Slut på statsbistånd?

Detta menar nu alliansen genom biståndsminister Gunilla Carlsson. Från Ekots lördagsintervju

– Jag skulle vilja se att vi nu överger den här formen i det bilaterala svenska biståndet, säger Gunilla Carlsson.

Fyra afrikanska länder får i dag direkta svenska bidrag till sina statsbudgetar.

Det är Tanzania, Mali, Burkina Faso och Moçambique som får dela på en knapp miljard kronor.

Budgetstödet är omstritt. Samarbetsorganisationen OECD:s biståndskommitté hävdar att budgetstöd kan vara bra och kostnadseffektivt om det görs på rätt sätt, men enligt regeringen och Gunilla Carlsson överväger nackdelarna.

På EU-nivå har regeringen inget emot att det fortsätter men det direkta svenska budgetstödet ska alltså avvecklas.

– Jag hoppas att vi rätt så snart kan inleda processen med att börja avsluta det men jag vill inte sätta något årtal. Men det här är min ambition för det är också en konsekvens av det tänkande som jag nu har kring den fortsatta biståndsförnyelsen, säger hon.

Det vore oerhört väl om detta kunde upphöra ögonblickligen. Någon här som tror att ett budgetstöd till diktaturer eller halvdiktaturer kommer folket till del? Tänk också på den enorma korruption som finns i u-länder.

Men såvitt jag vet betalar Sverige statsbistånd till Palestina, och stöttar bland annat Fatahs hatpropaganda, terrorhyllningar och antisemitism. Våra biståndspengar går också till rent kontantstöd till dömda terrorister som frisläpptes. Eventuellt är det inte direkt stöd, utan indirekt – vilket får anses vara en klen tröst.

Carlsson kommenterar vidare:

Gunilla Carlsson skärper tonen när det gäller att kräva att biståndsmyndigheter och organisationer ska redovisa praktiska resultat av hur biståndspengarna används.

Enligt biståndsministern pratas det för mycket i svensk biståndsverksamhet.

– Det är kurser, konferenser, resor och prat, prat, prat! Det är ju denna pratbluff som behöver avslöjas, säger Gunilla Carlsson.

Det sker ingen granskning av det som uträttas inom traditionellt bistånd. Ytterligare ett argument att dirigera biståndet i andra kanaler, som t ex Swedfund. Eftersom Swedfund är ett företag är journalisterna på detta som illrar – vilket är utmärkt. Bistånd måste granskas.

Vill återigen tipsa om Fredrik Segerfelds bok Biståndets dilemman. Så här skriver han om bistånd:

Utvecklingsbistånd kan bara fungera där det inte behövs. Och där det behövs fungerar det inte. Dessutom kan vi inte bygga upp fungerande politiska system i andra länder samtidigt som vi dikterar vad dessa system ska bedriva för politik. Vidare är det omöjligt att med bistånd från en stat till en annan komma runt de makthavare i fattiga länder som utgör utvecklingens främsta hinder.

Detta är tre dilemman som gör tanken på ett fungerande bistånd omöjlig. 

Läs en recension av Biståndets dilemman här.

Det är skrämmande att tänka på hur mycket pengar som Sverige lägger på bistånd när både forskning och sunt förnuft pekar på att deti bästa fall inte ger någon effekt.

Ask: Brottsuppklarningen måste öka

Igår skrev Beatrice Ask på Expressens debattsida: Så kan Sverige få en fungerande polis

Polisens effektivitet är en fråga som ständigt är aktuell i debatten. Det finns all anledning att ställa krav på en effektiv och tillgänglig polis som förebygger och klarar upp fler brott. På senare år har alliansregeringen tillfört 7,5 miljarder kronor till rättsväsendet. Det är, med alla mått mätt, en exempellös investering i vår gemensamma trygghet och säkerhet. Vi har nu mer än 20 000 poliser i landet och förväntningarna på att tillskottet av fler poliser ska ge resultat är höga.

Samtidigt visar ny statistik från rikspolisstyrelsens att rättsväsendet bara klarade upp 16 procent av de anmälda brotten under förra året. Högst uppklarningsprocent har narkotikabrott och trafikbrott 65 procent, respektive 58 procent medan bara 2,5 procent av alla stölder och inbrott klarades upp.

För regeringen står det helt klart. Brottsuppklarningen måste öka. 

När man lusläser artikeln ser man att Ask själv inte har påstått att polisen inte fungerar. Det är Expressens rubriksättare som har spetsat till artikeln – ett oskick om ni frågar mig.

Hursomhelst har Ask lite olika idéer om hur man kan förbättra polisens arbete:

Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning som inom kort ska lämna förslag till en ny polisorganisation. Kommittén har analyserat i vilken utsträckning polisens organisation är ett hinder för de krav regeringen ställer på högre kvalitet, ökad kostnadseffektivitet, ökad flexibilitet och väsentligt förbättrade resultat i polisens verksamhet. Med utgångspunkt av slutsatserna kommer kommittén lämna förslag till en helt eller delvis ny organisation.

Detta låter som det viktigaste förslaget och utredningen borde rimligen komma fram till att polisen ska vara en organisation istället för en för varje län som idag. Utöver det skriver Ask om andra åtgärder som jag inte kan bedöma.

Bra att saker och ting görs, men polisens misslyckande skvätter tillbaka på Beatrice Ask. Hon har varit ansvarig under ganska många år nu och har inte gjort något väsen av sig allt.

I grund och botten handlar detta om att rättspolitik inte är något som engagerar svensk media eller politiskt etablissemang. Sjukersättning och a-kassa är viktiga frågor men den fundamentala fråga för ett samhällle är att polisen skyddar oss från brott. Torsten Flinks rump-chock är mindre viktig än att polisen klarar upp 16% av brotten.

Beatrice Ask har inte gjort ett bra jobb som justitieminister. Om Ask plötsligt börjar se att polisen inte fungerar borde hon också börja prata om sitt eget ansvar.

“Unga muslimer en sekt”

Läste en mycket intressant artikel av artisten Kadafi Hussein på Newsmill igår: Sluta fjäska för sekten Unga Muslimer

Som ung svensk muslim blir jag arg att jag ska företrädas av en homofobisk, antisemitisk sekt. Det som gör mig ännu mer ledsen är att de får miljoner i bidrag av staten. Med sina pengar försöker de stoppa all ärlig debatt om muslimer och Europa. Under hösten dök Kharraki upp på våra seminarier om “Islam och Europa” i Tensta Träff och tillsammans med kompisarna från muslimska mänskliga rättighetskommittén gjorde de allt för att förstöra möten.

Alla som har gått på Föreningen Tensta Träffs seminarier är inte förvånade över att Sveriges Unga Muslimer bjuder in homofober och antisemiter till konferensen. Vi har ju sett hur föreningens ordförande Mohammed Kharraki har uppträtt på de seminarierna och man kan inte säga att han har någon respekt för demokratiska mötesformer. Det låter som dåligt skämt när han säger att organisationen Sveriges unga muslimer” står för mångfald och är mot extremism i alla dess former” […]

Nu har Sveriges Unga muslimer tillsammans med Muslimska mänskliga rättighetskommittén börjat med egna möte i Tensta Träff. Den 23 februari hade de öppet möte där de hade bjudit in de som stod utanför Folkets Hus och förhindrade ungdomar att komma in festlokalen. I lokalen satt män och kvinnor på var sin sida och man fick inte sitta blandat. Som vanligt styrde miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan allt men han satt längs bak i lokalen. Jag undrar om Miljöpartiet står för att kvinnor och män inte får sitta bredvid varandra?

Den här artikeln är gammal (uppdaterad februari 2011) men fortfarande mycket relevant. Det finns ingen särskild granskning av extremismen bland det svenska islamska etablissemanget utöver den som Gudmundson gör på fritiden.

Det finns inget som pekar på att artikeln har blivit mindre relevant nu. Gudmundson skriver idag att det finns 200 jihadister i Sverige och att landet är ett centrum för Al-Shabaab som numer är en del av Al Qaida.

Svelands hatiska text om hat

Igår såg jag Maria Svelands långa text på DN Kultur och bläddrade förbi. Men efter att ha sett den debatt som skapats kring den har jag nu läst den – och den var precis så dålig som jag tänkte mig. Men av någon anledning verkar folk bli berörda av den.

Johan Lundberg på Axess skriver:

Efter drygt ett halvårs utredande har norska polisen tydligen inte hittat en enda knäppgök som Anders Behring Breivik har haft kontakt med inför de norska terrordåden och massmorden i somras. Icke desto mindre kan Maria Sveland i en jättelik artikel i dagens DN driva tesen att Breivik ingår som kugge i en jättelik högerkonspiration, i vilken ryms allt från ungerska extremistpartiet Jobbik till Bengt Ohlsson, Pelle Billing, Axess, Karl-Ove Knausgård och Marcus Birro. 

Den asatroende Mattias Gardell finns dock på den goda sidan i Svelands världbild, vilket kan synas märkligt med tanke på att hans intresse för det fornnordiska torde utgöra en starkare länk till de framväxande nationalistiska rörelserna i Europa och Ryssland än vad man kan finna inom exempelvis Timbro (som också anses delaktiga i försöken att systematiskt driva på samhällsklimatet i riktning mot en tilltagande acceptans för högerextremism). 

Medan Gardell trots sitt dokumenterade stöd för en totalitär diktator och massmördare som Muammar Gaddafi beskrivs som “lysande”, utmålas den blide bloggaren Pelle Billing som “extremist”, detta därför att den senare har en blogg där den samtida feminismen kritiseras för att vara antiliberal.

Marika Formgren på Corren skriver:

Kort sagt är Maria Sveland upprörd över att människor med andra åsikter än hennes, får möjlighet att framföra dessa åsikter i offentligheten. Att det kan vara svårt att integrera analfabeter får inte sägas. En sverigedemokrat får inte prata i tv, även om han är partiledare för ett parti som folket har valt in i riksdagen. 

Manliga bloggare med en annan syn på jämställdhet än den radikalfeministiska bör brännmärkas och frysas ut som extremister. Teaterföreställningar som uppmanar till massmord på män, och som vänder sig till skolelever, får inte ifrågasättas. 

En kristen författare som har förlorat ett barn och mötts av beskedet att det inte var ett barn utan ett foster, får inte utifrån sin kristna tro och sina personliga erfarenheter ifrågasätta svensk abortlagstiftning i en kristen tidning. Bengt Ohlsson får inte skriva att kulturvänstern är intolerant mot människor med andra åsikter, och Knausgård är ”en skäggig norrman” som borde tigas ihjäl. 

Anna Ekström skriver

Som obefläckad feminist räknar Seland däremot Mattias Gardell – utan att kritisera hans stöd för den revolutionära islamismen. […] Sveland, som berättar om hur gripen hon blev av Förintelsemonumentet i Berlin, leder här in läsaren på ett farligt villospår. Den islamistiska antisemitismen är nämligen den mest avancerade jag stött på. Det är inte så märkligt då man i snart hundra år haft tillgång till den muslimska antisemitismen, som från början var jämförelsevis mild, och den importerade kristna antijudiska föreställningsvärlden, den likaså importerade moderna antisemitismen och den samproducerade antisionismen. 

Finns det några som är redo för en ny förintelse är det islamisterna. De säger det dessutom öppet – men vad är det mot kritiker av vänsterfeminism? Pär Ström och Pelle Billing har svarat Sveland.

Det är otroligt att en liberal tidning kan ha en redaktion som DN Kultur. Som dessutom släpper igenom en text med rena språkliga fel. 

Det är i detta samhällsklimat som Bengt Ohlsson skriver sin märkliga känslomässiga antiintellektuella text om kulturvänstern som just handlar om hans aversion inför en politiskt korrekt vänsterhegemoni.

Det saknas ett komma efter känslomässiga. Men det kanske är ett konstnärligt uttryck?

Jag brukar inte läsa vänsterns texter för jag tycker de är både ointellektuella och ohederliga. Fredrik Segerfeldts uppmaning till vänstern att tagga ned talar för döva öron.

Det är den gamla vanliga visan – klumpa ihop alla som inte är vänster och utmåla dem som nazister, rasister och Anders Behring Breivik. Parat med känslor och hjärtan som bultar.

Johan Lundberg igen:

Om nu Maria Sveland är så intresserad av att ta reda på varför hon erfar äckel inför det faktum att Bengt Ohlsson argumenterar för en ökad åsiktspluralism där inte åsikter som är till höger om Vänsterpartiet avfärdas i termer av “tokhöger” (för att använda Svelands terminologi), borde hon kanske sätta sig in lite mer i de extremistiska rörelsernas utveckling under 1900-talet. 

Till exempel genom att läsa just om hur situationen såg ut i 1930-talets Tyskland. Då skulle hon kanske kunna notera en likhet, inte mellan 1930-talets ideologier och hennes egen världsbild, men däremot mellan det totalitära tänkandet och hennes egna idéer om att alla som inte delar hennes egen världsbild, är odsinta antidemokrater vilkas åsikter hotar det civiliserade samhället. 

Svelands text är pinsam men problematiskt. Vänsterns hat mot oliktänkande borde oroa och skapa debatt.

Hirsi Ali: Krig mot kristna i den muslimska världen

På The Daily Beast skriver Ayaan Hirsi Ali om förföljelsen av kristna i den muslimska världen:

We hear so often about Muslims as victims of abuse in the West and combatants in the Arab Spring’s fight against tyranny. But, in fact, a wholly different kind of war is underway—an unrecognized battle costing thousands of lives. Christians are being killed in the Islamic world because of their religion. It is a rising genocide that ought to provoke global alarm. […]

In recent years the violent
oppression of Christian minorities has become the norm in
Muslim-majority nations stretching from West Africa and the Middle East
to South Asia and Oceania. In some countries it is governments and their
agents that have burned churches and imprisoned parishioners. In
others, rebel groups and vigilantes have taken matters into their own
hands, murdering Christians and driving them from regions where their
roots go back centuries.

Men detta har inte inte väckt någon större uppmärksamhet. Hirsi Ali analyserar:

The media’s reticence on the
subject no doubt has several sources. One may be fear of provoking
additional violence. Another is most likely the influence of lobbying
groups such as the Organization of Islamic Cooperation—a kind of United
Nations of Islam centered in Saudi Arabia—and
the Council on American-Islamic Relations.
Over the past decade, these
and similar groups have been remarkably successful in persuading leading
public figures and journalists in the West to think of each and every
example of perceived anti-Muslim discrimination as an expression of a
systematic and sinister derangement called “Islamophobia”—a term that is
meant to elicit the same moral disapproval as xenophobia or homophobia.

But
a fair-minded assessment of recent events and trends leads to the
conclusion that the scale and severity of Islamophobia pales in
comparison with the bloody Christophobia currently coursing through
Muslim-majority nations from one end of the globe to the other. The
conspiracy of silence surrounding this violent expression of religious
intolerance has to stop. Nothing less than the fate of Christianity—and
ultimately of all religious minorities—in the Islamic world is at stake.

Visst finns det en stor rädsla att uppmärksamma muslimska gruppers våld. Ekot har till exempel skrivit om pogromerna mot kristna i Egypten som “religionsbråk”.

Svensk media generellt är extremt fast i maktperspektiv. Kristna ses som starka och kan därmed inte förtryckas. Muslimer ses som svaga och kan därmed inte förtrycka. Ungefär så avancerat är medieperspektivet.

Erik Helmerson skrev också om ämnet nyligen på DNs ledarsida: Bryt tystnaden om våld mot kristna.

Beklagligt utspel av FPs Hamilton

Igår skrev Carl B Hamilton på DN Debatt: Wallenbergs anda finns inte i riksdagen

Eftersom jag är en varm Europavän och vill att Sverige ska ansluta sig till EU:s finanspakt har jag stöttat uppgörelsen och medverkat i förhandlingen. Samtidigt skäms jag över hyckleriet och känner äckel inför de dubbla budskapen. Vi svenska politiker hyllar år 2012 vid tillfälle efter tillfälle den svensk som under 1900-talet mer än de flesta stått för solidaritet med andra i Europa – samtidigt som vi vill minimera svenska åtaganden och maximera svenska krav. Det är för mig motsatsen till ett agerande i Raoul Wallenbergs anda.

Folkpartiets EU-vänliga linje har på sista tiden blivit allt mer uppskruvad. Det är respektingivande att trots motstånd vara ett europavänligt parti. Men Hamiltons artikel är den sista i linjen med mer eller mindre extrema utspel.

Tonen blir allt mer och mer uppskruvad och har nu nått vägs ände – den som är kritisk till EU är emot Raul Wallenbergs anda och mer eller mindre för en utveckling som riskerar att leda till en ny förintelse. Det är inte en linje som inger respekt.

Följaktligen har satirisk kommentarer droppat in, Viktor Barth-Kron har t ex förutspått Carl B Hamiltons framtida utspel.

Kritiska inlägg har kommit från Mathias Sundin, Adam Cwejman och Peter Wolodarski.

Folkpartiets ledning behöver ta en rejäl intern diskussion kring vilken linje man driver. Den nuvarande har helt ballat ur.

Alliansen i Östergötland: Höj landstingsskatten!

Häromdagen slog en överraskande politisk nyhet ned som en bomb i Östergötland – Alliansen vill höja landstingsskatten:

– Det har inte varit ett lätt beslut, säger Marie Morell (M) om det överraskande beskedet, som kom i form av en debattartikel som M, FP, C, KD och Vrinnelistan idag på eftermiddagen skickade till Corren.
Hon ger inget besked om hur stor höjningen blir, det beslutas under våren. Men höjningen blir “minst” i nivå med oppositionens förslag till höjd skatt som är 50 öre.
Det är framförallt kraftigt höjda lokalkostnader, som väntar vården när US även Vrinnevisjukhuset byggts om och ut, som fått den politiska ledningen att överge sitt länge hårdnackade motstånd mot att höjd skatt.

Det handlar alltså om att radera ut ett eller flera av regeringens jobbskatteavdrag. Och detta i en region som redan halkar efter rikssnittet vad det gäller arbetslöshet.

Detta kom som en fullständig överraskning och nu börjar det puttra bland borgerliga i Östergötland. Moderata Norrköpings tidningar uppmanar nu sina väljare att rösta på Socialdemokraterna

Moderaterna i landstinget vill höja skatten. Ni läste rätt och det är snudd på skandal.
Moderater ska nämligen inte höja skatten och det gäller på alla nivåer – också i landstinget. Något parti måste hålla emot och det är Moderaternas roll i Sverige, ett land som fortfarande har ett av världens värsta skattetryck trots flera år med borgerlig och Moderatstyrd regering.
Dessutom sågar Moderaterna i landstinget av den gren de sitter på. Partiet vill nu genomföra precis den skattehöjning man tidigare kritiserat Socialdemokraterna så hårt för. Vilket förtroende inger det?

Widar Andersson i Folkbladet är skadeglad:

Självklart är det en nesa för de styrande partierna i allmänhet och för Moderaterna i synnerhet att de nu tvingas gå fram med en skattehöjning. Socialdemokraternas skatteförslag har avvisats mycket kategoriskt under ett par år. Det har talats om “svarta hål” där (S)kattehöjningen skulle slängas in utan att skapa någon nytta för patienterna. I intervjun med Corren gör Marie Morell sitt bästa för att förklara att de extra skattemiljoner som Moderaterna nu vill ha av östgötarna är specialdestinerade till lokalkostnader.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att Marie Morell och hennes regeringsallians har ägnat sig åt att fatta beslut om svarta hål i landstingets ekonomi.

Muf Östergötland protesterar nu mot beslutet.

Jag är själv medlem i Folkpartiet och jag är mycket missnöjd att höra att skatten höjs på detta sätt. Jag har besökt Folkpartiets landstingsgrupp idag för att se vad som går att göra för att minimera denna skattehöjning.

Gina Dirawi ångrar sig – men det räcker inte

Gina Dirawi alias Ana Gina intervjuas idag i SvD söndagsintervjun. Hon berättar där om händelserna kring sitt blogginlägg där hon jämför Israel med Hitler:

Så fort det blev klart att Gina Dirawi utsetts till programledare fick hon också kritik för ett blogginlägg hon skrev i maj 2010 med rubriken ”Israel tar efter Hitler”. Hon fortsatte: ”Den israeliska regeringen gör samma sak som Hitler gjorde mot deras folk fast med andra medel.”

Thomas Hall, projektledare för Melodifestivalen, gick snabbt ut med att ”det är en olycklig rubrik och hon står inte längre för den”. Helga Baagøe, kommunikationsdirektör på SVT, påpekade att Dirawi hade ett ”antal formuleringar som tolkades som att hon förringade Förintelsen och det går emot vår värdegrund”.
Hur tänkte du när du skrev?
– Jag förstod inte varför folk ska behandlas olika beroende på varifrån de kommer. När jag drog parallellen med Hitler var det för han inte ville att judar skulle ha samma rättigheter som andra. Men jag skrev det på ett sätt som var öppet för missförstånd. Det som fick mig att känna mig som skit var att någon kunde tro att jag ville förringa Förintelsen. Man tar för givet att bara för att jag har palestinsk bakgrund ska jag hata judar.
Hon anklagades för att vara antisemit och Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, uttalade sig i Nyheter 24: ”Man kan vara kritisk till Israel, det förtjänar de ibland på olika punkter givetvis. Men när man går så här långt har man överträtt en linje.”
Gina Dirawi publicerade ett nytt blogginlägg den 4 november 2011: ”Jag tar avstånd från alla jämförelser mellan Israels agerande och Förintelsen. Det var en klumpig och ogenomtänkt formulering som jag ångrar idag. Därför har jag tagit bort dessa formuleringar från min blogg. Mitt syfte har aldrig varit att kränka judar eller förringa Förintelsen.”
– Då började folk säga att SVT tvingat mig till detta. Och ville inte ta emot min förklaring. Jag förstår att många tog illa vid sig men vad ska jag göra mer?
Men om de inte tror på att du backat frivilligt?
– Jag skulle aldrig sälja mig själv för ett program. Då skulle jag inte kunna leva med mig själv. Det som betyder mest för mig är människors lika värde, det är syftet med allt jag gör. Jag glömmer inte det för att få en snygg klänning, se bra ut i tv och presentera bidrag.
Tvingade SVT dig till detta?
– Nej, de frågade mig varför jag tycker så här och då ville jag skriva för att förklara vad jag menar.
Ursäkten ledde till nya kommentarer på bloggen som ”synd att sionistlobbyn lyckades pressa in dig i ett hörn” och ”synd att du säljer din själ”.
– Det var jobbigt men jag måste vara sann mot mig själv. Jag kan inte sitta här och prata skit om judar bara för att de som hatar Israel ska bli glada. Blir de besvikna för att jag inte hatar så har de inte förstått något om vad jag står för. Högt uppsatta i Palestina och i Israel sitter trygga på sina poster medan folk dör och mest är det kvinnor och barn som drabbas. De två idioterna på toppen bryr sig inte om civilbefolkningen.

Jag vet inte vad jag ska tro om Gina Dirawis ursäkt. Om hon verkligen anser att hon har gjort fel måste hon gå mycket längre än det hon har gjort hittills.

Hon har varit en politisk aktivist, en extremist, under sin tid som Svt-anställd. Hon har flera gånger gjort anti-israeliska utspel som varit hatiska, över gränsen. Och Svt har accepterat detta.

Anna Ekström påpekar att när en SR-anställd jämförde svenska regeringen med en katt ingrep man och sparkade honom omedelbart – enligt sina direktiv. Men Gina Dirawis utspel accepterar man, och försvarar henne.

Det spelar ingen roll om Gina Dirawi inte visste att det hon gjorde var antisemitism. Det är lika allvarligt ändå. Och det är djupt beklagligt och skrämmande att SVT ser mellan fingrarna på vad hon har gjort. Det säger en hel del om hur etablissemanget ser på antisemitism idag.

Far & Son släpper nytt: The Sushi USB EP

Från Simon Gärdenfors blogg:

Efter fyra års arbete har Far & Son nu lyckats skrapa ihop 6 låtar till en EP. Vi bjuder på det vi gör bäst. Fula ord, knark och rå humor. Trallvänliga melodier och medryckande rytmer som lockar till dans. Genom våra texter vill vi normalisera ett destruktivt beteende hos det uppväxande släktet. Ungdomar med svagt psyke kommer att förstå att det är modigt att missbruka narkotika och fegt att ha en utbildning att falla tillbaks på. Barn som hört våra låtar på Spotify kommer att bli nyfikna på att testa LSD. Här har ni “The Sushi-USB EP”. Slit den med hälsan.

Presstexten säger väl det mesta, men jag kan dessutom tillägga att det är väldigt bra musik. Jag är själv inte så mycket för knark men jag stöttar ändå den här typen av musik. Kul om någon blir uppretad – som t ex när Far & Son var med i musikhjälpen.

På skivan finns favoriten Tjeckoslovakien som finns här på youtube i en tidig variant. Det var faktiskt den första kontakten jag hade med Far & Son.

Bronsfeber och Nyfiken brun bjuder på lite annorlunda stil på beatsen än vad Far & Son brukar ha. Lite annorlunda men något som jag tror kommer växa efterhand. Det brukar vara så med bra musik, man gillar det inte till en början.

Bronsfeber har utöver en riktigt fyndig text en riktig bra video på youtube:

Excellent Ecstacy är en riktigt bra partylåt lite i stil med Alfabetisk akrobatik med Las Palmas. Låten Far för en dag Freestyle är hur bra som helst. Simon G i högform. Tror jag har hört en del av fraserna förut någon gång – finns på youtube kanske?

Alltså – några gamla favoriter och ett nytt sound. Toppklass alltså!

Skivan finns på Spotify.

EUs jordbruksstöd skapar svält

Johan Norberg skrev för en tid sedan en intressant metro-krönika om EUs jordbruksstöd CAP:

Alla som studerar EU har lärt sig att det är ett ekonomiskt och politiskt partnerskap som har till syfte att upprätthålla en gemensam marknad och skapa död och underutveckling i fattiga länder. Tja, det kanske inte formuleras riktigt så i dokumenten, men det är effekten av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, som nu firar sitt 50-årsjubileum, Bl a med en hemsida med pigga bebisar och glada ungdomar som gillar mat, och en uppmaning till dig att kampanja för politiken.

Under 50 år har CAP satt upp tullar mot livsmedel utifrån och givit massiva subventioner till bönderna. Dessa skapar överproduktion och EU köper ibland upp det för att priserna inte ska falla. I början av 2010 hade EU ett 76 000 ton stort smörberg och 2,4 miljoner ton korn i lager. Med exportsubventioner dumpas överskotten ibland utomlands. CAP är kort sagt den enda planekonomin i Europa som överlevde murens fall.

Strafftullar hindrar utländska bönder att exportera till oss och de måste även konkurrera mot våra statsbudgetar. Då och då hälsar vi på dem hemma och slår ut en marknad med skattesubventionerade livsmedel. Om man medvetet gick in för att sabotera den viktigaste näringen i fattiga länder skulle det vara svårt att tänka ut något mer effektivt.

Men lobbyorganisationen Svensk Mjölk är kritisk till Johan Norberg:

Johan Norberg är en välrenommerad debattör. Därför känns hans analys av jordbrukspolitiken i EU, i Metro i går ganska billig.   

Lantbrukare och mjölkföretagare får inte ersättningar för att de producerar mat. De ges för kollektiva nyttigheter, som biologisk mångfald och andra miljöinsatser, kvalitetsarbete i produktion såsom djuromsorg och kompensation för lantbruksföretag som finns i mindre gynnade områden.  

Utmaningarna framför oss är att utforma en jordbrukspolitik i EU som bidrar till att lösa nationella och globala utmaningar. Vi måste bestämma oss för vilken roll politiken respektive marknaden ska ha. […] EU har tullar som alla andra länder eller handelsområden.  

Det här med att vi dumpar mat på världsmarknaden och strafftullar ut den fattiga världen är inget problem för Svensk Mjölk!

Men Fp:s Birgitta Ohlsson vill minska jordbruksstödet, skriver hon i Expressen. Viktigt, och den här frågan behöver uppmärksammas mer.