du kan väl inte generalisera och säga islam!

Öholm: Jo det kan jag.

Klein: Nä det kan du inte. Alltså det är ju en enorm generalisering. Då måste man ju i I så fall säga att hela kristenheten är för slaveriet, är för apartheid, är för förtryck av homosexuella.

Siewert Öholm: Nä, det finns inga kristna som är för slaveriet.

Betnér: Ja men det står ju här Siewert! (skratt och applåder)

Trots att Cherin Awad säger att man måste ta hela paketet med Koranen duckar Betnér för att konfrontera henne. Hon får markant färre kritiska frågor än de kristna.

Om man är programledare för ett program där representanter för två religioner är med tycker jag man kan läsa på om båda religionerna. Betnér hade till och med en koran framför sig – varför inte bläddra lite i den innan programmet?

Den stora skillnaden mellan islam och kristendomen är också den att islam lägger fokus på att man ska acceptera det som står där. Det är en mycket striktare hållning än dagens kristendom.

En sida som jag tycker Betnér kunde ha tittat på innan han höll sitt program är Thereligionofpeace.com. Där finns rikligt med Korancitat som Cherin Awad kunde ha fått kommentera. Till exempel om Koranens uppmaningar till våld. Från Thereligionofpeace.com

The Quran contains at least 109 verses that call Muslims to war with nonbelievers for the sake of Islamic rule. Some are quite graphic, with commands to chop off heads and fingers and kill infidels wherever they may be hiding. Muslims who do not join the fight are called ‘hypocrites’ and warned that Allah will send them to Hell if they do not join the slaughter.

Unlike nearly all of the Old Testament verses of violence, the verses of violence in the Quran are mostly open-ended, meaning that they are not restrained by the historical context of the surrounding text. They are part of the eternal, unchanging word of Allah, and just as relevant or subjective as anything else in the Quran.

Det hade varit väldigt intressant att höra.

Betnér klarade inte heller av att konfrontera Cherin Awad när hon lyfte fram islam som en feministisk religion. Det är faktiskt stötande att detta kan passera obemärkt givet hur kvinnor behandlas i muslimska länder.

Även om Betnér inte kan så mycket om Koranen kanske han läser tidningen? Där har det nyligen stått ganska mycket om hur kvinnor i Saudiarabien kämpar för att få köra bil. Kunde ha varit något att fråga Cherin Awad om.

Den här händelsen kunde också ha varit något för Betnér: Moroccans demand change to Islamic penal code after girl, 16, kills herself because judge forced her to marry her RAPIST

Han klarade inte heller av att säga emot Helle Klein när hon blev kränkt av att Siewert Öholm generaliserade om islam. Visst finns det moderata troende muslimer. Men den breda muslimska rörelsen är idag starkt påverkad av homofobi, kvinnoförtryckande och antisemitism. Som dessutom framförs med stöd av koranens texter. Se bara på arabvärlden.

Och i Sverige, se hur islamister kan röra sig fritt bland de svenska mainstreamuslimerna, som Gudmundson upprepade gånger rapporterat om. Eller hur kassetter med antisemitiska budskap sprids i Stockholms Moské. Eller hur judar i Malmö vittnar om att förföljelserna mot dem uteslutande utförs av muslimer.

Det är svåra frågor – men är det någon man kan förvänta sig ska ta i dessa är det Magnus Betnér i ett program om religion med en muslimsk representant närvarande.

Men han valdet att inte konfrontera henne. Istället valde han enkla poänger mot Siewert Öholm. Stundtals var det alla gäster och Betnér mot Öholm.

Missförstå mig rätt. Jag tycker Betnér Direkt var det överlägset bästa debattprogrammet jag sett på svensk TV. Jag tittar gärna igen. Men är man så bra som Magnus Betnér måste man hålla en högre nivå än så här.

Tycker gott vi kunde ha fått oss en rondellhund av Betnér.

Betnér Direkt kan ses på Kanal 5 play och jag rekommenderar det, trots min kritik, varmt.