Raketerna regnar över Israel

Den senaste tiden har raketbeskjutningarna från Gaza varit många. Jag följer Quassam Count på twitter och får därför uppdateringar.

Detta är inte nyheter för svenska tidningar eller västmedia – inte förrän Israel slår tillbaka rapporterar man. Det får Israel att framstå som den aggresiva parten.

Artiklar som denna bör dock kunna ge genomslag – från Haaretz: Hamas forces ordered to cease attacks on Israeli targets, Palestinian sources say

Arabvärldens syrienobservatör delaktig i folkmord

Det har känts konstigt men positivt att se att arabvärlden har varit hård mot Syrien. Nu har man skickat observatörer, men det blodiga våldet fortsätter. Kanske är det inte så konstigt när man tittar närmare på vem som leder arabvärldens observatörer. Från Foreign Policy:

“I am going to Homs,” insisted Sudanese Gen. Mohammad Ahmed Mustafa al-Dabi, the head of the Arab League observer mission, telling reporters that so far the Assad regime had been “very cooperative.”

But Dabi may be the unlikeliest leader of a humanitarian mission the world has ever seen. He is a staunch loyalist of Sudan’s President Omar al-Bashir, who iswanted by the International Criminal Court for genocide and crimes against humanity for his government’s policies in Darfur. And Dabi’s own record in the restive Sudanese region, where he stands accused of presiding over the creation of the feared Arab militias known as the “janjaweed,” is enough to make any human rights activist blanch.

Jonathan Tobin på Commentary Magazine kommenterar:

The irony of sending a war criminal to try and stop the commission of war crimes is lost on the Arab League. It is also lost on Syria’s dissidents who continue to be killed and harassed by the government with the so-called monitors doing nothing.

Dokumentär: Anti Semitism in the 21st Century

På youtube finns en mycket intressant dokumentär: Antisemitism in the 21st century:

Flera andra bloggare har uppmärksammat denna film: Anna Ekström, Mina Tankar och Fredsprocessen.

Det är ovant att se en såpass lång film på youtube, men jag tycker den är sevärd. Filmen ger en introduktion till antisemitismens historia och hur den har växt och kunnat bli så stark som den är idag.

Mycket fokus ligger på arabvärlden och den antisemitism som finns där idag. Filmens tes är att arabvärldens antisemitism inte från början var religiöst motiverad. Genom kristna missionärer till Jerusalem kom den flammande kristna antisemitismen in. Den kristna antisemitismen ger judarna en särskild ställning som kristusmördare.

Filmen menar också att arabvärldens judehat verkligen tog fart när Israel vann flera militära slag mot arabvärlden. Då blev konspirationsteorierna ett sätt att förklara nederlaget.

En kritik mot filmen var att det var svårt att följa när olika deltagare var där för att bära fram en poäng, eller när de var där som avskräckande exempel. En palestinsk professor menade till exempel att antisemitismen på västbanken kom genom att Israel stulit palestiniernas land.

Hursomhelst var filmen mycket informativ och sevärd. Lägg en timme på denna film om du har möjlighet.

God jul!

Vill passa på att önska mina läsare god jul!  
Kolla in mitt twittterflöde för intressanta texter i väntan på nya blogginlägg. Är riktigt sugen på att skriva nu så det kommer.

Bosättningar moraliskt och legalt

TT rapporterar om att Israel planerar nya bosättningar på Västbanken och i Östra Jerusalem:

Israels bostads- och byggnadsdepartement lade på söndagen fram anbud för byggandet av mer än 1.000 bostadsenheter i östra Jerusalem och på Västbanken.

En talesman för departementet, Ariel Rosenberg, säger till AFP att bosättningarna presenterats som ”en uppföljning” av palestiniernas försök att vinna fullt erkännande i FN.

”Detta nya koloniala beslut av den israeliska regeringen, som vi fördömer, undergräver insatserna för att skapa fred i regionen”, sade den palestinska presidentens talesman Nabil Abu Rudeina.

Enligt departementets wbbsida handlar det om 500 enheter i stadsdelen Har Homa i östra Jerusalem och mer än 500 i två bosättningar på Västbanken.

 Det internationella samfundet betraktar alla bosättningar i territorier som ockuperas av Israel sedan juni 1967 som olagliga, oavsett om de har statligt godkännande eller inte.

Det är mycket prat om bosättningar. Jag vet inte om det stämmer som TT skriver att “det internationella samfundet” betraktar

“alla bosättningar” som olagliga.

Rimligtvis är detta en tvistefråga. Jag tycker det är bra att kalla Västbanken och Östra Jerusalem som omstritt istället för ockuperat. Israel har under lång tid försökt få till ett fredsavtal för att bli av med en del av områdena. Palestinierna har vägrat.

Det är ganska pikant att läsa att palestiniernas representant anser att dessa bosättningar undergräver insatserna för att skapa fred. Vilka insatser menar Abu Rudeina mer specifikt? Palestinierna vägrar att ens sätta sig ned och förhandla med Israel om fred.

Utöver detta förkastar de grundförutsättningen för Israels existens – att erkänna landet som en judisk stat. Man kräver att landet ska översvämmas med miljoner ättlingar till människor som en gång flydde från Israel. Inte flyktingar i vanlig mening, utan palestinska flyktingar med en egen definition.

Det palestinska ledarskapet är inte inriktade på fred. Israel saknar en reell fredspartner. Är det då så konstigt att man bygger i de områden där judar bott genom tiderna? Att Jordanien tog marken och kastade ut alla judar kan knappast anses vara ett giltigt skäl för att upphäva judarnas rätt till den mark de bebott under generationer.

Om palestinierna plötsligt skulle ändra spår och börja sträva efter en tvåstatslösning skulle det heller inte vara några större problem med judar på västbanken.  Judar och palestinier kan båda vara medborgare i en demokratisk palestinsk stat – precis som i Israel.

Den allmänna debatten om israel och palestina är förvriden. Det som är verkligheten är att den palestinska sidan vägrar erkänna israels rätt att existera. Det är inte en åsikt, det är ett faktum.

Om man tar hänsyn till verkliga fakta blir det svårt att se vad det är som är så fel med bosättningar.

Se gärna Danny Ayalons ständigt aktuella film “The truth about the West Bank“:

PS: Kan inte få till paragraferna i detta inlägg, WordPress verkar ha ballat ur. Kanske en ny feature i 3.3 att man inte kan göra radbrytningar.

SVT visar omstridd gazafilm som dokumentär

SVT kommer den 20e december visa filmen “Tears of Gaza” eller Gazas tårar som rubriceras som dokumentär. Så här skriver SVT om filmen:

Gazas tårar är ett dokument över den israeliska militärens bombningar av Gaza under åren 2008 och 2009. Med hjälp av palestinska fotografer fokuserar den norska regissören Vibeke Løkkeberg på attackernas effekt på civilbefolkningen.

Vad som lett fram till konflikten tas aldrig upp i filmen. Detta för att understryka krigets pris och de civila offer det innebär. Vi kastas från själva bombningarna till efterspelet på gatorna och i sjukhusen. Barnkroppar grävs fram ur ruinerna, kroppar som är så svårt tilltygade att de ofta inte kan identifieras.

Så här skrev franske filosofen Bernard-Henri Levy om filmen i norska Aftenposten: Fremmer krig, ikke fred

Ingenting kunne i mine øyne være mer edelmodig enn å lage dokumentarfilm om krig. Men det finnes heller ingenting som er vanskeligere. Jeg vet, fordi jeg selv har prøvd meg på det, at sjangeren ikke fungerer med mindre man holder seg til visse enkle, men strenge regler.

Først og fremst redelighet: Hvorfor skulle man få noen til å gråte over en angivelig «massakre på sivilpersoner», for ikke å snakke om «folkemord», som Gaza-krigen liksom skal ha vært, når palestinernes egne anslag (så sent som nå den 4. november, ifølge uttalelser fra Fathi Hamad, innenriksministeren til Hamas) snakker om 700 stridende, og da sier jeg altså stridende, som falt i januar 2009 under denne krigen og dermed faktisk bekrefter de israelske tallene?

Dernest hvilken sammenheng man setter filmen inn i: Har man rett til å vise disse bildene, forferdelige som alle bilder fra en krig, uten å si ett eneste ord om ideologien til dem som er herrer i Gaza, om deres ansvar for at disse operasjonene ble igangsatt, samt deres måte å kjempe på – for eksempel ved å gjøre sine egne barn til menneskelige skjold?

Og endelig, det siste prinsippet, troverdigheten i det som vises: Jeg viste selv arkivbilder i «Bosna!». Men de aller fleste opptakene i filmen var av meg, tatt av Alain Ferrari og meg selv i det bombede Sarajevo og andre steder; mens teamet til denne filmen ikke har satt sine ben i Gaza, og har nøyd seg med å sette sammen bit for bit filmsekvenser laget av kamerafolk under streng overvåking av Hamas-milits.

En slik film – som man dessverre snart vil få fremvist på all verdens festivaler – er ikke en dokumentar, men et propagandaverk. Det er en film som sataniserer Israel og ikke fremmer fred, men krig.

Tidigare kritiserades SVT starkt när man visade en film om folkmordet i Srebrenica. Nu är det alltså dags igen där en vinklad film presenteras som “dokumentär”.

Holland ser över stöd till UNRWA

European Jewsh press rapporterar att Holland överväger att dra in sitt stöd till UNRWA:

Holland will “thoroughly review” its policy on the United Nations Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNWRA), Dutch Foreign Minister Uri Rosenthal told the parliament in The Hague.

The Dutch ruling party called UNRWA’s definitions “worrisome.” Holland is UNRWA’s 6th largest donor, with an annual contribution of roughly 30 million dollars.

Rosenthal announced the review in reply to a question by the speaker of his own faction, the Liberal VVD.

“UNRWA uses its own unique definition of refugees, different to the UN’s. The refugee issue is a big obstacle for peace. We therefore ask the government acknowledge this discrepancy, which leads to the third-generation Palestinian refugees,” VVD speaker Hans Ten Broeke said.

Minister Uri Rosenthal promised to “thoroughly review the subject and adopt a balanced resolution on it.” He added: “I understand many involved parties regard UNRWA’s approach as highly important as it helps clarify matters and bring them into focus.”

EJP beskriver också lite om bakgrunden till UNRWA, FNs särskilda organ för palestinska flyktingar:

UNRWA was set up in 1949 by the UN High Commissioner for Refugees (UNHCR) as an independent body entrusted with caring for Palestinian refugees who fled their homes in the years 1946-1949. Unlike UNHCR, UNRWA extends the definition of refugee also to descendants.

Additionally, UNRWA refugees keep their status after gaining citizenship. UNHCR is responsible for all refugees except Palestinians.

According to UNRWA, there are approximately five million Palestinian refugees worldwide.

Last year Canada stopped its core funding of roughly 10 million dollars annually for UNRWA. In 2011 UNRWA enjoyed a budget of 1.23 billion dollars, roughly half of it provided by the U.S and the European Commission – its two largest donors, followed by Sweden, Britain and Norway.

Självklart är Sverige med och stöttar UNRWA – detta organ som permanentar de palestinska flyktingarna. UNRWA borde läggas ned, och de palestinska flyktingarna borde omfattas av den vanliga flyktingdefinitionen. Då skulle de inte längre vara flyktingar, och skulle integreras i de länder där de har levt sina liv.

Via Elder of Ziyon.

Europavänner på fel spår

Folkpartiet är det mest EU-positiva partiet. Det låter trevligt, men har tyvärr blivit mer och mer obehagligt. Istället för att verka för ett mellanstatligt samarbete för frihandel och öppna gränser är det EU-byråkratin som har fått ledande folkpartister att klappa.

Igår gick man ut och beklagade att Sverige inte gick med i den nya europakten. Men den som lär sig mer om vad denna pakt gick ut på kan inte känna sig annat än glad. Johan Norberg skriver på Newsmill: Ännu ett magnifikt magplask av EUs ledare.

Läs även Andreas Cervenka i SvD: EU-topparnas farliga medicin

Vad innebär egentligen det som EU:s ledare kom fram till på alla ödesmättade toppmötens moder i helgen?

Det verkar faktiskt inte alldeles enkelt att förstå, ens för de som var där.

Vilket i sig får anses vara olycksbådande.

Men av det som framkommit hittills finns ett par saker som inte lovar särskilt gott.

Exempelvis verkar EU:s självutnämnda frälsare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy ha fått för sig att samma giftiga brygd som skapade en stor del av problemen nu ska fungera som läkande elixir.

Jag är också Europavän, jag vill ha ett starkt mellanstatligt samarbete med öppna gränser. Men det samarbete som finns idag är odemokratiskt och superbyråkratiskt. Innan eurokrisen var det oroande. Nu är det direkt skrämmande.

Vi borde tacka vår lyckliga stjärna att vi inte har euron och att vi står bredvid när Europas länder fortsätter att höja insatserna i spelet om eurons framtid.

Folkpartiet är ibland väl mycket av sociala ingenjörer. Man ser byråkrati som något nödvändigt och gott. Är det kanske detta som gör att folkpartisternas hjärtan klappar så varmt för superbyråkraterna i Bryssel?

Gingrich och palestinierna

Newt Gingrich skapade stora rubriker när han påstod att palestinierna är ett påhittat folk. Från Haaretz:

“Remember, there was no Palestine as a state. It was part of the Ottoman Empire” until the early 20th century, Gingrich said. “I think that we’ve had an invented Palestinian people who are in fact Arabs, and who were historically part of the Arab community. And they had a chance to go many places, and for a variety of political reasons we have sustained this war against Israel now since the 1940s, and it’s tragic,” he said.

Gingrich along with other Republican candidates are seeking to attract Jewish support by vowing to bolster U.S. ties with Israel if elected. Gingrich said the Hamas militant group, which controls the Gaza Strip, and the Palestinians’ governing body, the Palestinian Authority, which controls the West Bank, represent “an enormous desire to destroy Israel.”

Jonathan Tobin på Commentary Magazine menar att Gingrich hade rätt, och argumenterar för sin sak:

The only people to call themselves “Palestinians” prior to the creation of the state of Israel were the Jews who were the first, and up until that time, the only group to conceive of the land as being the home of a separate people or national identity.

That was no accident since the land now called Israel or Palestine was sacred only to one people. For centuries, it was an Arab backwater but it has been the object of prayers for two millennia for the Jews who not only never ceased to hope for the restoration of their sovereignty but also, as is rarely mentioned, never entirely left its soil. Zionism was merely a new name for an ancient though still living people’s belief about their homeland and their destiny.

By contrast Palestinian nationalism is, as Gingrich rightly said, a 20th century invention. It arose and flourished purely as a reaction to Zionism, a factor that has fatally complicated the quest for peace since Palestinian identity seems to be predicated more on a desire to extinguish the Jewish state and to delegitimize the Jewish presence than it is on the re-creation of an Arab political culture that is specific to this locality.

Anna Ekström skriver om Gingrich:

Det är korrekt att det aldrig funnits någon palestinsk stat. Angående påståendet att det palestinska folket är påhittat är det sant att den palestinska identiteten är av sent datum och att identiteten använts och används i antiisraeliskt och antijudiskt syfte. Man bör också komma ihåg att både judar och araber invandrade till det brittiska mandatet.

Dock finns det palestinska folket eftersom det finns människor som anser sig vara palestinier. Detsamma gäller det amerikanska folket. Gingrich vill säkert inte att andra förnekar eller dikterar hans identitet. Då ska han inte förneka eller diktera andras identitet. Därför förtjänar han hård kritik för uttalandet om identitet.

Marknadsliberalen skriver också om Gingrich.

Det mesta som Gingrich säger är kända fakta. Men han ligger långt från den etablerade bilden av mellanösternkonflikten.

I mediesverige vädrar journalisterna morgonluft – ett nytt hatobjekt i George W Bush-stil på väg! TTs Henrik Samuelsson menar nu att Gingrich kallas “palestinierhatare”.