Anna Ekström skriver i Expressen om Ilmar Reepalus senaste utspel om antisemitism och Israel:
SWC nämnde även förekomsten av antiziganism, samt ökningen av antisemitiska hatbrott. Sett till den judiska minoritetens litenhet är hatbrottsfrekvensen mycket hög.
Av detta brev får Reepalu “intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från” (Sydsvenskan 25/2).
Hur kan Reepalu göra en så absurd tolkning av påpekandet att minoriteter angrips? Få skulle väl anklaga någon som uppmärksammar afrosvenskars utsatthet för att vilja tysta kritik av afrikanska stater?
Det är enbart inom den antijudiska föreställningsvärlden som Reepalus resonemang ter sig logiskt.
Ekström skriver vidare:
Förföljelsen har gått så långt att några malmöiter sett sig nödgade att hävda sin rätt att röra sig i det offentliga rummet igenkännbara som judar. Den stillsamma aktionen kallas kippapromenader. Man går i grupp. En ensam person iförd kippa eller davidsstjärna är ju en vandrande måltavla. Rabbinen Shneur Kesselman, som på grund av sin klädsel är lätt identifierbar, kan som bekant inte gå och handla utan att räkna med att bli angripen, och området kring synagogan på Föreningsgatan är en riskzon.
För kommunstyrelsens ordförande borde det vara självklart att delta i promenaderna. Det gör inte Reepalu.
Han förnekar verkligheten och sitt ämbetsansvar: “Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, sa han till Sunday Telegraph i februari förra året.
Reepalu undrar varför människor beskyller honom för antisemitism. Frågan är snarare vilka av hans fantasier om judar som inte tillhör en antisemitisk världsbild?
Utmärkt skrivet av Anna Ekström.