PLO har avvisat ett förhandlingsbud från kvartetten för fred. Deras motivering är rätt festlig:
– Kvartettens förslag är inte acceptabelt. Det är oklart och delar ansvarsfrågan rakt av mellan de bägge parterna.
PLO hänvisar till Israels “bosättningar” som ett skäl till att de vägrar förhandla. Detta är numer helt legitimt, sedan Barack Obama satt ett enormt fokus på “bosättningar”.
Det är bara en sak med begreppet “bosättningar”. Gränserna mellan Israel och det framtida Palestina är inte fastlagda. “1967 års gränser” är inga internationellt fastslagna gränser utan en stilleståndslinje mellan Israel och Jordanien. Uttrycket Västbanken myntades av Jordanien när de illegalt ockuperade området i ett av deras utrotningskrig mot Israel.
Gränserna mellan Israel och Palestina ska förhandlas fram. En del av den omtvistade marken på Västbanken kommer då att tillfalla Palestina, en del kommer att tillfalla Israel. Att kategoriskt benämna allt utanför 1967 års gränser som “bosättningar” är att föregripa förhandlingar.
Vilket alltså PLO nu gör. Man vägrar förhandlingar med hänvisning till att Israel vägra acceptera deras krav som rimligen borde bli resultatet av en förhandling.
Intransigence kallas det på engelska. Och omvärldens fördömanden drabbar… Israel.