Folkpartiet är det mest EU-positiva partiet. Det låter trevligt, men har tyvärr blivit mer och mer obehagligt. Istället för att verka för ett mellanstatligt samarbete för frihandel och öppna gränser är det EU-byråkratin som har fått ledande folkpartister att klappa.
Igår gick man ut och beklagade att Sverige inte gick med i den nya europakten. Men den som lär sig mer om vad denna pakt gick ut på kan inte känna sig annat än glad. Johan Norberg skriver på Newsmill: Ännu ett magnifikt magplask av EUs ledare.
Läs även Andreas Cervenka i SvD: EU-topparnas farliga medicin
Vad innebär egentligen det som EU:s ledare kom fram till på alla ödesmättade toppmötens moder i helgen?
Det verkar faktiskt inte alldeles enkelt att förstå, ens för de som var där.
Vilket i sig får anses vara olycksbådande.
Men av det som framkommit hittills finns ett par saker som inte lovar särskilt gott.
Exempelvis verkar EU:s självutnämnda frälsare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy ha fått för sig att samma giftiga brygd som skapade en stor del av problemen nu ska fungera som läkande elixir.
Jag är också Europavän, jag vill ha ett starkt mellanstatligt samarbete med öppna gränser. Men det samarbete som finns idag är odemokratiskt och superbyråkratiskt. Innan eurokrisen var det oroande. Nu är det direkt skrämmande.
Vi borde tacka vår lyckliga stjärna att vi inte har euron och att vi står bredvid när Europas länder fortsätter att höja insatserna i spelet om eurons framtid.
Folkpartiet är ibland väl mycket av sociala ingenjörer. Man ser byråkrati som något nödvändigt och gott. Är det kanske detta som gör att folkpartisternas hjärtan klappar så varmt för superbyråkraterna i Bryssel?