Månad: februari 2012

Anna Ekström skriver i Expressen om Ilmar Reepalus senaste utspel om antisemitism och Israel:

SWC nämnde även förekomsten av antiziganism, samt ökningen av anti­semitiska hatbrott. Sett till den judiska minoritetens litenhet är hatbrottsfrekvensen mycket hög. 

Av detta brev får Reepalu “intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från” (Sydsvenskan 25/2). 

Hur kan Reepalu göra en så absurd tolkning av påpekandet att minoriteter angrips? Få skulle väl anklaga någon som uppmärksammar afrosvenskars utsatthet för att vilja tysta kritik av afrikanska stater? 

Det är enbart inom den antijudiska föreställningsvärlden som Reepalus resonemang ter sig logiskt.

Ekström skriver vidare:

Förföljelsen har gått så långt att några malmöiter sett sig nödgade att hävda sin rätt att röra sig i det offentliga rummet igenkännbara som judar. Den stillsamma aktionen kallas kippapromenader. Man går i grupp. En ensam person iförd kippa eller davidsstjärna är ju en vandrande måltavla. Rabbinen Shneur Kesselman, som på grund av sin klädsel är lätt identifierbar, kan som bekant inte gå och handla utan att räkna med att bli angripen, och området kring synagogan på Föreningsgatan är en riskzon. 

För kommunstyrelsens ordförande borde det vara självklart att delta i promenaderna. Det gör inte Reepalu. 

Han förnekar verkligheten och sitt ämbetsansvar: “Det har inte förekommit några attacker mot judar, och om judar här vill flytta till Israel är det ingen angelägenhet för Malmö”, sa han till Sunday Telegraph i februari förra året. 

Reepalu undrar varför människor beskyller honom för antisemitism. Frågan är snarare vilka av hans fantasier om judar som inte tillhör en anti­semitisk världsbild?

Utmärkt skrivet av Anna Ekström.

Simon Wiesenthalcentret förlänger sin resevarning och fortsätter avråda judar att resa till Malmö. Detta skriver Sydsvenskan om:

Nu har Ask fått ett nytt brev från Simon Wiesenthal Center. I brevet slås fast att den tidigare resevarningen kvarstår. 

”Malmös borgmästare, Ilmar Reepalu, har vädjat om ickevåld gent­emot gängen, men ännu en gång brustit i att nämna det uppenbara tabut hatbrott.” 

I brevet till justitieministern hävdar Shimon Samuels, ansvarig för internationella relationer vid Simon Wiesenthal Center, att islamofobiska attacker i Malmö minskar. Däremot uppger centret att hatbrotten riktade mot judar, romer och människor av afrikanskt ursprung stiger. 

Bilden bekräftas av Malmö stads dialog­forum, som från polisen har inhämtat uppgiften att 47 antisemitiska hatbrott anmäldes under 2011. Under 2010 gjordes 20 sådana anmälningar.

Man intervjuar också Ilmar Reepalu, som är upprörd över varningen:

– Det hela är bisarrt. De befinner sig i Los Angeles som har fyra gånger så många mord per tusen invånare som Malmö, säger Reepalu. 

– Jag får intrycket att centrets syfte är att människor ska glömma bort vad som sker i staten Israel, kränkningar mot mänskliga rättigheter som alla människor borde ta avstånd från.

Återigen legitimerar Ilmar Reepalu antisemitismen genom att göra den förståelig och koppla ihop den med påstådda israeliska kränkningar.

Han upprepar också sin tidigare uppfattning, att alla borde ta avstånd från Israel. Det var det han tidigare tyckte judiska församlingen skulle göra istället för att demonstrera för Israels rätt att existera.

Om Simon Wisenthalcentret gör avledningsmanövrer när de pekar på antisemitismen i Malmö, borde inte samma sak gälla för alla antirasister som uppmärksammar Malmös antisemitism?

Ilmar Reepalu skickar en tydlig signal till Malmös antisemiter när han återigen visar att för honom är antirasisterna ett större problem än rasisterna själva.