Igår såg jag Maria Svelands långa text på DN Kultur och bläddrade förbi. Men efter att ha sett den debatt som skapats kring den har jag nu läst den – och den var precis så dålig som jag tänkte mig. Men av någon anledning verkar folk bli berörda av den.
Johan Lundberg på Axess skriver:
Efter drygt ett halvårs utredande har norska polisen tydligen inte hittat en enda knäppgök som Anders Behring Breivik har haft kontakt med inför de norska terrordåden och massmorden i somras. Icke desto mindre kan Maria Sveland i en jättelik artikel i dagens DN driva tesen att Breivik ingår som kugge i en jättelik högerkonspiration, i vilken ryms allt från ungerska extremistpartiet Jobbik till Bengt Ohlsson, Pelle Billing, Axess, Karl-Ove Knausgård och Marcus Birro.
Den asatroende Mattias Gardell finns dock på den goda sidan i Svelands världbild, vilket kan synas märkligt med tanke på att hans intresse för det fornnordiska torde utgöra en starkare länk till de framväxande nationalistiska rörelserna i Europa och Ryssland än vad man kan finna inom exempelvis Timbro (som också anses delaktiga i försöken att systematiskt driva på samhällsklimatet i riktning mot en tilltagande acceptans för högerextremism).
Medan Gardell trots sitt dokumenterade stöd för en totalitär diktator och massmördare som Muammar Gaddafi beskrivs som “lysande”, utmålas den blide bloggaren Pelle Billing som “extremist”, detta därför att den senare har en blogg där den samtida feminismen kritiseras för att vara antiliberal.
Marika Formgren på Corren skriver:
Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten. Att det kan vara svårt att integrera analfabeter får inte sägas. En sverigedemokrat får inte prata i tv, även om han är partiledare för ett parti som folket har valt in i riksdagen.
Manliga bloggare med en annan syn på jämställdhet än den radikalfeministiska bör brännmärkas och frysas ut som extremister. Teaterföreställningar som uppmanar till massmord på män, och som vänder sig till skolelever, får inte ifrågasättas.
En kristen författare som har förlorat ett barn och mötts av beskedet att det inte var ett barn utan ett foster, får inte utifrån sin kristna tro och sina personliga erfarenheter ifrågasätta svensk abortlagstiftning i en kristen tidning. Bengt Ohlsson får inte skriva att kulturvänstern är intolerant mot människor med andra åsikter, och Knausgård är ”en skäggig norrman” som borde tigas ihjäl.
Anna Ekström skriver:
Som obefläckad feminist räknar Seland däremot Mattias Gardell – utan att kritisera hans stöd för den revolutionära islamismen. […] Sveland, som berättar om hur gripen hon blev av Förintelsemonumentet i Berlin, leder här in läsaren på ett farligt villospår. Den islamistiska antisemitismen är nämligen den mest avancerade jag stött på. Det är inte så märkligt då man i snart hundra år haft tillgång till den muslimska antisemitismen, som från början var jämförelsevis mild, och den importerade kristna antijudiska föreställningsvärlden, den likaså importerade moderna antisemitismen och den samproducerade antisionismen.
Finns det några som är redo för en ny förintelse är det islamisterna. De säger det dessutom öppet – men vad är det mot kritiker av vänsterfeminism? Pär Ström och Pelle Billing har svarat Sveland.
Det är i detta samhällsklimat som Bengt Ohlsson skriver sin märkliga känslomässiga antiintellektuella text om kulturvänstern som just handlar om hans aversion inför en politiskt korrekt vänsterhegemoni.
Jag brukar inte läsa vänsterns texter för jag tycker de är både ointellektuella och ohederliga. Fredrik Segerfeldts uppmaning till vänstern att tagga ned talar för döva öron.
Det är den gamla vanliga visan – klumpa ihop alla som inte är vänster och utmåla dem som nazister, rasister och Anders Behring Breivik. Parat med känslor och hjärtan som bultar.
Johan Lundberg igen:
Om nu Maria Sveland är så intresserad av att ta reda på varför hon erfar äckel inför det faktum att Bengt Ohlsson argumenterar för en ökad åsiktspluralism där inte åsikter som är till höger om Vänsterpartiet avfärdas i termer av “tokhöger” (för att använda Svelands terminologi), borde hon kanske sätta sig in lite mer i de extremistiska rörelsernas utveckling under 1900-talet.
Till exempel genom att läsa just om hur situationen såg ut i 1930-talets Tyskland. Då skulle hon kanske kunna notera en likhet, inte mellan 1930-talets ideologier och hennes egen världsbild, men däremot mellan det totalitära tänkandet och hennes egna idéer om att alla som inte delar hennes egen världsbild, är odsinta antidemokrater vilkas åsikter hotar det civiliserade samhället.
Svelands text är pinsam men problematiskt. Vänsterns hat mot oliktänkande borde oroa och skapa debatt.