Igår skrev Carl B Hamilton på DN Debatt: Wallenbergs anda finns inte i riksdagen
Eftersom jag är en varm Europavän och vill att Sverige ska ansluta sig till EU:s finanspakt har jag stöttat uppgörelsen och medverkat i förhandlingen. Samtidigt skäms jag över hyckleriet och känner äckel inför de dubbla budskapen. Vi svenska politiker hyllar år 2012 vid tillfälle efter tillfälle den svensk som under 1900-talet mer än de flesta stått för solidaritet med andra i Europa – samtidigt som vi vill minimera svenska åtaganden och maximera svenska krav. Det är för mig motsatsen till ett agerande i Raoul Wallenbergs anda.
Folkpartiets EU-vänliga linje har på sista tiden blivit allt mer uppskruvad. Det är respektingivande att trots motstånd vara ett europavänligt parti. Men Hamiltons artikel är den sista i linjen med mer eller mindre extrema utspel.
Tonen blir allt mer och mer uppskruvad och har nu nått vägs ände – den som är kritisk till EU är emot Raul Wallenbergs anda och mer eller mindre för en utveckling som riskerar att leda till en ny förintelse. Det är inte en linje som inger respekt.
Följaktligen har satirisk kommentarer droppat in, Viktor Barth-Kron har t ex förutspått Carl B Hamiltons framtida utspel.
Kritiska inlägg har kommit från Mathias Sundin, Adam Cwejman och Peter Wolodarski.
Folkpartiets ledning behöver ta en rejäl intern diskussion kring vilken linje man driver. Den nuvarande har helt ballat ur.