Ilmar Reepalu har gjort det igen – återigen har han attackerat den judiska minoriteten i Malmö. Nu har han anklagat dem för att samarbeta med Sd och hota muslimer i Malmö.
Paulina Neuding skriver idag i SvD: Reepalu blundar för judarnas läge. Neuding debatterade också med Ilmar Reepalu i gårdagens studio ett.
Anna Ekström uppmärksammar att Reepalu i denna intervju faktiskt implicit anklagar judarna i Malmö för att överdriva sin situation. Det finns andra som har det värre än judarna, menar han.
Helene Fritzon som sitter i socialdemokraternas VU har uttalat sitt stöd för Reepalu. Men Stefan Löfven har uttryckt sin förståelse för judiska centralrådets bristande förtroende för Reepalu.
Till och med på vänsterkanten börjar det bubbla. Dagens Arena skrev: Problemet Reepalu och Reepalu i vägen för debatten. Lars Ohly twittrade om att “Reepalu helt tappat greppet“. Och Ulf Bjereld skriver: Det är mycket nu, Ilmar Reepalu.
Martin Liby Alonso skrev på DNs ledarsida igår: Malmö: Reepalu i klaveret – igen
När Reepalu jämställde sionism och antisemitism sa Mona Sahlin ifrån. Stefan Löfven måste naturligtvis göra samma sak nu. Sker fler feltramp bör det få större konsekvenser. En S-politiker som uttryckt sig på samma sätt om någon annan grupp som trakasserats på grund av sin etnicitet hade redan fått lämna sitt uppdrag.
Missförstå mig rätt. Ilmar Reepalu uppsåt är inte ont. Och att anklaga honom för att vara antisemit är lika felaktigt som osmakligt. Däremot är det plågsamt uppenbart att Reepalu inte förstår eller har brytt sig om att sätta sig in i vad judehatet innebär.
Expressens Karin Olsson antyder att Reepalu är antisemit, men säger det inte rakt ut. Det är det få som vågar göra.